Det finns inget dåligt väder, bara olika sorters bra väder

De första höststormarna har börjat dra in över Sverige och i lördags var det dags för stormen som döpts till Amy att dra in. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är riktigt, riktigt mysigt med detta ruggiga väder – i alla fall så länge man slipper vara utomhus. Det är definitivt inte så att jag längtar efter att vara utomhus när det blåser och regnar, men däremot älskar jag att sitta inomhus och kura när stormarna drar förbi utanför fönstren. Jag tillhör det släkte som gillar den kalla och mörka delen av året väldigt mycket och inte alls har något emot den här säsongen. Kanske föredrar jag den inte framför sommaren, men jag har inte alls något emot när det börjar kallt och mörkt ute. Inte minst nu under hösten tycker jag vi har en härlig tid framför oss. September kan vara en riktigt fin månad – precis som den varit i år – och oktober med för den delen. I november börjar julförberedelserna och man kan dricka glögg, äta pepparkakor och börja handa julklappar. Och för att inte tala om myset med mörkret utanför fönstren och man har möjlighet att tända ljus, titta på film, äta mustiga grytor, dricka alldeles för mycket rödvin – ja, ni vet allt sådant där som hör hösten till. Och så har man advent och julen att se fram emot så småningom. Januari och februari må vara kalla, mörka, långa, fattiga efter julen och i övrigt lite eländiga – så ska jag välja några månader på året som kan upplevas som lite trista, då kommer dessa på en delad första plats.
När Amy drog in över Sverige i lördags, jobbade jag så jag fick sitta på jobbet och mysa av att höra vinden vina runt knutarna och regnet som slog mot rutorna. Det blev varken levande ljus, någon mustig gryta eller något rödtjut just den lördagen. Men som när man jobbar i en väderkänslig verksamhet, blev det en extremt lugn kväll på jobbet. I normala fall brukar både fartyg och fritidsbåtar passera även på lördagar, men inte när det blåser över 20 sekundmeter i byarna. Då håller sig till och med yrkestrafiken vid kaj om det går – och lotsarna bordar inga fartyg ute till havs med tanke på sjögången, vilket gör att många fartyg kan bli liggande till ankars och vänta på lots. Så det blev en lugn kväll då man hann knåpa med lite annat som man inte annars hinner med till vardags.

Om inte alltför många veckor går vi in i säsongen då det är dags för årets snöstormar – och jag brukar faktiskt hoppas på minst en snökanon per säsong. Jag kan tycka att det är riktigt mysigt med snön som vräker ner, som nästan kommer ner på tvären eftersom det blåser så mycket. Jag älskar utmaningen i att ta sig ut efter att ovädret har lagt sig och att pulsa fram i snön som har fallit. Under själva stormen håller jag mig gärna inomhus, men så fort vindarna och snöandet har lagt sig så tycker jag om att gå ut. Sen brukar det nästan uteslutande vara mycket kritik mot dem som sköter snöröjningen i Stockholms stad – liksom att tågen nästan alltid får problem i samband med dessa snökanoner. Själv brukar jag dock ta det hela med ro. Jag tänker att för det första är det oavsett plats alltid en stor utmaning att sköta snöröjningen om det kommer flera decimeter snö på bara några timmar. Sen har Stockholm ett väldigt komplext vägnät, det är säkerligen svårare att ploga rent de cirka 5.200 gator som Stockholm har kontra kanske något hundratal som finns på mindre orter. Och slutligen kan man naturligtvis inte dimensionera snöröjningen efter enstaka snökanoner – som kanske inte ens dyker upp varje år. Utan man får dimensionera efter vad som är mer normalt väderläge och hur vintrarna oftast ser ut. Och oftast faller det inte flera decimeter snö på några timmar, utan oftast är det mycket mindre mängder än så.
Att sedan tågen får problem i sådant väder är heller inte så konstigt. Kommer så mycket snö på en gång, då är det inte heller konstigt att växlar fryser eller inte kan ställas om på grund av snön, att tågen helt enkelt inte tar sig fram för att det ligger för mycket snö i spåren. Jag har jobbat inom flyget under några år och även där blir det förseningar vid snöoväder – men det är det inte så många som klagar på. Detta trots att det garanterat är minst lika många som tar flyget när de ska någonstans som det är folk som tar tåget. Visserligen blir man ibland förvånad att det kan bli tågstrul vid tämligen små mängder snö, men vid snökanoner har jag full förståelse för att tågtrafiken påverkas.

