Din tankesmedja i etern
Söderhamns skärgård har inte visat sig från sin bästa sida sedan vi tog sommarstugan i besittning i onsdags. Som på många andra håll har det regnet i rätt omåttliga mängder, inte minst under torsdagsdygnet. Så det har hittills varit obefintliga chanser att jobba på solbrännan, men desto fler att sitta inomhus och kura.
Det har känts som att vänta en evighet, men slutligen är faktiskt semestern här. De senaste veckorna känns som de krupit fram i snigelfart, men så kom slutligen årets första semestervecka. Nu väntar fyra veckors ledighet innan min tjänstledighet drar igång den 24 augusti, med ett års studier på Folkuniversitetets skrivarlinje.
När jag var liten, växte jag upp med föräldrar som i sin tur växte upp när TV:n var ett nytt påfund. Jag kunde som barn inte förstå att de klarade sig med en enda kanal – som dessutom enbart sände program i svartvit (om man inte trädde en nylonstrumpa över skärmen vill säga 😊).
Stiftelsen The Global Village har undersökt vad människor i Sveriges 60 mest utsatta områden tycker och tänker om samhällsutvecklingen – både i områdena där de bor och i Sverige i stort.
Det är lätt att klaga på tristessen som följer i Coronapandemins spår. Det blir lite trist att jobba hemma varje dag och knappt träffa en kotte alls. Det är trist att inte kunna resa som man är van, även om man som de flesta andra inte gör mer än en eller ett par utlandsresor per år.
Är det bara jag som börjar tycka att det är lite tröttsamt med Corona och karantän?! Börjar det liksom inte bli lite uttjatat att sitta hemma och inte kunna åka någonstans?! Visst börjar det bli lite trist att i princip inte kunna ha några sociala kontakter?