Igår gick jag av sista nattpasset av sex och ni kan gissa att jag var extremt trött igår morse när jag åkte hemåt. Normalt sett gör jag som mest fem nätter i rad, men nu har jag varit in och gjort ett övertidspass så det blev i slutändan sex nätter i rad. Och det är faktiskt lite i mesta laget, till och med för mig som är rätt luttrad när det kommer till att jobba natt. Man ondgör sig dock mycket just när man ska jobba övertid, desto roligare är det när lönen kommer. Så det är vad man lever på under ett övertidspass, att man trots allt får bra betalt.
Men vilan blev inte särskilt lång, jag hade egentligen behövt en rejäl sovmorgon idag. Men istället har jag tackat ja till en filminspelning, så idag bar det av till Uppsala för att filma. Och det gällde att vara på plats lite utanför Uppsala klockan åtta i morse, så vid halv fem ringde väckarklockan för att jag skulle hinna med tåget.
Man får liksom planera sin sömn när man jobbar skift, väckarklockan är min bästa vän i vardagen. Efter sista nattpasset brukar jag ställa klockan så att jag bara får 5-6 timmars sömn, detta för att kunna somna på kvällen igen. Och igår blev detta extra viktigt, eftersom jag inte kunde vara vaken till sent på kvällen igår. Då hade jag varit ett vrak i morse när väckarklockan ringde. Så det var bara att tvinga sig upp ur sängen strax efter tolv för att veta att jag skulle kunna somna på kvällen igen – för att orka upp i morse när det var dags att åka till Centralen och vidare mot Uppsala. Och visst var jag trött igår kväll, det var inga som helst problem att somna när jag kröp i säng vid niotiden. Det var knappt att huvudet nådde kudden innan jag sov.
Men jag använder nästan väckarklockan mer nu än vad jag gjorde när jag jobbade kontorstider. Jag använder den för att vakna i tid inför varje nattpass, annars skulle jag kunna sova alltför länge på eftermiddagen. Sedan ska dygnet vridas tillbaka när jag är ledig och då ställs klockan för att komma upp efter bara några få timmar. För att inte förglömma att jag ofta har filminspelningar när jag är ledig och därmed – ofta – ska upp tidigt på morgnarna. Så det är nästan mer sällan jag går och lägger mig utan att ställa klockan en viss tid.

Å andra sidan ger det mig en skaplig inkomst att jobba som jag gör. Jag har inget höglöneyrke, men tjänar ändå helt okej med tanke på vad jag gör för jobb. Jag jobbar en hel del extra, vilket gör att jag ändå skrapar ihop en helt okej månadslön. Sedan har jag mitt företag, som också inbringar en del inkomster. Inga jättesummor, men några tusenlappar i månaden ger det. Plus vissa andra förmåner, som bra försäkringar och att jag kan dra av momsen på vissa inköp.
Vad gäller företaget, tjänar jag dock inte särskilt bra med tanke på hur mycket arbete jag gäller ner. Men företaget är också en hobbyverksamhet och ingenting annat, det är inte något jag gör för pengarnas skull. Filminspelningarna är roliga, men sällan särskilt bra betalda. Även bloggen är en del av företaget och något jag gör för att det är roligt, men inte heller här är det många kronor jag drar in. Men sammantaget med mitt ordinarie arbete, ger det mig en inkomst som jag är väldigt nöjd med. Jag jobbar visserligen väldigt mycket, men mycket av det jag gör är väldigt roligt – inte minst när det kommer till mitt extraknäck vid sidan av mitt arbete. Jag väljer trots allt jobb efter arbetstider för att kunna ägna mig åt mitt företag på fritiden, något som jag vet många statister som gör. De flesta statister är skiftarbetare och många jobbar deltid för att kunna ha tid att vara med vid olika filminspelningar. Jag själv är inte villig att gå ner i arbetstid av ekonomiska skäl, men ser absolut till att ha arbetstider så att jag kan hålla på med filmningen.
Schemamässigt har jag perfekta arbetstider för att kunna vara egenföretagare vid sidan av mitt arbete. Det är få arbetsplatser som har så många långledigheter som jag har. Men det gör att jag kan ägna mig åt min lilla bisyssla och även tjäna några kronor extra.

Sen går det väldigt mycket upp och ner hur mycket jag har att göra. Framförallt filminspelningarna kan variera mycket från en tid till en annan. Somliga perioder får jag tacka nej till filminspelningar för att de krockar med varandra, i andra perioder är det väldigt lugnt. Men jag snittar ungefär ett till två uppdrag per vecka – och måste trots allt erkänna att jag gjort mig lite beroende vid de pengar som filminspelningarna inbringar. Även om det inte är några jättesummor, så är det några tusenlappar per månad.
Dagens inspelning blev dock lite annorlunda mot de flesta andra inspelningar jag varit på. Jag fick frågan om dagens inspelning för cirka en vecka sedan efter att produktionsbolaget själv letat upp mig hos agenturen. Man tyckte jag skulle passa perfekt i en scen som utspelar sig under 1700-talet. Något konstigt tyckte jag det lät, med tanke på mina tatueringar och tämligen stora skägg. Men jag tänkte att produktionsbolaget vet vad de håller på med. Jag kommer till Vattholma utanför Uppsala och blir upphämtad vid tåget. På plats är det dags för smink och jag får frågan om jag kan tänka mig att raka mig. Jag blir lite skeptisk och svarar att helst inte, men om det är villkoret för rollen så gör jag det. Produktionsbolaget börjar fundera – för att slutligen komma fram till att skicka hem mig och en annan kille eftersom vi inte passade in i de tilltänkta rollerna.
Vi kommer få betalt ändå, så vi har inte åkt till Uppsala helt i onödan. Jag kan inte påstå att jag blir irriterad, men däremot konfunderad kring hur man castar rollerna när det blir så här fel. Det framgår rätt tydligt hur jag ser ut på min sida, där både skägg och tatueringar syns tydligt. Vill man då ha en statist/skådespelare utan skägg och tatueringar – ja, då väljer man att inte fråga mig om rollen. Det blir väldigt tokigt att ringa in mig för en roll och sedan skicka hem mig för att jag inte passar för rollen. Framförallt om jag behöver åka så långt som till Uppsala för inspelningen.
Nåja, nu fick jag en ledig eftermiddag lite oplanerat istället – och det gör ju inte så mycket. 😊

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d