Bygg ett liv du inte behöver fly ifrån

Så har jag varit hemma några dagar, hunnit jobba lite i Södertälje och sedan i fredags är jag dessutom utan bil igen. Jag har haft bil i tio dagar och hunnit känna mig lite bortskämd vad gäller att ta bil till jobbet ett par vändor – något som känns riktigt lyxigt när man är van att åka kollektivt. Jag har kört ganska långt med bilen, sträckan jag kör brukar variera – men denna gång har jag varit ett par vändor till Strängnäs och Södertälje och sedan även till Hudiksvall. Så det har blivit en del körande, men det var vad jag visste när jag bokade hyrbilen och de gångna dagarna hade helt enkelt funkat utan bil. Jag har varit på topphemlig filminspelning i Strängnäs, jag får helt enkelt inte säga mer än så – och har skrivit på sekretessavtal som hotar med stämning om jag säger något. Så jag håller tyst än så länge, tills det hela har visats och jag enligt avtalet får säga något. Men sakta tycks i alla fall produktionsbolagen ha vaknat igen efter månader av stiltje och lugn vad gäller inspelningar. Jag har börjat få en del förfrågningar och kunnat tacka ja till somliga eftersom de inte krockat med vad jag i övrigt haft inbokat. Så det känns roligt att vara igång med inspelningarna igen och jag hoppas att detta nu håller i sig ordentligt och att jag kan få fler framöver. Sedan är det alltid lit komiskt att förfrågningarna har en tendens att hopa sig till vissa datum. Just åttonde oktober fick jag förfrågan om tre olika inspelningar, så var tvungen att tacka nej till två av dem – men tackade ja till den bäst betalda, som var den topphemliga inspelningen i Strängnäs. Trots bilande till Strängnäs, gjorde jag bättre vinst än att ta den näst bäst betalda inspelningen här i Stockholm. Så några dagar av flängande är nu över och jag kan återgå till en mer normal tillvaro, då de längsta resorna är till jobbet i Södertälje. Jag har inget emot att flänga runt, men det känns samtidigt skönt att få återgå till en mer normal tillvaro igen, även om det kanske bara är för några dagar. För rätt som det är, får jag en filminspelning någonstans eller annat som gör att det blir en resa någonstans.
Och jag kan säga att det var tur att jag fick en SUV från hyrbilsfirman. Egentligen hade jag bokat en mindre bil, eftersom jag inte trodde mig behöva större än så – men jag fick en gratis uppgradering och lämnade hyrbilsfirman i en SUV. I Hudiksvall skulle det firas födelsedag (inte min dock) och vi hade köpt ett citronträd till födelsedagsbarnet – ett träd som visade sig vara gigantiskt stort när jag skulle hämta det på Plantagen. Ni kan själva se trädet på bilden nedan – och kan nog bara fantisera om vilken plats det tog i bilen. Det blev en del tricksande innan jag fick in trädet i bilen, men jag lyckades till sist. När jag körde hem trädet, stod det i framsätet – men när det var dags att åka till Hudik fällde jag ner baksätet och lyckades få in trädet liggande i det utrymme som då blev ganska stort. Så det gick, men var inte helt lätt – och jag hade inte kunnat ha några passagerare i bilen samtidigt som trädet låg där. Så det är tur att man är stamkund på hyrbilsfirman och ofta uppgraderas när jag ska hämta bil – hade jag fått en liten Golf som jag bokat från början, hade trädet förmodligen inte gått in alls. Som det var i den stora SUV:en jag fått, var det trångt ändå.

