Månad

februari 2022

Hem 2022 februari (Sida 2)
Visar: 11 - 18 av 18 RESULTAT
Bostad

Stockholms bostadsmarknad är under all kritik

Elva års kötid eller 400.000 kronor i kontantinsats. Det är vad som krävs i genomsnitt för att få ett förstahandskontrakt eller köpa en etta på 30 kvadratmeter i Stockholm. Jag är verkligen glad att jag inte är ung och ska skaffa min första lägenhet i Stockholmsområdet. Det är verkligen ett träsk av enorma svårigheter att hitta em lägenhet. Jag själv har haft en enorm tur när det kommer till att skaffa lägenhet i Stockholm. Jag har precis påbörjat mitt tredje förstahandskontrakt sedan jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan. De första två hyreskontrakten har jag lyckats byta till mig mot andra kontrakt, det nuvarande kontraktet har jag fått efter drygt 20 år i bostadskön.
Men jag skulle inte vilja vara ung idag och försöka få min första lägenhet. Jag minns när jag hyrde ut min förra lägenhet i andra hand under studietiden. Jag bokstavligen drunknade i mejl när jag la ut annons om att hyra ut den i andra hand. Och då ligger inte lägenheten i ett särskilt attraktivt område ens en gång. Men annonsen har inte ligga ute mer än någon minut innan förfrågningarna började drälla in i inkorgen. Jag kan bara föreställa mig hur det ser ut om man vill hyra ut en lägenhet på Östermalm eller liknande.

Dagbok Kampen mot cancer

Så är strålbehandlingen över för den här gången

Igår gjorde jag sista strålbehandlingen, en behandling som varat de senaste sex veckorna. Det var en konstig känsla på något vis när jag för sista gången lämnad rummet jag tillbringat tid i varje vardag de senaste veckorna för att gå ut i väntrummet och ringa en taxi för att åka hem. Tillvaron har under de gångna veckorna kretsat kring strålbehandlingen och jag har inte hunnit med att göra så väldigt mycket annat. Man har lärt känna personalen och lokalerna och på något vis byggt upp en tillvaro som kretsar kring behandling och att handskas med de biverkningar om följer i fotspåren av behandlingen.
Jag har i perioder varit väldigt trött, haft huvudvärk och varit illamående. Saker som enligt vården är helt naturligt och något man får tampas med även de första veckorna efter att behandlingen avslutats. Så sjukskrivningen är inte över, utan jag kommer vara sjukskriven ytterligare några veckor för att tillfälle att vila upp mig efter den tuffa behandlingen.
Allt har verkligen kretsat kring behandlingen och det kändes konstigt att lägga sig igår kväll utan att behöva boka en taxi till nästa dags behandling. Något som blivit en rutin under de gångna sex veckorna.

Corona och Covid19

Var går gränsen för föräldrars makt över sina barn?

Jag läste just en artikel som gjorde mig minst sagt förbannad. Artikeln (läs hela här) handlar om en italiensk, tvåårig pojke som har ett hjärtfel och måste opereras tämligen akut. Men föräldrarna har vägrat att gå med på att sonen ska opereras om operationen innebär att han genom blodtransfusion kommer få blod från vaccinerade personer. Föräldrarna är inbitna vaccinmotståndare och de menar att barnet blir ”smittat” av vaccinet genom transfusionen.
Hade det varit en helt annan situation – alltså inte frågan om livräddande vård – vi pratat om, hade jag förmodligen bara ryckt på axlarna åt det hela. Jag hade förmodligen tyckt att föräldrarna framstod som allmänt korkade, men att de får ta vilka beslut de vill så länge de inte skadar andra. Men nu rör det sig om att rädda livet på ett tvåårigt barn – och ändå börjar föräldrarna processa i domstol för att barnet inte ska få blod från en viss kategori av blodgivare. Plötsligt framstår de inte bara som rent korkade utan faktiskt rentav ondskefulla. Hur långt ska man kunna dra gränsen för föräldrars makt över sina barn? är en fråga som väcks i mitt inre. När det kommer till neka sitt barn livsuppehållande vård tycker jag man kvalificerar sig för att bli av med vårdnaden i ett nafs.

