En fågel sjunger inte för att den har ett svar, den sjunger för att den har en sång

Det märks tämligen snabbt på besökssiffrorna när jag varit borta från bloggen några dagar, när det inte har blivit några inlägg under en tid. Under de gångna veckorna har det varit lite si och så när det kommer till producera blogginlägg – och det märks illa kvickt på besökssiffrorna. Snabbt vänder siffrorna nedåt när jag inte bloggar, för att tvärvända uppåt så fort ett inlägg kommer ut. Lika tydligt märks det när folk är lediga och har tid att sitta vid sina datorer eller med mobilen i handen och scrolla runt på olika sidor – som nu under påsken, då besökssiffrorna varit ovanligt höga. Sen har jag lyckats få till några bra länkningar också ska väl tilläggas, något som förstås gör sitt till vad gäller besökssiffrorna. Men på det stora hela märks det snabbt när man inte skrivit något på några dagar och sedan lägger ut inlägg igen – statistiken tar som små glädjeskutt. Jag sliter för att komma tillbaka till att blogga mer eller mindre dagligen, men får liksom inte riktigt tiden att räcka till längre. Fram till i vintras producerade jag dagliga inlägg, men det är inte fullt lika enkelt längre. Visserligen förstod jag tidigt att det förmodligen inte skulle hålla i all evighet att blogga varje dag, att dagen skulle komma då jag inte längre hann med att få utlägg varje dag. Och det är givetvis ingen katastrof att inte få ut inlägg varje dag, men det är ändå vad jag strävar efter – jag vill gärna hålla bloggen väl uppdaterad trots allt.
Sedan går vissa inlägg bättre att länka än andra, så är det ju – somliga drar till sig fler besökare än andra. Och på sistone har jag fått till ett par bra länkningar av inlägg som fått bra besökssiffror. Man lär sig med tiden vad som är populära ämnen att skriva om och hur inlägg ska länkas för att dra till sig besökare. Bland annat brukar det vara tacksamt när filmer där jag är med kommer ut, jag har en liten vana att lägga ut dessa filmsnuttar här på bloggen – och får snabbt besökare på dessa inlägg. Sen går det givetvis inte att lägga ut sådana inlägg varje dag, så ofta är jag inte med på film. Och jag vill dessutom skriva om lite annat än tillvaron som statist också – jag menar att bloggen blir intressantare om man varierar innehållet litegrann.

Man jobbar ju som man gör och det gör förstås att det där med att blogga ibland kommer i andra hand. Tyvärr får man väl säga, men sådan är tillvaron med jämna mellanrum. Jag tror att jag kommer ha lite mer fritid med mitt nya schema när jag så småningom tillträder min nya tjänst – men jobba måste man ju fortfarande göra, det går liksom inte att komma ifrån. Så jag jobbar, bloggar och ägnar mig åt film, det är ungefär så vardagen ser ut för tillfället – så mycket mer hinner jag inte med. Ibland hade jag önskat lite fler timmar på dygnet, men sådan tur har man dessvärre inte utan jag får stå ut med de 24 timmar som erbjuds. Alternativet hade förstås varit att jobba lite mindre, för i dagens samhälle jobbar vi alldeles för mycket. Men i ärlighetens namn skulle jag förmodligen inte ha råd att gå ner i arbetstid, så jag fortsätter snällt att jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop. Sedan råkar det ju vara så att jag trivs på mitt jobb och inte har några som helst planer på att byta eller sluta jobba. Istället jobbar jag gärna med det jag gör och då får priset bli att att fritiden får stå tillbaka litegrann emellanåt. Det hade varit något helt annat om jag haft bättre inkomster på till exempel bloggen, då hade jag kanske haft råd att gå ner i arbetstid – men med få hundralappar per månad som jag tjänar, så är det inte realistiskt att ägna sig mer åt bloggen än jobbet. Eller om statistjobben givit så pass bra betalt att man kunnat gå ner i arbetstid, men så bra har man det heller inte, så hur jag än vrider och vänder på det hela får jag lov att fortsätta jobba som tidigare.
Det är heller inte alla förunnat att trivas med det jobb man har, att känna att jobbet känns meningsfullt och givande att gå till. Jag vet många som vantrivs med sina jobb, som jobbar mest för att man måste och inte för att jobbet i sig är roligt. Med stigande ålder har jag alltmer börjat känna att det är viktigt med ett givande jobb eftersom man tillbringar så otroligt stor del av sin vakna tid där. Och nu har jag liksom hittat ett jobb som känns just givande och då släpper jag det inte i första taget. Såvida jag inte hittar en sysselsättning som är ännu roligare förstås – och det skulle kanske vara att kunna leva helt eller delvis på blogg och firma. Men ska man vara realistisk så kommer det förmodligen aldrig att gå, det är än färre förunnat att kunna leva på en hobby. Så jag får återigen se mig manad till att gå till jobbet till nästa arbetspass.

Ska man ha någorlunda märkbara inkomster på en blogg, då ska man flera tusen besökare – inte som jag och ha några hundra per dygn. Och med tanke på hur länge jag bloggat och hur hårt jag marknadsfört bloggen, torde jag vid det här laget ha uppnått det antal besökare som är toppen av min ”karriär”. Så jag har inga som helst förhoppningar kring att bli någon ”toppbloggare” med tusentals följare, utan nöjer mig med det antal jag har. Sen är det förstås alltid roligt om folk läser det man skriver och att få reaktioner på innehållet – kan man sedan tjäna en hacka på sitt skrivande så är det bara ett plus. Men dithän kommer jag inte att komma med mitt bloggande, så är det bara, utan jag får nöja mig med några hundra besökare per dygn – vilket inte är så dumt det heller. Fördelen är att jag slipper alla troll som sprider hat omkring sig med otrevliga kommentarer, något jag fick erfara i början när jag bloggade. Då hade jag aningen fler besökare än idag och kunde lite då och då råka ut för otrevliga kommentarer och ibland rena dödshot. Så det finns fördelar med att inte så värst många besökare på bloggen, samtidigt som det förstås är roligt att just väcka reaktioner med det man skriver – då får man ha lite skinn på näsan och stå emot de otrevliga kommentarer som i normalfallet ändå är i minoritet. För de allra flesta kommentarer man får är trots allt välformulerade och trevliga, även om kanske inte alla håller med om det skriver i full utsträckning. Så det är en konst att lämna kommentarer där man inte håller med bloggaren, men ändå lämna en kommentar som är välformulerad och trevlig. En konst som inte alla behärskar tyvärr.
Jag har lagt mycket tid och arbete på bloggen genom åren, vilket jag någonstans ändå hade hoppats på skulle avspegla sig i antalet besökare. Men den turen har jag inte haft, så jag får vara nöjd med de besökare jag ändå har. Tittar jag igenom högerkolumnen i bloggen, har det blivit ett antal kategorier med tiden liksom en lång rad inlägg. Jag är snart uppe i 2.000 inlägg på bloggen, vilket ändå är ett ganska stort antal. Det är inte 2.000 olika ämnen jag skrivit om, utan ibland har jag nog upprepat mig mer eller mindre. Men det är i alla fall ett par tusen mer eller mindre unika inlägg jag lyckats producera och hoppas på minst lika många till. Trots allt tycker jag om att skriva och bloggen är en perfekt ventil för att få göra just detta. En mycket givande hobby med andra ord.