allkonstnarenDet är alltid lika motigt när vardagen drar igång igen. Men den här veckan – som varit min första arbetsvecka efter helgerna – har känts omänskligt lång och jobbig.
Efter att ha tagit i lite för mycket vad gäller jobb och att ha saker vid sidan av jobbet, har jag varit sjukskriven merparten av november och december med utmattningssymtom. Detta har förstås gjort att jag inte varit uppe före åtta i princip en enda morgon under de gångna två månaderna.
Och det är klart att kroppen är ovan att plötsligt vara igång igen. Även om jag fortfarande är sjukskriven på 25 %, så har det känts extremt ovant att vara igång och att återigen ha en tillvaro som styrs av tider, måsten och deadlines.
Samtidigt måste jag erkänna att sex timmars arbetsdag är väldigt lyxigt. Är jag på plats på jobbet vid åtta på morgonen, kan jag gå hem vid halv tre på eftermiddagen – och har en stor del av eftermiddagen fri att göra annat. Jag tjänar så pass bra att jag ekonomiskt inte skulle ha några problem att gå ner till 75 % arbetstid, nackdelen just på min arbetsplats är att det inte finns utrymme för att jobba deltid helt enkelt. Något jag givetvis köper rakt av, det är inga diskussioner om det. Men politiskt pratar man mycket om rätten till ett heltidsjobb, något jag håller med om. Självklart ska grunden alltid vara att man ska erbjudas möjligheten till heltid. Men man diskuterar sällan rätten till att på frivillig basis få jobba deltid för att till exempel kunna vara hemma mer med sina barn, ägna sig åt en tidskrävande fritidssysselsättning – eller vad nu anledningen må vara. Det skulle ju i förlängningen också kunna öppna för fler arbetstillfällen.
Nu har jag i alla fall tagit helg för den här veckan – och det känns superskönt. Fredagskänslan har lägrat sig över Bagarmossen och det börjar snart dra ihop sig för fredagsmys. Hoppas ni alla därute får en härlig helg!