Jag gjorde under ett par år ett kort gästspel som driftoperatör på trafikkontoret på Stockholms stad, där jag jobbade med att ta emot samtal och mejl angående utemiljön som gatukontoret hade hand om. Min uppgift var sedan att vidarebefordra ärendena till rätt instans inom kommunen eller till rätt entreprenör. Och det fanns två saker som fick stockholmarna att formligen se rött och bli extremt otrevliga emot oss driftoperatörer – det var när det kom snö och när parkeringsautomaterna strulade. Om ni bara visste hur många åsikter det finns om hur snöröjningen sköts, det är faktiskt så att man häpnar. Om plogbilen inte kommer, då är det fel – och när den väl kommer för att röja snö, då stör den. Jag fick till och med in samtal från folk som tyckte att man skulle börja ploga i förbyggande syfte, det vill säga börja ploga innan det snön börjat falla. Ja, det är faktiskt sant! Men snö tycks ta fram de allra sämsta sidorna hos folk, det kan jag intyga! Vi fick så mycket skäll, så många hot, så många personangrepp riktade emot oss när snön kom – ungefär som om det vore vårat fel att det kom snö varje år.
Men jag slutade som sagt väldigt snart på det här jobbet, jag stod helt enkelt inte ut med allt hat och alla hot som man fick stå ut med mer eller mindre varje dag – oavsett väderlek. Efter ett tag kunde jag på morgonen titta ut genom fönstret och se vädret för att kunna ”förutspå” att idag kommer jag få mycket skäll på jobbet. Och riktigt så ville jag inte ha det i min vardag, jag vill må av att gå till jobbet och inte få en massa ondska riktad emot mig hela tiden. Framförallt inte när det kommer väder som jag själv tycker om – stockholmarnas ilska över bristande snöröjning ska inte få förta mitt nöje och min glädje över att det faller snö.

Numera jobbar jag visserligen fortfarande mer eller mindre med människor, men jag slipper stå till svars för väderlek och en massa andra saker. Och under vinterhalvåret slipper jag mer eller mindre kontakt med allmänheten eftersom det inte kommer i princip några fritidsbåtar alls. Så nu kan jag glädjas åt stormarna när de kommer, jag behöver inte få en massa skit för bristande snöröjning, nedfallna träd eller vad det nu vara månne som Moder Natur kan ställa till med. Nu kan jag njuta av höststormarna, snökanonerna och ovädren istället – vilket jag tycker är väldigt skönt. Jag har full förståelse för att exempelvis väldigt mycket snö kan ställa till det för till exempel någon som sitter i rullstol eller har svårt att gå. Men själv har jag inte svårt att ta mig fram i snön, så jag tänker fortsätta att njuta av denna väderlek fram tills snön faktiskt blir ett problem – till exempel på grund av stigande ålder.
Nu hoppas jag faktiskt på lite fler höststormar de kommande veckorna och att vi framåt november/december får den första snökanonen. Vi har haft en fantastiskt fin septembermånad med mycket sol och värme, nu vill jag ha lite höstrusk också. Det är just detta som jag tycker är så charmigt med det svenska vädret och våra årstidsskiftningar – att vi kan ha varma somrar och kalla vintrar och så härliga vårar och höstar däremellan. Det är en av många saker som gör att jag inte skulle vilja flytta ifrån Sverige permanent.