Din tankesmedja i etern
Det är alltid lika motigt när vardagen drar igång igen. Men den här veckan – som varit min första arbetsvecka efter helgerna – har känts omänskligt lång och jobbig.
Efter att ha tagit i lite för mycket vad gäller jobb och att ha saker vid sidan av jobbet, har jag varit sjukskriven merparten av november och december med utmattningssymtom. Detta har förstås gjort att jag inte varit uppe före åtta i princip en enda morgon under de gångna två månaderna.
Sista tiden har jag mer och mer fått upp ögonen för ett fenomen som jag förr tyckte var aningen töntigt. Nämligen att ta med sig datorn och gå och sätta sig på ett fik för att arbeta. Folk har ju gjort så i decennier, så det är ju inget nytt. Men däremot har jag satt en stor, fet töntstämpel på dem som gjort så. Vad är problemet med att sitta hemma i lugn och ro och jobba om man nu inte har ett kontor att gå till, liksom?!
Med ålderns rätt dyker det allt oftare upp funderingar kring livet, kring vad man lägger sin tid och energi på – och det har för mig blivit allt viktigare att det jag lägger min tid på ska kännas meningsfullt och ge något.
Sakta har jag börjat förlika mig med tanken att semestern börjar lida mot sitt slut. Imorgon bär det av mot Stockholm igen för att ägna några dagar åt tvätt och förbereda sig inför att jobbet drar igång på måndag. Lite smått börjar vardagen dra igång igen redan denna vecka. På torsdag har jag tackat ja till en filminspelning, något som jag visserligen bara gör för att det är kul och inte för att det är ett måste. Sen ska jag försöka komma igång med träningen igen. Minst ett träningspass ska det bli innan måndag – för en gångs skull ska det bli skönt att komma igång med att röra på sig igen. Under semestrarna brukar även träningen ligga i träda – och det märks en markant skillnad både på konditionen och vikten när man är tillbaka igen.
Jag undrar ibland på fullaste allvar hur folk får tillvaron att gå ihop. Att jobba hela dagarna och dessutom hinna och orka med barn, fritidssysselsättningar, hemmet – ja, ni vet ju…
Här hemma är i vi totalt två vuxna, inga barn, inga husdjur och inte jättemånga fritidsaktiviteter. Vi bor i hyresrätt, en lägenhet på två rum och kök. Så inte mycket boende att sköta ens en gång.
Alltså, det är sååå lyxigt att kunna jobba hemifrån! När jag började mitt nya jobb i maj i är, var intentionen att inte jobba hemifrån alls. Jag tänkte tillbaka på min studietid, på hur odisciplinerad jag ofta var när jag försökte sitta hemma och plugga. Det gick liksom inte, jag tog mycket hellre hand om disk, städning och annat tråkigt vardagspyssel bara jag kom ifrån pluggandet.
Sakta men säkert börjar jag komma in i det där med att jobba kontorstider. Framförallt när det kommer till fredagsmys och söndagsångest. För det är verkligen något speciellt att gå till jobbet fredag morgon kontra hur måendet är söndag kväll. Alla andra därute med kontorstider håller garanterat med mig, eller hur?!
Det bästa med att spara semestern till augusti är att ha det roliga kvar när alla andra börjar jobba efter sin semester. Det sämsta med att spara semestern till augusti är att jobba hela juni och juli, med värme och samtidigt se alla kollegor komma och gå på semester. Framförallt i år med den extrema värme som varit, har det känts extra tufft att jobba. Även om vi har bra AC på jobbet, så är man ju hellre ledig när det är så här extremt varmt.
Så har jag hunnit göra lite över en månad på Trafikverket med kontorstider och hela paketet. Det är fortfarande väldigt ovant att vara uppe tidigt varje morgon och ha måndag till fredag uppbokad varje dag. Efter 20 år som skiftarbetare sitter det liksom i ryggmärgen att ha minst en vardag ledig varje vecka, att oftast inte behöva vara uppe tidigt mer än 3-4 dagar i sträck – men framförallt att slippa trängas med alla andra, utan att kunna välja att åka till stan när det är som minst folk i farten.
Tå ja såk annons att ni sökte vinskspråkiga brästen, dänkte ja, joppet är mitt!! Ja har pra meriter sen titikare, nu ja räkna tom: