Din tankesmedja i etern
Usch, jag är verkligen riktigt riktigt trött på otyget med telefonförsäljare. Kan någon förklara för mig hur någon ens kan tänka mig att ta ett sådant jobb?! Förr tillbaka var det ganska enkelt att komma undan försäljarna, när man kunde registrera sig i NIX-registret och så respekterades detta av de allra flesta försäljare. Jag har …
När jag flyttade till Stockholm 1999, kostade ett månadskort hos SL 450 kronor om jag inte minns helt fel. Det tyckte man var ganska mycket pengar då och man ojade sig ganska mycket när det var dags för nytt månadskort. Men sen har priset höjts successivt genom åren – och nu är det dags för …
På fredag stängs tunnelbanan mellan Gamla stan och Slussen om de höga tjänstemännen inom SL och Stockholms stad inte sätter stopp för dumheterna som pågår. Stoppet råder visserligen bara fyra dagar, men för alla som som inte känner till Stockholm kan jag förklara att detta liksom är navet för Stockholms tunnelbana. Det är lite som att stoppa all fjärrtågtrafik till och från Stockholm under några dagar. Det får enorma konsekvenser, enligt SL passerar 45.000 personer i timmen denna sträcka under rusningstid – så även om man inte är stockholmare förstår man konsekvenserna.
Jag har alltid varit väldigt förtjust i djur, i synnerhet hundar och katter. Jag har svårt att inte klappa och hälsa på hundar jag träffar och är mer än gärna hundvakt åt min systers hund. När jag var liten ville jag oerhört gärna ha en hund, men insåg nog inte hur mycket jobb det är med djur. Men min fascination av dessa djur finns kvar även i vuxen ålder och jag skulle fortfarande gärna ha en hund eller en katt. Vi har till och med haft det uppe till diskussion hemma, att skaffa en liten hundvalp. Men vi har kommit fram till att vi helt enkelt inte har tid för en hund, det skulle helt enkelt inte funka – framförallt inte så länge vi båda jobbar på obekväma tider. Det skulle bli fruktansvärt besvärligt med vem som skulle ta hand om hunden under kvällar, nätter och helger när vi är på jobbet.
När jag var i tonåren, detta var någon gång i början på 90-talet, skulle jag och en kusin till mig sova en natt i min familjs sommarstuga långt ute i Söderhamns skärgård. Vi var egentligen där med min familj, men mina föräldrar behövde åka hem över natten, så vi blev lämnade ett knappt dygn i stugan. Vi var dock inte helt ensamma, utan min morfar höll koll på oss från sin stuga något hundratal meter bort.
Lite sent påkommet, har jag nu framåt sensommaren börjat plöja igenom en del av årets sommarprat. Och det är trots allt en väldigt underhållande lyssning, självklart lite beroende på vem det är om pratar. Vissa sommarprat har varit måttligt underhållande, medan andra har varit desto mer värda att lyssna på, helt utan några som helst frågetecken. Men några har verkligen stuckit ut ifrån mängden rejält. Som till exempel Livia Fränkels sommarprat om hur hon som tonåring överlevde Förintelsen. Vi har inte många överlevare från Förintelsen kvar i livet numera, så Livia är verkligen en viktig röst i dagens läge när högervindarna blåser fram över världen.
Jag är inne på mitt tredje samboförhållande och har däremellan haft en lång rad relationer, de flesta mer eller mindre destruktiva känns det som så här i efterhand. När jag tänker tillbaka på de relationer jag tidigare haft, finner jag en röd tråd som går igenom allihop. Nämligen att jag haft en tendens att träffa tjejer som på olika sätt velat ändra på mig och inte kunnat ta mig för den jag är.
Det gäller verkligen att vara om sig och kring sig när det kommer till somliga saker, inte minst när det gäller att vara prismedveten. Jag tycker själv att jag är väldigt prismedveten och jag brukar flitigt jämföra priser, inte minst när jag ska köpa någon lite dyrare vara eller tjänst. När jag för en tid sedan köpte ny dator, visste jag ungefär vad jag ville ha för dator både vad gällde fabrikat och prestanda. Och jag tyckte mig ha rätt bra koll på vilken prisklass jag var tvungen att lägga mig i. Men jag köpt definitivt inte första bösta dator jag hittade och som uppfyllde de krav jag hade, utan jämförde envist olika sidor och butiker innan jag väl bestämde mig för vilken butik skulle anlita.
Tänker ibland på vilken tur det är att man utvecklas som person och inte resonerar på samma vis som när man var barn. Barn är kloka många gånger, men har också en naiv och orealistisk syn på verkligheten. Själv minns jag så väl åldern när man började intressera sig för tjejer och hur man resonerade kring hur man skulle få tjejer att bli intresserade av en. Ofta trodde man ju att det skulle vara lite som på film, att man skulle genomföra någon form av hjältedåd och rädda tjejen från en fara – så skulle hon direkt bli kär i en. Ett scenario var att det skulle börja brinna i skolan och jag “förstås” skulle behöva rädda någon av de snygga tjejerna i klassen från lågorna och röken. Då skulle hon ju helt enkelt vara tvungen att bli kär i mig, eller hur?!
Ibland får jag bita mig i handen när det gäller vissa inköp, det är så lätt att springa iväg och köpa saker jag egentligen inte har råd med. Men jag har också insett att jag lagt mig till lite exklusiva vanor när det gäller vissa saker – medan andra dyra vanor nästan blivit ett måste. Ett exempel är att jag svettas väldigt mycket, det har jag alltid gjort – med allt vad det innebär vad gäller lukt, fuktiga kläder och och så vidare. Det gör att jag tvingas tvätt mina kläder – inte minst mina skjortor – tämligen ofta. Något som gör att de snabbt slits ut och måste ersättas med nya. Men så till själva poängen: det finns bara en deodorant som funkar för mig för att jag inte ska lukta svett – och den kostar 150 kronor styck. Varje förpackning räcker cirka 14 dagar, så jag lägger 300 kronor i månaden på deodoranter – klå det om ni kan! Till det kommer det skäggvax jag använder för att hålla koll på mitt mycket yviga skägg. Jag är tvungen att använda ganska stora mängder varje dag, så en förpackning förslår inte särskilt långt. Så varje månad lägger jag ungefär 500 kronor på skäggvax.