Visar: 1 - 10 av 24 RESULTAT
Dagbok

Värmeslag – håll i och håll ut!

Det är inte ofta jag längtar efter ett rejält åskoväder men just nu gör jag faktiskt det. Det är skönt med värme, men inte hur varmt som helst, framförallt inte när man är hemma i stan. Är man i närheten av havet funkar det trots allt, men inte inne i stan där luften nästan står stilla. Vi på högst upp i huset dessutom, vilket gör lägenheten oerhört varm. Fläktarna är igång nästan dygnet runt och balkongdörren står på vid gavel, men fortfarande har vi runt 30 grader inomhus. Idag har det varit aningen svalare ute och vi har lyckats få ner inomhustemperaturen en aning. Men det är fortfarande groteskt varmt, det ska jag inte neka till.
De två senaste nätterna har vi båda sovit totalt uruselt och legat vakna till långt in på natten innan vi slutligen lyckats somna. Själv sov jag kanske ett par timmar i natt, sedan vaknade jag och låg vaken ett par timmar innan jag framåt morgonen lyckades somna om igen. Mycket på grund av värmen skulle jag säga.

vacation
Dagbok

Tillbaka i civilisationen för en stund

Idag kom vi tillbaka till Stockholm för några dagar. Vi behövde uträtta lite ärenden i stan, tvätta, titta till post och blommor och lite annat smått och gott. Så nu blir det några dagar i storstan innan det bär av tillbaka till skärgården igen. Men det var inte helt bekvämt att bila 25 mil under gårdagens värmebölja med dryga 30 grader i solen. Vi skattade oss lyckliga som har en välfungerande AC i hyrbilen, annars hade det nästan inte gått. Jag funderar ibland på hur det var när jag var liten och AC:n ännu inte var uppfunnen; då var fläktarna på full fart och bilrutorna nervevade vid extremvärme. Något som ledde till att det var ett väldigt oväsen i bilen, så det var nästan en omöjlighet att ha radion påslagen. idag går det hyfsat att bila vid extremväder, men det var annat för 25-30 år sedan.
Väl hemma var det 30 grader även i lägenheten och fick börja med att ställa upp fönster och balkongdörr för vädra innan samtliga fläktar kom fram och placerades ut på strategiska platser i lägenheten. Jag kan ledigt erkänna att det blev en natt utan täcke i värmen, det var helt otänkbart att ett sådant på sig med närmare 30 grader i sovrummet.

Dagbok

Se lugnet svepas in i vikens famn

Midsommarhelgen 2022 har blivit en lugn historia, vilket känns riktigt skönt. I enlighet med min bantningskur, har jag hållit mig ifrån alkohol och socker och det har inte blivit något sent nattsudd, som ju annars är vanligt förekommande just under midsommar. Förr tillbaka har vi haft som tradition att vara uppe och se soluppgången på midsommardagens morgon, men det är jag lite för gammal för nu för tiden.
I övrigt har vi dock haft ett traditionsenligt midsommarfirande med sill, midsommarstång och svensk skärgård. Vädret har visat sig från sin bästa sida med strålande solsken och temperaturer på uppåt 30 grader. Det har emellanåt nästan varit lite jobbigt att vara utomhus och jag har varit på god väg att bränna mig – något som jag gör varenda jäkla sommar. Jag har liksom aldrig lyckats lära mig det där med smörja in mig med solskyddsfaktor och vara i solen med måtta, utan bränner mig i princip varje år. Hittills har jag dock lyckats hålla mig ifrån det, trots den stekande solen de senaste dagarna.