Corona och Covid19

Äntligen lyfts restriktionerna även i Sverige

Från och med kommande onsdag lyfts restriktionerna även i Sverige. Jag tycker verkligen det ska bli skönt att tillvaron kan gå tillbaka till någon form av normalitet igen. Lite kluvet känns det dock att man väljer att ta bort restriktionerna samtidigt som smittan skenar runtom i landet. Men man får utgå ifrån att politiker och myndigheter faktiskt vet vad de pratar om och att det är ett välgrundat beslut att häva restriktionerna. Jag tänker att man ändå måste ha information som säger att ett hävande av restriktionerna är den väg vi ska välja i nuläget.
Jag kommer fortsätta vara försiktig ett tag till, hålla avstånd och stanna hemma om jag känner mig sjuk. Det är så inpräntat i en efter två år med pandemi att just hålla avstånd och inte nödvändigtvis kramas när man träffar folk. Plötsligt behöver man inte tänka på hur man ska hälsa på någon och läsa av sociala signaler när man träffar någon man inte träffat tidigare. Som det varit de senaste två åren, hälsar man på behörigt avstånd och går inte fram och kramas eller tar i hand. Man behöver inte funder liksom.

Diet

Jag tror jag har brutit mitt nyårslöfte

Jag brukar i normala fall inte avge nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem. Men det gångna nyår bröt jag mot den vanan och avlade någon form av löfte – eller åtminstone en målsättning. Nämligen att gå ner i vikt – originellt, eller hur?! 😁 Men det behövs verkligen, jag har X antal kilo som ska bort och jag behöver lägga om en hel del vanor i tillvaron. Såväl vad det gäller mat som träning och en hel del annat.
Fast jag får nog – så här en dryg månad in på det nya året – erkänna att det gått så där. Det enda som gått ungefär som det brukar göra, är att jag inte hållit mitt löfte till mig själv. Jag har fortsatt slarva med träningen och äter inte alls så kalorisnålt som jag borde göra. Det enda jag faktiskt hållit nere på är mitt alkoholintag – och det har till största delen med att göra att jag blivit rådd att göra det under min strålbehandling.
Och fast jag faktiskt haft tiden att gå till gymmet nu när jag är hemma, så har det inte heller riktigt blivit. Visst har jag varit där ibland, men inte så ofta som jag faktiskt skulle behöva. Min målsättning är tre träningspass i veckan, men det är inte något jag hållit överhuvudtaget. I bästa fall har jag varit på gymmet två gånger per vecka.

Dagbok Kampen mot cancer

Jag kommer sakna tillvaron med strålbehandling

Jag har börjat inse att jag på ett konstigt sätt kommer sakna tillvaron som sjukskriven med dagliga strålbehandlingar. Det är klart att det är en tillvaro man inte skulle vilja ha i längden, men det är ändå en rätt tillrättalagd tillvaro man har. Jag har oftast inte behövt stiga upp tidigt på morgnarna, utan har kunnat sova ut mer eller mindre. Någon gång frampå dagen har en taxi hämtat upp mig för resan till Karolinska, följt av den relativt korta behandlingen innan det är dags att bege sig hemåt. Eftermiddagarna har sedan tillbringats hemma – ofta iklädd mjukiskläder – då jag haft gott om tid att sitta vid datorn och synka allt inför den kommande flytten liksom kring min sjukskrivning. Så har jag – förstås – haft tid att ägna mig en hel del åt bloggen, vilket inte alltid är fallet när man jobbar heltid.

Corona och Covid19 Dagbok

Jag flyttar snart till Danmark

Igår morse lättade Danmark på i princip alla Coronarestriktioner och klassar inte längre Corona som en samhällsfarlig sjukdom. I princip betraktas alltså sjukdomen som en säsongsinfluensa och ingenting annat. På något vis kan jag inte låta bli att avundas danskarna och tänka på hur skönt det skulle vara om restriktionerna faktiskt lyftes och tillvaron blev som vanligt igen.

Dagbok Kampen mot cancer

Tacksamhet deluxe – det går inte att ha det bättre!

För inte så länge sedan kom fakturorna från Region Stockholm avseende min vård under de senaste veckorna. Totalt betalar jag 1.000 kronor för sex veckors strålbehandling inklusive taxiresor till och från sjukhuset varje dag. Jag får sjukvård i världsklass med gott bemötande och utan något att i övrigt anmärka på. Och ovanpå det får jag en fortsatt god livskvalitet i många år till, till skillnad om jag inte kunna genomgå strålbehandlingen av någon anledning. Hade jag inte kunnat genomgå strålbehandlingen, hade jag snart blivit sjuk igen av de cellförändringar man upptäckt. Innan man upptäckte cellförändringarna, hade jag inte märkt av dem särskilt mycket mer än att jag blivit aningen fumligare i händerna. Men hade cellförändringarna fått fortsätta att växa och ta plats i ryggmärgskanalen, hade jag förmodligen snart varit tillbaka där jag var för drygt sju år sedan – då min tumör upptäcktes för första gången.