Sömn är det gyllene kedja som knyter hälsa och kropp samman

Från att ha haft ganska grava sömnproblem under flera års tid, har jag idag tämligen ytliga sådana problem. Numera är det mest i samband med fullmåne som mina ganska så milda sömnproblem återkommer. Men just i samband med fullmånen är sömnproblemen inte så milda, för dessa nätter sover jag knappt alls. Hat jag tur, somnar jag framåt morgonkvisten och får några få timmars sömn – eftersom man ju oftast ska stiga upp i skaplig tid på morgonen igen för att jobba eller liknande. Det är trots allt ganska handikappande att vara så här känslig fullmånen så som en annan är. Hitintills har jag inte behövt sjukskriva mig på grund av sömnbrist, men dagen kommer även den ska ni veta. Ibland saknar jag at ha et jobb där just sömnbrist är en skälig anledning att avstå jobb, där ett kort sms i stil med ”Hej, jag har inte sovit ordentligt” räcker för att man ska kunna avstå jobb. Men så är det oftast inte för de flesta av oss, utan sömnbrist är inte alltid en godtagbar Panledning till att stanna hemma från ett arbetspass. Enstaka gånger kan man skylla på det, men i längden fungerar det inte. Efter dessa sömnlösa nätter fyllda av fullmåne, hade jag gärna sovit till en bit in på förmiddagen – men det funkar trots allt bara om man är ledig dagen efter. Och är man som jag skiftarbetare, är de inte alls säkert att man är ledig dagen efter. För man kan jobba oavsett om det är vardag eller helgdag. Jag själv har som policy, att om jag inte somnat inom 30-40 minuter, då stiger jag upp igen och gör någonting annat för en stund. Oftast sätter jag mig vid datorn för att skriva lite men kan även sätta mig framför TV:n, läsa en bok eller tidning för att sedan göra ett nytt försök att sova lite. Och det är knep som oftast funkar ganska så bra. Det gäller liksom att få tankarna in på andra banor på något vis och sedan krypa i säng med ny motivation att kunna sova.
Oftast blir jag snabbt rastlös när jag inte kan sova, sprattlar runt i sängen och omges av trassliga och nedsvettade lakan. Men går jag bara upp en stund, gör något annat – då går rastlösheten över. Plötsligt vänder jag mig inte runt bland svettiga lakan utan faktiskt slappna av och med tiden somna in för att sova några timmar. Och jag har kommit på knepet att göra något jag tycker om att göra de gånger jag inte kan sova. Det kan som sagt vara att se något på TV, sätta sig vid datorn eller läsa något. Då vänder jag sömnlösheten till något positivt, jag får saker och ting gjort som jag ändå behöver göra när jag vaken – skillnaden är att jag gör det mitt i natten och inte under dagtid. Ibland kan det till och med vara så att jag hoppas på att inte kunna somna, för jag kan tycka att det är lite mysigt att gå upp och göra något annat en stund medan alla andra sover. Sedan brukar jag vara noga med att ställa klockan morgonen efter, så att jag inte vänder alltför mycket på dygnet. Ibland somnar jag först framåt tretiden på natten, vilket gör att jag kan sova till framåt elva, tolv dagen efter – något som förstås gör det svårare att somna kvällen efter. Så då får det vara värt att vara lite trött en dag för att sedan (förhoppningsvis) somna i vettig tid kommande kväll. Det blir annars gärna en ond cirkel om man sover länge på förmiddagen och sedan inte kan somna på grund av det nästkommande kväll.