Dagbok

Snart är första semesterveckan över

Så är det midsommarafton och strålande sommarväder över Söderhamns skärgård. Det är 30 grader i solen och nästan inga vindar att tala om. Med andra ord ett midsommarväder som inte går att klaga på. Ofta brukar det ju vara lite si och så med vädret under midsommar, men 2022 tycks vara ett undantag.
I skrivande stund börjar midsommarmaten bli klar för ett rungande smörgåsbord framåt kvällen. Vi har vissa mattraditioner i familjen när det gäller midsommarmiddag. Jag har en sillsallad som jag brukar göra till jul och midsommar, sen blir det som vanligt sill, Janssons frestelse, strömming, färskpotatis, lax och annat gott. Så det är ingen ovanlig midsommarmat, men mycket är hemmagjort med några få undantag.
Vi har vårat eget lilla sommarparadis i Söderhamns skärgård, där jag tillbringat varje midsommar sedan jag var liten. Jag har svårt att tänka mig ett midsommarfirande någon annanstans ens nu som vuxen, utan ser fram emot en midsommar bland måsar, röda sjöbodar och saltstänk. En stor del av familjen har i år slutit upp för att fira midsommar traditionsenligt i vårat lilla egna paradis.

Arbetsmarknad

Som arbetssökande har du en skyldighet att åtminstone söka de jobb som står till buds

För ett antal år sedan umgicks jag med en person som bodde med sin sambo i södra Sverige. Vi lärde känna varandra när hen bodde i Stockholm, men så träffade hen kärleken och flyttade till en mindre ort några mil utanför en medelstor stad i södra Sverige. Inget konstigt i det, sådant händer hela tiden.
Men hen fick inget jobb och gick mestadels hemma i huset de köpt på den lilla orten. Sambon reste mycket i jobbet, vilket gjorde att min vän var ensam väldigt mycket under veckorna. Bussarna in till stan var få och och min vän hade inget körkort vilket begränsade hens rörelsefrihet väldigt mycket.
Min vän blev utförsäkrad från A-kassan och parets ekonomi blev snabbt sämre. De lånade då och då pengar av familj och vänner – inklusive mig – för att få ekonomin att gå runt. Exakt vad min vän hade för inkomster vet jag inte, men eftersom hen blivit utförsäkrad kan inkomsterna inte varit särskilt höga.
Ofta när vi pratades vid, klagade hen över hur tråkigt det var att gå hemma, hur jobbigt det var att pengarna inte alltid räckte till och hur påfrestande hela situationen var. Något man givetvis får ha respekt för, jag kan förstå att det inte var helt roligt. Jag försökte vara peppande och uppmuntra min vän att söka jobb, att hitta en lösning på det hela. Men det var inte alla gånger helt lätt.

Sverigedemokraterna

SD-politiker stängs av efter uttalande om våld mot kvinnor

Vad har en kvinna gjort för att bli slagen? frågar sig SD-politikern Håkan Lerstorp under ett sammanträde i Trelleborgs kommunfullmäktige. Det är alltså inte ett uttalande av någon snubbe från någon ”sämre” eller annorlunda kultur (som ju SD bruka vara pigga på att fördöma som kvinnomisshandlare), utan en helt vanlig skånsk kille. Dessutom en förtroendevald för ett av landets största partier – och som på fullaste allvar verkar mena att det är kvinnans fel om hon blir slagen.

Dagbok

Bästa måndagen på året – första dagen på semestern!

Så är det måndag och man borde egentligen ladda för en ny arbetsvecka. Men det är inte vilken måndag som helst, utan första dagen på semestern. Jag har verkligen fått en mjukstart efter sjukskrivningen, som övergick till att jobba 25 procent den första juni. Juni inleddes med schemaenlig ledighet till den 15:e, sedan jobbade jag fem dagar för att därefter gå på semester. De fem arbetsdagar som gått har jag dessutom bara jobbat tre timmar per pass, så det har känts ganska överkomligt. Att efter det gå på fyra veckors ledighet är trots allt inte helt fel.
Tre timmar per pass har känts som en rätt lagom arbetstid på något sätt, inte bara för att arbetsträna. Jag har hunnit tänka tanken att det vore väldigt behändigt om tre timmar motsvarade en heltidstjänstgöring, det ska faktiskt inte neka till. Hos oss är det tolvtimmarspass som gäller och det kan vara ganska segt, sen jobbar vi å andra sidan färre antal dagar istället vilket trots allt är ett stort plus. Vi jobbar fyra till dem dagar och är sedan lediga fyra till fem dagar, vilket egentligen passar mig perfekt. Om man sedan – som jag gör för ögonblicket – jobbar tre timmar per pass, är det en riktigt lyxig tillvaro på alla sätt och vis.
Nu kan jag med lite mer gott samvete hålla igång också, även när jag är ledig. Tanken är att jag ska arbetsträna för att kunna återgå till heltid så småningom, så jag tänker att det bara är bra att jag håller igång litegrann.

