För ett antal år sedan jobbade jag som trafikplanerare på Trafikverket. Det var en ren kontorstjänst med kontorstider, möten åt höger och vänster och en del tjänsteresor åt olika håll. För att få tillvaron att fungera hade vi rätten att jobba hemifrån vissa dagar i veckan, vilket trots allt gjorde oss aningen friare. Hemarbete i kombination med att vi hade flextid, gjorde vardagen aningen enklare. Men så kom pandemin och plötsligt mer eller mindre beordrades vi att jobba hemifrån under väldigt lång tid, vi snackar alltså månader. Och jag minns hur tråkigt arbetet plötsligt blev när man tvingades att vara hemma hela dagarna, man hade jobb och kontor hemma och hela tillvaron flöt liksom ihop på ett märkligt vis. Jag försökte ”piffa till” tillvaron genom att ibland gå ut och äta lunch, genom att ibland ta en promenad och liknande – men jag tyckte helt enkelt att det var dödstrist att jobba hemifrån. Det hängde säkerligen ihop med att jag samtidigt inte trivdes något vidare överlag med att jobba på kontor, det var helt enkelt inte min grej på något vis. Jag fann mig aldrig tillrätta med jobba kontorstider och ha samma rutiner vecka ut och vecka in. Så det tog inte särskilt lång tid innan jag började söka mig vidare igen, jag kände att nu har jag testat kontor och insett att det inte är min grej, utan att jag faktiskt är menad till att jobba någon form av skift. Jag mådde riktigt dåligt, for riktigt illa av kontorsjobbet, allra mest under pandemin då jag inte ens kunde åka till kontoret utan tvingades vara hemma hela dagarna. Så när jag slutligen fick ett skiftjobb igen var jag jätteglad och fruktansvärt lättad, för det var precis som passade mig.
Numera jobbar jag också mycket hemifrån, men då med bloggen och firman, som är saker jag valt helt själv att jobba med och gör för att jag tycker det är roligt. Mitt nuvarande jobb går helt enkelt inte att sköta hemifrån utan jag måste vara på plats i Södertälje och sköta jobbet därifrån. Men firman sköter jag helt och hållet hemifrån, eller möjligen från något fik, bar eller restaurang någonstans – där jag kan sätta mig för att jobba lite. Det är dock en helt annan sak, eftersom jag valt det själv på ett helt annat vis och faktiskt tycker det är riktigt kul att hålla på med. Numera bor vi så pass stort, att vi har ett separat kontor där jag kan sitta och pilla med firma och blogg, vilket känns väldigt skönt. När jag känner att det blir för tråkigt att sitta hemma, då tar jag med mig min surfplatta och mobila bredband och sätter mig någonstans på ett mysigt fik eller bar och fortsätter att jobba därifrån. Så hade jag självklart kunnat göra ibland med jobbet på Trafikverket också, men under pandemin var det svårt att hitta vettiga ställen att sitta på – så hemmet var liksom enda stället man kunde vara på.

Ibland när jag sitter hemma och jobbar med firman eller bloggen, får jag små flashbacks till hur det var när jag jobbade på Trafikverket och tvingades till hemarbete under så lång period. När jag själv valde att jobba hemma vissa dagar för att logistiken på så vis funkade bättre, var det en sak – men jag for oerhört illa under pandemin. Det tog dagar utan att man alls hade någon som helst kontakt med omvärlden, utöver de gånger som jobbtelefonen ringde. Men den fysiska kontakten fanns inte där – och jag förstod hur viktig den delen är för att man ska känna sig tillfreds på en arbetsplats. Med firman och bloggen kan jag jobba i den takt jag vill, jag lägger själv upp arbetet och kan själv bestämma vad jag ska göra och när. Sedan är det som sagt en hobby som jag råkar tjäna lite pengar på, så jag tycker bara det är roligt och givande att ägna mig åt detta. Det var inte alls samma sak på Trafikverket, då jag tyckte att arbetssysslorna inte var särskilt givande utan ganska monotona och trista. Jag skulle kanske trivas med ett kontorsjobb om jag hittade något som var mer givande än att vara trafikplanerare – men hela den situationen på det jobbet passade inte mig. Numera jobbar jag gärna hemifrån så länge det är bloggen och/eller firman jag fixar med, men då är jag självgående på ett helt annat vis än som trafikplanerare. Jag är dessutom väldigt tillåtande emot mig själv, eftersom jag då är min egen chef. Det är exempelvis inte helt ovanligt att jag sitter på en bar med en god drink i handen samtidigt som jag arbetar med bloggen – eller för den delen hemma med en kall pilsner och lite chips. Hade jag varit onykter när jag lade upp planeringen för tågtrafiken i Sverige, hade det förmodligen blivit ett väldigt liv – och jag hade garanterat blivit av med jobbet ganska så omgående. Och jag vill absolut inte bli av med jobbet mot en sådan bakgrund. Det är klart att jag inte göra sker på fyllan, då har det en tendens att bara bli väldigt fel – även om man är sin egen chef. Men visst kan jag ta en drink eller två samtidigt som bloggar eller pillar med företagets bokföring.
