Din tankesmedja i etern
Jag har hunnit med en lång rad arbetsplatser genom åren. I skrivande stund tror jag att jag varit på ett 20-tal arbetsplatser i olika roller. Alltifrån som praktikant, timvikare eller sommarvikarie till att vara fast anställd. Och en sak är genomgående på i princip varje arbetsplats. Nämligen att det finns en person som alla har …
Det är få yrkesgrupper jag har riktigt, riktigt svårt för. Jag läste för ett antal år sedan en undersökning om vilka yrkesgrupper folk tyckte sämst om. Där hamnade till exempel parkeringsvakter och kronofogdsanställda högt upp på listan. Själv betalar jag mina räkningar i tid, parkerar laglydigt och betalar p-avgift när så krävs, så jag hyser inget agg mot dessa yrkesgrupper. Snarare tvärtom, inser jag att de faktiskt fyller en funktion i samhället. Om inte parkeringsvakter existerade skulle vi förmodligen ha kaos på pakeringsfronten.
Så är de allra flesta detaljer för bloggen på plats och sakta börjar bloggandet på den ny plattformen ta plats. Jag har slipat och putsat på designen och börjar nu bli nöjd med med bloggens utförande. Häromdagen gick även ändringen hos Google Adsense igenom, så att jag återigen kan visa reklam på bloggen. Det är …
För dryg 20 år sedan, runt millennieskiftet, jobbade jag på Posten som brevbärare och chaufför. Jag trivdes så där och sökte aktivt andra jobb, bland annat inom transportsektorn. Jag minns väldigt väl en specifik intervju jag var på under mitt sökande efter ett nytt arbete. Det var på ett litet åkeri med kontor i utkanten av Stockholms innerstad med något tiotal anställda, jag minns faktiskt idag inte vad det hette.
Som 14-åring började jag smygröka och har sedan dess varit nikotinist i någon bemärkelse så gott som utan uppehåll. Numera har jag helt lagt av med rökningen, framförallt av hälsoskäl. Dock snusar jag desto mer, men tänker att det är en hälsosammare vana än att röka.
Som bloggare måste man inte bara villig att, utan även älska att provocera. Man måste ha ett rejält lager skinn på näsan och stå ut med en hel del. Jag har vid det här laget sedan länge tappat räkningen på antalet hatiska, otrevliga och argsinta kommentarer jag fått på bloggen och i olika forum där jag delar mina blogginlägg. Och då syftar jag inte på de kommentarer där jag får konstruktiva motargument från personer som inte håller med mig. Utan det är kommentarer från dem som helt saknar argument, utan bara tar till argsinta påhopp mot sina meningsmotståndare.
Nu inleder Spotify en omfattande arbetsförändring. Alla de 6.500 anställda får arbeta var de vill – och dessutom få topplöner. Spotifys ledning har, liksom många andra företag, länge funderat över kontorets roll och var de anställda arbetar bäst. De är nu övertygade om att människor är effektivast där de själva vill arbeta, om det så är på ett kontor, i hemmet eller på ett kafé. Att företagets produktivitet inte har gått ner under det senaste årets hemarbete ser de som ett bevis för att det fungerar.
Under 90-talet jobbade jag extra som tidningsbud. På den tiden hade en majoritet av hushållen papperstidning som levererades i brevlådan under tidig morgon. Jag hade för den tiden en bra lön för det arbete jag gjorde under de tidiga morgontimmarna och betalades ungefär 90 kronor i timmen. Det var slitigt och en okristlig tid att vara vaken, men jag trivdes bra med mitt extrajobb som gav ett bra tillskott i kassan för en annars fattig student.
Under knappt ett läsår har nästan all min vakna tid kretsat kring texter och skrivande. Att under ett år få grotta ned sig i texter och att skriva är en väldig ynnest, dessutom att kunna få CSN för det, så att man har en någorlunda fungerande ekonomi. Jag har ett bokmanus på G och har fått ovärderlig respons på manuset, såväl ris som ros. Om jag en dag kommer ha modet att skicka in manuset till ett förlag återstår att se, men det är klart att det någonstans finns en dröm om att faktiskt få bli utgiven. Om det sedan kommer gå att leva på sitt skrivande återstår att se, det är en tuff marknad med stenhård konkurrens. Men drömma är ju fortfarande gratis och det är klart att de finns en dröm att en dag kunna få leva på sitt skrivande.
Alla som har syskon känner igen sig i diskussionerna när man fick presenter och syskonet fick ett större paket en du själv. Diskussionen var ett faktum. Eller om syskonet fick fler paket på sin födelsedag än du själv. Även om det totala priset av presenterna säkerligen var ungefär överensstämmande med de presenter du själv fick på din födelsedag.