Diverse – Kompasskurs

Diverse

En tidsfråga innan någon blir sprängd i bitar

Sprängningarna den senaste tiden har väl inte gått någon obemärkt förbi. Och det är allt annat än särskilt lustigt att det händer, inte minst att det är så pass ofta det trots allt sker. På 50-talet var det raggarna man oroade sig för, på 90-talet kom MC-gängen till Sverige och hade mer eller mindre ett regelrätt krig sinsemellan. Och idag är det den organiserade brottsligheten som sätter skräck i samhället. Kriminaliteten tycks krypa nedåt i åldrarna och de gärningsmän som grips för skjutningar och sprängningar tycks bli allt yngre. För min del kom det hela väldigt tätt inpå, när en sprängladdning detonerade i grannporten för några dagar sedan. Så snart är liksom ingen förskonad från det eskalerande våldet. Gärningsmännen som ligger bakom dessa sprängningar och skjutningar, tycks totalt likgiltiga inför om någon utomstående råkar illa ut. En sprängladdning i en trappuppgång kan skada otroligt många människor om det vill sig riktigt illa, men det är man totalt likgiltig inför uppenbarligen.

Diverse

Tusen nya bostäder i Bagarmossen

Jag har bott i Bagarmossen sedan 2005 och har rakt igenom trivts oerhört bra. Det är överkomliga resor in till stan samtidigt som man har naturen runt hörnet och ett väl utbyggt centrum med gott om affärer och restauranger. När jag flyttade hit, fick jag en hel del kommentarer om att Bagarmossen kan man ju inte bo i. Där gick det vilt till och man kunde inte känna sig trygg om kvällarna. Och bara veckorna innan jag flyttade till Bagis var det mycket riktigt ett mord i området. Men jag har aldrig känt mig otrygg i Bagarmossen. Jag har i alla år arbetat obekväma arbetstider och ofta kommit hem sena kvällar och nätter, jag har varit på krogen och kommit framåt morgontimmarna, men aldrig känt mig det minsta otrygg varken på tunnelbanan eller när jag hoppat av tåget och promenerat hem den korta biten jag ha att gå.

Diverse

Sagan om en fantasi

När världen utanför har bantats ner till en broschyr och till ett sammandrag på TV klockan sju. Och när lyckan fått en prägel av att vara allt för dyr – och statistiken slagit drömmarna i tu. Och när trenderna har sagt vem som är glad och sensuell och romantiken blir en tår på TV3. Och när skrattet måste kittlas av en loopen karusell och inget finns som inte går att se. Och när filmerna har sagt att den som krånglar måste dö och blir till barnprogram som lönar sig och slår.

Diverse

Aporna visar på det groteska med djurparker

Vad är det med alla rymningar från djurparkerna på sistone? Vildsvinet i Skånes djurpark. Den giftiga kungskobran och ugglorna på Skansen. Och så nu: schimpanserna på Furuvik. Det är lätt att skämta om. Full beredskap råder just nu på Furuviksparken, över ett dygn efter att fem schimpanser rymde – varav tre har skjutits ihjäl. Aporna är någonstans inne i schimpanshuset, men inte i sitt hägn. När jag hörde nyheten på radion i onsdags, blev jag faktiskt lite betryckt på något vis. Min första tanke var just; varför avliva aporna för att de rymt? Varför inte bara söva dem och föra dem tillbaka till sitt hägn?

Diverse

Detta ständiga strul i pendeltågstrafiken

Jag är verkligen glad att jag inte längre bor längs någon av pendeltågslinjerna, utan sedan många år håller mig inom tunnelbanenätet. Däremot jobbar jag längs en av pendeltågslinjerna så jag drabbas ändå av de ständigt strulet med pendeltågen som rått de senaste veckorna. Och det börjar minst sagt gå mig på nerverna att inte veta om tågen går som de ska när man ska till eller från jobbet. Varje gång får jag gå in i SL:s app och kolla vilket tåg jag kan ta för att inte bli sen. Och det omvända när jag ska hem, för att slippa stå i kylan och vänta på ett tåg som kanske inte dyker upp. Inte minst på helgmorgnarna är det extra gissel, eftersom tågen går glest som det är enligt tidtabellen. Ställer man därtill in en massa tåg blir det extra besvärligt och man kan få vänta en bra stund om man precis missar ett tåg.