Så jobbar man med något man brinner för, då är det en helt annan sak att sitta hemma hela dagar utan att knappt gå ut eller notera vilket väder som råder utanför fönstren. För det är så det känns ibland när jag sitter hemma med firman eller bloggen, tiden liksom bara svischar förbi och jag noterar det knappt – jag glömmer tid och rum, till och med att äta. Och det säger ju en hel del om hur mycket jag brinner för det jag gör vid sidan om jobbet. Så för tillfället känns tillvaron väldigt bra, eftersom jag trivs så bra både med det jobb jag har liksom vad jag gör utanför jobbet. Jag får det bästa av två världar och kan på så vis göra mitt levebröd med sann glädje. Visst har jag mycket att göra och har en fullspäckad kalender, men när man tycker det man gör är så här roligt, så gör man det verkligen helhjärtat. Jag har tidigare sprungit in i den där berömda väggen med buller och brak, men där känner jag ingen risk att hamna där igen trots att jag emellanåt har ett väldigt fullspäckad schema. Jag har lärt mig att lyssna på varningssignalerna i kroppen och dra i nödbromsen om det börjar gå för långt. Men jag tror också det är skillnad när man ägnar sig åt saker man tycker är roligt och som man brinner för kontra att göra saker man inte tycker om eller trivs med. När jag senast sprang in i väggen, var jag på Trafikverket – där jag inte trivdes något vidare, med kontorstider som jag försökte kombinera med att filma samtidigt. Vilket gick lite så där. Så med dunder och brak var jag in i den där väggen och det tog månader innan jag tog mig därifrån. Men nu håller jag mig därifrån och jag är noga med att se till att få återhämtning mellan arbetspass och filmdagar. Jag sover som en stock om nätterna och ser till att sovmorgon när jag kan. Och till exempel bloggandet är en form av avkoppling för min del, jag gör det i min takt och har ingen press på mig vad gäller att producera inlägg. Vill jag avstå ifrån att publicera något under några dagar, då kan jag göra det utan att det händer något – det är inte som med jobbet, som jag inte kan strunta att gå till.

Ibland tänker jag på hur det skulle vara om man kunde leva på exempelvis bloggen, om man kunde ha så många läsare att det gick att göra sig ett leverne endast på bloggen. Det är orealitstiskt, men drömma kan man ju alltid göra – det kostar ingenting. Då skulle jag kunna jobba hemifrån hela tiden – men med saker jag tycker om och brinner för. Och jag kan vara min egen chef hela tiden, själv lägga upp mina arbetstider och själv styra hela mitt arbete. För det är ingen som lägger sig i ifall jag sitter på dagen eller natten och skriver mina inlägg. Det råder självklart ingen sekretess på något av det jag håller på med, så det gör ingenting om jag sitter på ett café och pysslar med det jag gör. Men dithän kommer jag aldrig att komma, självklart kan mina besökssiffror gå högre än de är idag, men att jag en dag skulle kunna leva på bloggen är med all sannolikhet att hoppas på för mycket. Sen är frågan om jag egentligen skulle trivas i längden med att jobba hemifrån dag efter dag – med tanke på hur jag mådde under pandemin. Under pandemin var hemarbetet visserligen inte självvalt, men med bloggen skulle de vara det – och dessutom skulle jag ägna mig åt något jag brinner för på heltid, vilket också det skulle göra sitt till för trivseln. Jag kan tyvärr säga – efter att har provat på det – inte brinner för att planera tågtrafik. Det var roligt och lärorikt att ha provat på, men ingenting jag vill ägna mig åt fram till min pension. Ibland kan jag dock sakna att ha ett jobb som man skulle kunna sköta hemifrån, att vissa dagar kunna välja att jobba hemifrån – det skulle underlätta logistiken i vardagen väldigt mycket. Men det jobb jag har är inte möjligt att sköta på distans, dagens teknik till trots. Så jag får glatt finna mig i att åka till Södertälje några gånger per vecka för att jobba. Nu gör det mig ingenting egentligen i det långa loppet, men det skulle vara behändigt att emellanåt få jobba hemifrån – även om vi aldrig kommer komma dit vad gäller mitt jobb.
Numera kan jag tycka att det är mysigt med mitt hemmaarbete, jag trivs väldigt bra med tillvaron på hemmaplan mellan mina arbetspass i Södertälje. Jag tycker om att sitta där på det lilla hemmakontoret vid datorn, dricka stora mängder kaffe och producera alltifrån blogginlägg till att pilla med företagets bokföring. För en sak är säker och det är att det går mycket kaffe under de dagar jag jobbar hemifrån – inte minst när jag är uppe tidigt och kör igång med arbetet. Oftast har jag inga tider som styr mig när jag jobbar med firman, utan jag startar när jag har möjlighet – så jag ställer sällan klockan för att komma upp en viss tid. Istället sover jag tills jag vaknar av mig själv och kör sedan igång när jag kommit i ordning för dagen. Ibland vaknar jag tidigt och kan komma igång vid åtta, andra gånger blir klockan framåt lunchtid innan det är dags att sätta sig vid datorn. Så det är skönt att själv få styra över sin tid när man är ledig och inte behöva anpassa sig efter scheman, tider för möten eller vad det nu må vara. Visserligen hände det att jag har enstaka Skype-möten med till exempel produktionsbolag eller liknande, men dessa möten är tämligen sällsynta. Så jag är verkligen min egen på fritiden och kan själv avgöra när och om jag ska jobba med firman eller ej. Vissa dagar står jag över helt eller delvis för att kunna göra annat, andra dagar kör jag stenhårt för hinna med allt sådant som jag vill hinna med.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera