Visar: 1 - 10 av 32 RESULTAT
Dagbok Kampen mot cancer

Snart dags att börja jobba igen

Jag kan inte fatta att det bara är en dryg vecka kvar av min sjukskrivning och därmed snart dags att börja jobba igen. Det har på sätt och vis varit en på flera sätt händelserik sjukskrivning, där jag hunnit med såväl sex veckors strålbehandling som att flytta. Strålbehandlingen var tuff och jag har verkligen behövt de veckor av sjukskrivning som följt efter behandlingens slut. Det är först sista dagarna som jag känt att jag sakta börjar känna mig redo att faktiskt återgå i arbete. Jag är fortfarande fumlig i händerna, men känner att det ändå inte riktigt hindrar mig från att börja jobba igen. Det är inte så illa att jag inte tror att jag klarar av att jobba, men det är ändå rätt påtagligt. Jag tappar saker och har lite svårt med finmotoriken i fingrarna, något som känns lite extra påtagligt när man ska göra pillriga saker. Visserligen arbetar jag mycket via en dator på jobbet, men jag tror att jag kommer fixa detta galant trots allt när det väl är dags att börja jobba.

Dagbok

Fulltecknad kalender under våren

Så har strukturen för den kommande våren börjat att falla på plats. Det kommer bli en del engagemang inom Sjövärnskåren med en militärövning och en väntande kurs för den militärbåt jag kommer basa över när jag är färdigutbildad fartygschef. Det kommer bli en del pusslande rent tidsmässigt och jag har ännu inte hunnit ansöka om ledigt från jobbet för de veckor jag ska vara på utbildning. Men det brukar sällan vara några problem att ledigt för militärövningar och -utbildningar, det gäller bara att få det beviljat.
Nu har jag bokat hyrbilar för att kunna ta mig till och från kurserna – och jag har insett att det verkligen gäller att vara om sig och kring sig när man bokar hyrbil. Jag brukar i normala fall hyra Sixt, eftersom de helt enkelt har bäst bilar. Man brukar bli bortskämd med nya BMW:s och Mercedes, vilket är rena fröjden att köra. Nu insåg jag att jag kunde komma väsentligt mycket billigare undan genom att hyra på CircleK eftersom det blir en del långtidshyror. En av hyrorna blev hela 7.000 kronor billigare om jag hyrde på CircleK jämfört med Sixt. Visserligen får man förmodligen en skruttigare bil, men kan man spara så pass mycket pengar så får det helt enkelt bli så.
Fördelen med Sixt är att jag har ett företagsavtal där och bland annat kan få bilen levererad hem utan extra kostnad, en möjlighet som inte finns hos CircleK. Det är okej att betala några hundralappar extra för en bra service och bättre kvalitet på bilarna. Men när det rör sig om åtskilliga tusenlappar, blir det hela något helt annat, då slår snålheten till och ger sig tillkänna.

Dagbok

Vecka 44

Ibland känns det som att jag knappt har tid att gå till jobbet. Jag skulle utan några större svårigheter få tiden att gå om jag haft möjligheten att inte jobba heltid. Jag skulle förmodligen inte få långtråkigt alls om jag av någon anledning inte arbetade alls, utan skulle fullt upp i alla fall. Det är oftast inga måsten som jag har inplanerade, utan det är saker jag ägnar mig åt för att jag tycker att det är kul. De enda saker som jag planerar in under ledigheter, som kanske är mindre roliga är träningen – som jag försöker klämma in ungefär tre pass per vecka av.
Jag har ju ett schema som innebär en hel del långledigheter på 4-5 dagar och uppåt. Det är något som passar mig perfekt och jag kan verkligen ha den fritid jag vill ha. Just nu är jag mitt uppe i en tvåveckorsledighet och har haft saker inplanerade i princip varje dag. Det har varit träning, filminspelningar och nöjen i princip dagligen och jag undrar ibland hur jag ska få dygnets få timmar att räcka till. Ibland skulle jag faktiskt önska 72 timmar per dygn istället för 24, men det är rent önsketänkande.

Dagbok

Späckat schema

Det kommer kännas konstigt att från och med denna vecka vara tillbaka på att ”enbart” jobba heltid. Några hektiska veckor är tillända, veckor som jag ägnat åt både filminspelningar och att arbeta mer eller mindre som vanligt. Jag har trixat litegrann med schemat och tagit ledigt några dagar för att få det hela att gå ihop med filmandet, men på det stora hela har jag jobbat som vanligt. Och det har inte bara varit ett filmprojekt jag varit involverad i, även om det är ett som varit lite mer tidkrävande än andra. Vissa dagar har jag hunnit beta av två filminspelningar och stressat mellan olika inspelningsplatser för att hinna med. I onsdag var det filminspelning på dagen och sedan nattpass på jobbet md resultatet att jag var vaken från 05:30 onsdag morgon till cirka 08:30 torsdag morgon. Kanske inte helt hälsosamt, men det gick. Jag har dygnat förr tillbaka och kan säga att det inte är något jag rekommenderar om det går att undvika. Det tar på krafterna, det är det minsta jag kan säga. Framåt morgonkvisten är man övertrött så att det brakar om det, man klarar knappt av att sitta still och det är inte långt ifrån att man hallucinerar.
Varför utsätter man sig då för att vara vaken i över ett dygn, kan man fråga sig? Ja, det är en bra fråga som jag nog får fundera lite på. Det kan helt enkelt vara så enkelt att det är kul att ha något vid sidan av det ordinarie arbetet att ägna sig åt och faktiskt få göra lite annat. Att jag sedan tjänar några kronor extra på min hobbyverksamhet gör givetvis sitt till.

Arbetsmarknad

Arbetsförmedlingen

Jag vet inte hur många gånger jag bytt jobb genom åren, men det har blivit ett antal gånger. Det har inte berott på att jag blivit uppsagd, utan jag har själv velat röra på mig med jämna mellanrum och på det viset utvecklas i min yrkesroll. Jag har inte ron att stanna kvar på samma arbetsplats år in och år ut, utan tror att det är nyttigt att emellanåt röra på sig.
Ibland har jag varit väldigt aktiv i mitt arbetssökande och sökt väldig många jobb på kort tid, andra perioder har jag legat lågt och inte alls sökt särskilt många jobb alls. Allt beroende på situation. Men är det något som har genomsyrat mitt arbetssökande genom åren, så är det att jag nog aldrig fått ett jobb genom Arbetsförmedlingens försorg. Och så har det varit i alla år sedan jag kom ut på arbetsmarknaden för 25 år sedan. De få och korta perioder jag gått arbetslös har jag lydigt skrivit in mig hos Arbetsförmedlingen för att på så vis ha rätt till A-kassa, men jag har aldrig upplevt att jag genom denna myndighet faktiskt fått något jobb. De jobb jag fått har jag hittat genom egna kontakter och – på senare år – genom att söka på nätet och gå in på olika arbetsgivares hemsidor. När jag började jobba var internet knappt uppfunnet än, men på senare år har jobbsökandet blivit avsevärt lättare än på 90-talet – det går helt enkelt inte att komma ifrån.

Dagbok

Åter till vardagen

Jag brukar på sätt och vis tycka att det är skönt när hösten kommer och sommarens semestertider är över. Inte för att jag skulle ogilla sommaren, det är snarare tvärtom, jag älskar den svenska sommaren och det är ytterst sällan jag åker utomlands sommartid (rättare sagt: en gång i livet har jag åkt utomlands sommartid). Men sommartid går Sverige på halvfart och sparlåga och det är inte mycket som händer direkt. Åtminstone inte om man går till det arbetsmässiga. Inte minst för mig som egenföretagare, brukar man märka av en markant nedgång i inkommande uppdrag under sommaren. Juli är den i särklass sämsta månaden och jag får bästa fall något enstaka uppdrag. Det är sådana månader man är glad att ens huvudinkomst kommer från en fast anställning och inte från företaget, som för mig enbart är en bisyssla. Jag är inte direkt beroende av inkomsten från firman för att ekonomin ska gå runt, vilket jag är extra glad för sommartid.

Dagbok

Statusuppdatering

Det har gått några dagar då jag knappt varit aktiv på sociala medier överhuvudtaget. Det har varit intensiva dagar och tiden har helt enkelt inte funnit att vara aktiv på internet alls. Jag har gjort mina tre första arbetspass på nya jobbet, våra pass är 12 timmar långa så det blir inte mycket tid över till annat när man jobbar. Man åker till jobbet, gör sina timmar och hinner sedan hem för att äta och sova några timmar för att sedan åka tillbaka till jobbet igen. Men jag har inget emot dessa pass, även om det är långa och det ibland kan bli segt. När jag ändå ska till jobbet, kan jag lika gärna beta av ett antal timmar för att sedan få längre sammanhängande ledighet. Istället jobbar jag nu 4-5 dagar följt av 4-5 dagars ledighet på rullande schema. Vilket ju ger ganska stora möjligheter till en bra fritid om man frågar mig.

worker
Dagbok

Skarpt läge

Det har varit viss väntan på att alla papper ska komma i ordning så att jag kan komma i tjänst på min nya arbetsplats. Man behöver bland annat godkännande från Länsstyrelsen, vilket är den del av pappersarbetet som dragit ut allra mest på tiden. Men idag kom det efterlängtade samtalet, att allt är klart och jag är redo att börja jobba! Nu är jobbväskan packad och uniformen ligger framme, redo att dra på sig imorgon bitti. Lite pirrigt känns det någonstans, det går inte att komma ifrån. Jag har ju vetat sedan ett par månader att jag ska byta jobb, men det är först nu man fattar att det är på riktigt. Nu, när väskan är packad och väckarklockan ställd så att jag förhoppningsvis kommer upp i tid imorgon bitti. Det vore ju oerhört pinsamt att försova sig redan första morgonen, så jag har ställt dubbla larm för att vara säker på att jag vaknar i rätt tid.

employee
Arbetsmarknad

Ta det jobb du får och gnäll inte!

Det här kan låta hemskt krasst, men jag kan tycka att om du är långtidsarbetslös, får du slutligen finna dig att kanske söka ett jobb som du egentligen inte är utbildad för, eller till och med överkvalificerad för. Du kanske får acceptera att ta ett jobb – åtminstone under en tid – för att i alla fall få en fungerande ekonomi. Och genom det nya jobbet får du en merit till att lägga till på ditt CV, du får ytterligare en chef du kan använda som referens när du söker nytt jobb. Och under tiden har du en bättre ekonomi än om du bara går hemma.
Har man till exempel inte körkort och därmed svårt att pendla, är det kanske något man helt enkelt får fixa, även om man får låna ihop till vad det kostar. Framförallt om man bor på en liten ort, där kollektivtrafiken inte är så mycket att hurra för. Om inte annat kanske man får ta körkort för EU-moped, som är väsentligt mycket billigare, och skaffa en begagnad moped så att man blir lite rörligare. När du sen väl är ute i arbete, kanske du får en sådan ekonomi att du har råd med vanligt körkort och kan köpa en begagnad bil.

city
Dagbok

Tillbaka till storstan och civilisationen

Så är jag hemma och tillbaka till Stockholm efter nästan en månad i Söderhamns yttersta skärgård. Det är alltid något av en chockupplevelse att komma tillbaka till storstan och börja röra sig i tunnelbanesystemet, city och bland en massa folk. Efter att ha varit på en mer glest befolkat plats i några veckor har man nästan glömt hur tempot är i stan. Jag hann inte mycket mer än in på Ica i Söderhamn för att köpa vatten till bilresan hem, så kom jag på mig själv att glömma det där med att hålla avstånd. Avstånd är inget man behöver tänka på att hålla när man är på landet, det faller sig ändå rätt naturligt på något vis. Det brukar oftast ta ett par dagar att acklimatisera sig till storstadslivet igen. Dock är det sällan något negativt att komma hem igen, jag brukar tycka att det är skönt med lite folk, liv och rörelse efter stiltjen på en skärgårdsö. Det är skönt att ha kontrasten mellan lugnet i skärgården kontra myllret av folk i en storstad. Personligen behöver jag bägge delarna i tillvaron, jag skulle tycka det vore tråkigt att spendera hela sommaren hemma i Stockholm. Däremot hade jag inte haft några som helst problem att åka ut till stugan i maj och var kvar till en bit in i september – och bara åka hem ibland för att titta till posten och blommorna – om jag haft möjligheten. Det är inte omöjligt att det är så det kommer att bli den dag jag blir pensionär.