Diverse

Spökjakt – sanning eller fake för ökade tittarsiffror?

Så har jag plöjt igenom samtliga säsonger av svenska versionen av Spökjakt på Discoveryplus och nu gått in på den amerikanska förlagan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro i ärlighetens namn. När jag började titta, var jag skeptiker men gick ändå in i det hela med öppet sinne. Serien handlar om ett gäng personer som åker runt till hus i olika delar av Sverige och Europa, hus som är beryktade för att vara hemsökta på olika sätt. Så övernattar man i husen för att se om man upplever något övernaturligt. Jag var lite skeptisk när jag började titta, tänkte att inte sjutton skulle man väl kunna fånga något sådant på film?! Och många av avsnitten funderade jag faktiskt över varför man valt att sända överhuvudtaget – för ingenting hände ju. I bästa fall var det någon dörr som rörde lite på sig eller liknande, saker som skulle kunna förklaras ganska enkelt med ett vinddrag och liknande.

Diverse

EU-kommissionen vill chockhöja snuspriset

EU vill tvinga Sverige att rejält höja skatten på snus. Om förslaget blir verklighet skulle en dosa General lössnus kosta över 120 kronor. Det skulle alltså bli dyrare att snusa än att röka – som är avsevärt mycket hälsovådligare. Uppgifterna har fått finansministern att reagera och man kommer stå upp för det svenska snuset säger man.

Diverse

När ens vanor sätter käppar i hjulen för kärlekslivet

På många sätt längtar jag inte tillbaka till singellivets dejtande. Jag har haft min beskärda del av rötägg och det känns som att mitt största problem är att jag absolut skall bli ihop med dem också, jag kan liksom inte hålla mig till att dumpa dem när de börjar visa sina knäpphetstendenser. Vissa av rötäggen har visserligen förstånd nog att dumpa mig istället, vilket väl är att betrakta som en god gärning i många sammanhang. Det känns som att jag varit med om det mesta när det kommer till svartsjuka, översitteri, anklagelser, ryktesspridning, självmordsförsök och allt vad nu mina dejter/flickvänner tagit sig för.

Diverse

Tillvaron som man aldrig tar ledigt ifrån

Jag har vid det här laget bloggat på olika portaler i närmare 15 år. I normala fall brukar jag tröttna på saker med tiden, men just bloggandet har jag av någon anledning inte tröttnat på. Jag har haft kortare pauser, men alltid återvänt till bloggosfären tämligen snabbt. Det är något visst när man får respons på det man skriver, när man provocerar och väcker känslor. Genom åren har mitt bloggande skapat såväl vänner som ovänner – alla uppskattar inte när man skriver kritiska inlägg som ligger ute till allmän beskådan. Jag minns hur jag under högkoletiden blev uppkallad till rektorn efter att ha skrivit ett kritiskt inlägg om skolan. Eller när jag blev JK-anmäld av Däckhuset i Kalmar efter att ha fått ett dåligt bemötande där. Oftast är det inte så drastiska saker man råkar ut för som bloggare, åtminstone inte jag själv. Det rör sig oftare om upprörda och mer eller mindre otrevliga kommentarer i olika sammanhang.

Diverse

En alkoholkultur som väcker viss avsmak i tid och otid

När jag bestämde mig för att börja banta i somras, var alkohol och socker de två första sakerna jag drog ner rejält på. Sockret har inte varit några större problem, det har jag inte saknat särskilt mycket. Däremot har det känts ganska tråkigt att avstå från alkohol under så lång tid. Det låter kanske tragiskt på något vis att man saknar alkoholen så pass mycket, men så har det faktiskt varit. Det har känts tråkigt att vara den som varit nykter på middagar och fester, den som bara druckit vatten. För jag har även valt bort alla alkoholfria alternativ förutom vatten. Läsk innehåller en jäkla massa socker, alkoholfritt vin smakar inte särskilt gott och även alkoholfri öl innehåller massor med kalorier. Så ur bantningssynpunkt finns inte särskilt många alternativ till vatten tyvärr.