Som alltid när jag har bil, passar jag på att uträtta en massa ärenden där det behövs bil. Jag passar på att storhandla, gå på Systemet och en massa andra saker. Ibland tar jag en sväng till Skogskyrkogården, där mina morföräldrar har sin grav. Jag bor visserligen nära kyrkogården, men den är stor och det tar sin lilla tid att gå från bussen till graven – så jag brukar passa på att ta mig dit när jag har bil. Nu har jag fyllt på förråden litegrann och betat av de ärenden där jag behöver bil, vilket känns otroligt skönt. Ibland tänker jag tanken att jag kanske skulle skaffa en bil, men jag vet inte om det skulle lösa så många av våra vardagsbekymmer. Självklart skulle jag få behändigare resor till och från jobbet, men samtidigt åker jag den sträckan så sällan att det känns som att jag lika gärna kan åka kollektivt. I och med jag åker till Södertälje bara en till två gånger i veckan, så blir det ändå rätt så överkomligt att åka kollektivt. I synnerhet nu, när jag i princip slutat åka taxi till jobbet så blir resorna avsevärt billigare än tidigare – vilket gör att det kollektiva ändå känns som ett alternativ. Visserligen har jag längre resor och får stiga upp tidigare än om jag har bil, men det är så få morgnar vi pratar om per månad att det känns värt det. Sedan tycker jag om att åka kollektivt, det känns rogivande att sitta och lyssna på musik och låta någon annan köra mig dit jag ska. Visst hade det i vissa avseenden varit bekvämt att ha bil, men det innebär också en del bekymmer som jag inte önskar mig. Så jag håller mig även fortsättningsvis till att hyra när jag verkligen behöver bil.
Och idag när man ska tänka miljövänligt är det inte försvarbart att äga bil om man inte verkligen behöver en. Jag bor så bra till att jag kan åka kollektivt nästan vart jag än ska, så det funkar liksom bra i vardagen att inte ha bil. Det är möjligen resorna till jobbet i Södertälje som är lite besvärliga, men jag åker den sträckan så pass sällan att det är värt besväret med lite krångligare resor. Sen har jag trots allt bil vissa gånger ändå, när det inte funkar på annat sätt – som fram tills i fredags, då jag lämnade tillbaka den senaste hyrbilen. Det känns alltid lyxig att ha bil till jobbet, man blir trots allt rörligare och kan åka lite senare till jobbet liksom ta sig hem lite smidigare. Så jag njuter för öppna spjäll de gånger jag har bil till jobbet, det ska jag inte neka till – för visst är det behändigt. Jag tycker det är ganska skönt samtidigt att ha en tillvaro där jag inte äger en bil utan hyr när jag verkligen behöver en bil. Jag slipper alla bekymmer med service, reparationer, besiktning och allt annat som hänger med när man äger en bil – samtidigt är jag bilburen när jag behöver det.

Vädret har plötsligt tvärvänt från härlig brittsommar till vanligt och ordinärt höstväder. Det har stormat, regnat och blåst den senaste tiden. Hösten 2026 kan nog gå till historien för att ha varit ovanligt varm och fin rent vädermässigt, men nu är det slut på det roliga – och man får acceptera vanligt, ordinärt höstväder. Jag har plockat en varmare rock liksom handskar, som numera behövs vissa gånger när man är utomhus. Inte minst morgnar och kvällar är kyliga, så då behövs handskar och andra varma kläder. Det har hittills inte kommit någon frost, men det är känns som en tidsfråga innan det är frost på morgnarna när man ska till jobbet. Vi är trots allt i mitten av oktober vid det här laget (vart tar tiden vägen??) – och snart kommer med all sannolikhet den första snön. Även i Stockholm brukar första snön komma någon gång i början av november, väldigt ofta i form av en snökanon. I förra veckan föll det ju snö i Dalarna och Värmland, så nu börjas det ju helt enkelt. Men det gör egentligen inte mig så hemskt mycket, jag tycker det är rätt mysigt med höstrusket när det drar in över Sverige. Enda nackdelen med den mörka delen av året, är att den är lite väl lång – man är verkligen törstande efter sol och värme när våren kommer. Men det är först framåt februari som jag själv börjar bli lite less på mörkret och kylan – och då börjar det vända så sakteliga mot ljusare tider.
Trots att jag tycker mycket om hösten, har jag genom åren haft en viss tendens att gå in i höstdepressioner om höstarna varit för mörka, regniga och dimmiga. Nu har jag klarat mig bra på senare år, men jag kan ibland känna av depressionerna lite lätt om vädret är för dåligt. Och det är så trist att få de mysiga höstarna förstörda genom olika depressioner. Att gå in i en depression är aldrig lägligt, men det kan finnas mer eller mindre dålig tajming. Alla som befunnit sig i en depression – i synnerhet en djup sådan – vet hur jävligt det kan vara. Själv har jag gått igenom flera djupa depressioner och känner att jag har gjort mitt på den fronten. Nu verkar jag ha hittat en bra balans i medicineringen och har varit tämligen befriad från formsvackor. Så jag håller depressionerna i schack som det verkar.