Din tankesmedja i etern
Ju äldre jag blir, ju mer kommer jag på mig själv att tänka på det där med ålder, hur kort livet är och att döden sakta men säkert faktiskt närmar sig. Om det är en 50-årskris som sakta börjar närmar sig har jag ingen som helst aning om, men det är i alla fall så …
Allt oftare tänker jag på hur tiden går, hur rasande fort det går och att det bara går fortare ju äldre man blir. Varje minut som går gör dig trots allt en minut äldre, en minut du inte får tillbaka. Pessimistiskt sätt att se på livet, eller hur?! Men ju äldre jag har blivit, ju …
Jag sitter och räknar åren och inser att det i dagarna är 26 år sedan millennieskiftet. 26 år sedan jag stod vid Slussen i Stockholm och räknade in det nya millenniet tillsammans med nyfunna vänner i Stockholm, där jag då bara bott i några månader. Jag kan inte fatta att det snart är 27 år …
När man var barn längtade man efter att bli äldre, man ville nå olika åldersgränser för att få köra moppe, rösta, ta körkort, bli myndig – ja, ni känner säkerligen igen det där. Själv längtade jag intensivt efter att bli vuxen och få bestämma själv, att inte längre vara barn och faktiskt kunna göra saker …