Sen skulle jag nog egentligen inte säga att jag har några sömnproblem längre – det är i princip bara när fullmånen uppenbarar sig som jag har svårt att somna, det vill säga någon gång per månad. Tänker man på att månen påverkar saker som tidvattnet här på jorden, så är det väl inte så konstigt att den påverkar oss människor också. Kopplingen till sömnen kan jag givetvis inte riktigt redogöra för, det får någon som är bättre insatt göra – men för mig och många andra är detta faktiskt en verklighet. Det händer liksom för ofta att jag inte kan sova vid fullmåne för att det ska vara en slump. Och ja, det är så att jag inte ens behöver veta ifall det är fullmåne eller ej – svårt att sova får jag i alla fall. Självklart kan det finnas en psykologisk koppling i form av att om jag ser att det är fullmåne så får jag därför svårt att sova. Men jag får svårt att somna vid fullmåne oavsett om jag vet om den eller ej, så det är varken psykologiskt eller en slump. Förr tillbaka kunde det räcka med att jag skulle upp tidigt en morgon, så hade jag svårt att somna – det blev helt enkelt ett för stort stressmoment för att jag skulle upp tidigt att jag inte kunde sova. Idag är det inga problem att sova när jag ska upp tidigt, trots att jag stiger upp väldigt tidigt vissa morgnar. Somliga morgnar ringer klockan vid halv fyra, något som varit en omöjlighet för 20 år sedan – men idag sover jag som ett litet barn, oavsett när jag ska upp nästa morgon. Om det nu inte är fullmåne vill säga, för då sover jag inte alls. Jag har genom åren haft såväl kolleger som klasskompisar som vittnat om exakt samma sak jag gör just nu. Jag minns när jag pluggade på högskolan, då var vi flera i klassen som inte fick någon sömn när fullmånen härjade om nätterna. Då räckte det med att att vi på morgonen växlade en blick, så nickade vi åt varandra – och nicken betydde ”jag vet, jag har inte sovit något i natt jag heller”.
Men vägen har varit lång från när mina sömnproblem härjade som allra värst i början av 2000-talet fram tills att jag idag har fullt fungerande sömnvanor igen. Jag har fått lägga mig till med vissa ritualer kring sömnen för att få den att fungera. Jag ser till att ha allt jag kan tänkas behöva under natten inom räckhåll. Det kan vara att ha ett glas vatten på nattduksbordet, att ha nässpray inom räckhåll ifall jag är förkyld – ja, det finns massor av saker jag kan tänkas ha inom räckhåll från sängen. Jag planerar min sömn genom att ställa klockan när jag vet att det är olämpligt att sova för länge. Ska jag jobba onsdag morgon, då stiger jag upp tidigt även tisdag morgon, bara för att se till inte vända på dygnet i onödan. Och fortfarande kan jag vara så att jag inte planerar in saker tidiga morgnar om jag inte absolut måste. Istället planerar jag hellre in saker frampå dagen eller eftermiddagen. Å andra sidan har jag numera blivit något av en sömntuta om gärna sover på morgnarna om jag får – så det har nog mer med det att göra än att jag har sömnsvårigheter.

Jag märker också hur mycket bättre man mår när man sover ordentligt, hur pass viktig sömnen är för ens välbefinnande. När jag hade mina sömnproblem, mådde jag fruktansvärt dåligt – både psykiskt och rent fysiskt. Man känner sig verkligen fysiskt sjuk när man inte får sova ordentligt. Själv gick jag in i en djup depression, delvis som en följd av mina sömnproblem. Idag mår jag bra, visserligen med hjälp av mediciner men det är av mindre vikt. Numera sover jag ordentligt om nätterna, lider inte nämnvärt av min depression och mår på det stora hela rätt bra. 😊 Att inte få sova är något man knappt önskar sin värsta fiende, för det gör så otroligt mycket ont för kroppen och psyket. Det finns självklart mycket ont i världen och många skulle förstås önska att deras enda problem var att de inte sov ordentligt. Men jag lovar er, man vill inte ha grava sömnproblem, man vill verkligen inte det. För min del var det så illa att jag under en längre tid på flera månader knappt sov alls – i bästa fall ett par timmar framåt morgonen. Jag försökte allt, som träning, laborera med maten och så vidare – och det var först när jag fick sömntabletter utskrivna som jag med tiden fick ordning på sömnen. Idag kör jag som sagt fortfarande med vissa ritualer kring det där med sömnen, men jag sover – kanske mycket på grund av dessa ritualer – på det stora hela väldigt bra. Jag sover bra var jag än befinner mig, även när jag sover borta – vilket för 20 år sedan var ett stort gissel även det.
Och jag har lärt mig en viktig sak, det är att man klarar sig utomordentligt bra på några få timmars sömn enstaka nätter – det går hur bra som helst. Man blir trött, men det är ingen katastrof. Problemet uppstår när man upprepade gånger sover dåligt, när man under en längre tid inte får ordentligt med sömn. För min del kom vändningen när jag kom till företagshälsovården, där jag fick den hjälp som vårdcentralen inte mäktade med att ge. Jag behövde inte prata många minuter med företagshälsovårdens läkare, som ställde de rätta frågorna och snabbt kom fram till att jag led av depression och svåra sömnproblem. Jag fick mediciner utskrivna och det var första steget mot att med tiden börja må bättre – vilket jag gör idag.