Ryska, vikt och bebisar i stekande sensommarhetta

Så har det börjat komma information om min kommande kurs i ryska. Jag har ägnat eftermiddagen att gå igenom litteraturlista, schema och en massa annat inför kursen. Och givetvis har jag beställt en rysk-svensk-rysk ordbok. Den ryska ordbok jag har är från tidigt 90-tal och knappast korrekt uppdaterad med dagens moderna språk. Jag fick dock en smärre chock när jag tittade på ordböcker och insåg vad en bra ordbok faktiskt kostar. Drygt 700 kronor fick jag punga ut med för en rejäl ordbok, vilket jag inte riktigt hade räknat med när jag började titta efter lexikon. Som tur är, är det inte så mycket annan litteratur jag kommer behöva köpa, utan vi tycks få mycket kurslitteratur i form av kompendier.
Men det är en del att se över inför kursstart. Upprop är vecka 35 – det vill säga om två veckor – och tills dess ska allt vara fixat. Kursen är helt och hållet på distans och jag har varit tvungen att kolla att jag har Zoom ordentligt installerat och uppdaterat, jag har fått beställa nytt headset till datorn eftersom mitt gamla gått sönder. Även där var det en djungel av olika headsets, för alltifrån några tior upp till flera tusen kronor styck. Jag hittade slutligen ett för några hundralappar som verkade vara bra och gjorde slag i saken och beställde.
Men nu börjar jag på allvar förstå att ryskakursen faktiskt snart drar igång. Det ska verkligen bli jättekul att återuppta ryskakunskaperna igen efter så många år. Den första delkursen tror jag att jag kommer klara ganska bra, i och med att jag har vissa grundkunskaper i ryska trots allt. Jag har hyfsad koll på alfabetet och har ett visst ordförråd, även om jag inte direkt kan hålla ett vettigt samtal. Något jag hoppas på att kunna klara av med tiden, eftersom min tanke är att gå fortsättningskurserna i ryska på högskolan kommande läsår.
Och det ska bli roligt att plugga igen, jag tycker verkligen om att plugga och lära mig nya saker. Det har blivit en del pluggande genom åren och jag har tagit max antal läsår med studiemedel. Denna gång tar jag inga fler studielån, utan tanken är att jag ska försöka sköta studierna vid sidan av mitt heltidsarbete. Vilket jag inte tror ska vara några större problem med tanke på mitt schema. Kursen är dessutom på halvfart, vilket gör att jag har större chans att hinna med både studier och arbete.

Min diet har fortsatt och jag har bestämt att vara mer restriktiv med undantag än vad jag varit på sistone. Jag måste helt enkelt hålla i tyglarna litegrann för att fortsätta gå ner i vikt. För ett tag började jag så smått misströsta lite, eftersom jag till och med började gå upp lite i vikt igen. Jag har varit lite för frikostig med att unna mig undantag tror jag, med resultatet att viktnedgången bromsats upp och jag till och med gick upp något halvt kilo igen.
Så nu får jag försöka hitta någon mellanväg med lite färre undantag och fler dagar av hård diet och träning. Livet blir tyvärr ganska tråkigt med hård diet, det går inte riktigt att komma ifrån. Ingen alkohol, inga sötsaker och ingen snabbmat – just sådant som jag i normala fall är ganska svag för. Men jag får helt enkelt bita ihop ett tag till, för jag ska verkligen fortsätta att gå ner vikt – det är jag helt bestämd över.
Till min stora glädje vände viktuppgången tillbaka och jag började gå ner i vikt igen. Än mer glädjande är att jag nu passerat en magisk gräns på 105 kilo, jag väger numera strax över 104 kilo vilket jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Det betyder också att jag gått ner över elva kilo, vilket ju i sig är helt makalöst (sen kan ni räkna ut vad jag vägde när jag började banta – jag började på 115,5 kilo!).
Min vikt har pendlat lite och som mest har jag varit uppe på 117 kilo, vilket är på tok för mycket. Enligt läkarna ska jag ligga mellan 80 och 85 kilo, så det är också mitt mål att jag ska nå dit så småningom. Det kommer ta sin lilla tid, men jag får helt enkelt ha tålamod. Något som kanske inte alltid är min starka sida, men ibland måste man faktiskt stålsätta sig med stora mängder av just tålamod. Viktnedgång är ingen quick fix, så det är bara att låta det hela ta sin lilla tid.

Så har jag ett annat litet glädjeämne just nu, jag har nämligen gått och blivit morbror för andra gången! Det är visserligen lite drygt två veckor sedan det lilla livet kom till världen, men det är först igår som jag fick träffa familjens underverk! Det är inte ofta man får tillfälle att hålla en liten bebis i famnen, men igår var det dags. Och det är verkligen helt underbart med ett litet nytillskott i familjen.
En liten pojke på 3,3 kilo, född två veckor för tidigt. Men helt normalskapt och – naturligtvis – fantastiskt söt. Jag är ju å andra sidan lite partisk, så det kanske inte är så konstigt att jag tycker han är världens sötaste unge? 😂 Jag kunde inte motstå frestelsen att gå och köpa lite barnkläder som present tills jag skulle få träffa honom – och hur roligt är det inte att titta på barnkläder?! Det finns ju så otroligt mycket sött att köpa, så jag hade riktigt svårt att välja när jag stod i butiken. Men jag hittade några set kläder som jag slutligen bestämde mig för och fick inslaget i ett snyggt paket i kassan.
Jag kan förstås inte motstå frestelsen att lägga upp en bild – stolt morbror som jag är – för att visa det lilla underverket. Ni förstår att jag hade svårt att släppa honom ifrån mig igår, eller hur?! 😍

Jag har fortsatt lida i den nästintill tropiska hetta som rått i Stockholm de senaste dagarna. Det har gått stora mängder vatten och jag har verkligen inte gjort fler knop än som varit absolut nödvändigt. Visserligen har jag varit till gymmet ett par gånger under den rådande värmeböljan, men där har de i alla fall fullt fungerande AC – så det är inga jätteproblem att träna trots värmen.
Även kvällarna har varit ovanligt varma, även om det svalnat litegrann när solen gått ner. Det där med att gå på stan eller göra andra fysiska aktiviteter har för min del varit helt uteslutet. Värmen är verkligen tropisk, med hög luftfuktighet och allt känns fuktigt och klibbigt.
Ja, jag tillåter mig faktiskt att klaga lite på värmen – inte minst nu när man jobbar och är hemma i stan. Det är en helt annan sak om man är ledig och till exempel kan vara ute i stugan, där det trots allt fläktar lite mer. Men i stan står luften bokstavligen still och jag tycker det är rätt jobbigt i värmen. Svetten rinner, man får byta kläder flera gånger om dagen – och hemma går jag nästintill utan kläder. Det går liksom inte att ha något på sig inomhus när det är så här. Vår lägenhet ligger högst upp i huset och vi har sol genom fönstren i princip hela dagen, så ni kan tänka er vilken bastu det blir här när det är över 30 grader i solen. Fönstren är konstant förfällda, vi har fläktar igång dygnet runt och vädrar hela nätterna när det trots allt är lite svalare ute.