Dagbok Kampen mot cancer

Lagom är bäst – eller vad säger man?

När jag fick min senaste sjukskrivning på 75 %, tyckte jag till en början att det kändes lite lite att ”bara” jobba tre timmar per pass. Jag tänkte att det skulle kännas hattigt att bara göra så få timmar, att jag inte mer än skulle hinna till jobbet innan det var dags att gå hem igen. Men efter några dagar på jobbet, med tre timmar per pass, känns det som att det ändå är en ganska lagom start på att börja jobba igen. Det har verkligen känts ovant att återigen ha tider att passa, att inte längre kunna göra i princip det man vill under dagarna utan faktiskt ha vissa ”måsten”.

Dagbok

Ska man banta, ska det göras ordentligt

Jag har redan lagt om väldigt mycket av mina vanor för att nå målet att gå ner i vikt. Jag har minskat på mängden mat jag äter, tar mindre och färre portioner och det har gjort att jag gått ner mina första kilon. Sedan har jag tagit steget att ta bort allt onödigt socker, som godis, läsk och fikabröd. Och jag gick ner några kilon till, totalt har jag i skrivande stund gått ner ungefär fyra kilo.
Men jag vill verkligen bli av med det midjemått jag har och hoppas på att det ska kunna gå lite fortare än det gör redan nu. Otålig som jag är, vill jag helst att saker och ting ska gå så fort som möjligt. Sen har jag väl trots allt insikten att sådant här inte är gjort i en handvändning, utan att det faktiskt tar tid att gå ner i vikt. Men man kan göra mer eller mindre för att påskynda processen.

Diverse

Vad är problemet med att hjälpa sina medmänniskor?

Det sägs ofta att barn kan vara väldigt elaka mot varandra, men jag kan ibland känna att vi vuxna inte alltid är så hemskt mycket bättre. Vi som ska vara ett gott föredöme för barnen kan ibland bete oss riktigt illa och inte ställa upp för varandra. Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara?
Jag minns så väl en tågresa jag gjorde för ett antal år sedan till Halmstad, via Göteborg. Det var tågbyte i Göteborg och jag hade inte många minuter på mig mellan ankomst och avgång. Så när tåget rullar in på Göteborgs central, reser jag mig och plockar ihop mina saker för att sedan ställa mig i mittgången och vara redo att gå av så snabbt som möjligt. Det står några få personer framför mig som också verkar vilja komma av i god tid. Men när tåget väl stannar och dörrarna går upp, händer ingenting – kön rör aldrig på sig. Jag märker hur personerna framför mig stressat och irriterat börjar vrida på sig och vill komma av, medan kön växer bakom oss. Det går någon minut och till sist kikar jag fram emot dörren för att se vad som sker där. Då ser jag en ensam mamma med tre små barn, barnvagn och flera resväskor som täcker utgången och febrilt försöker hitta en bra lösning att snabbt komma av tåget. Men ingen hjälper henne! Och då står det ändå flera personer framför mig som tillsynes var fullt friska och kapabla att hjälpa henne. När jag ser situationen, armbågar jag mig irriterat förbi min medresenärer, fram till mamman och erbjuder henne hjälp. Hon ser påtagligt lättad ut och tillsammans får vi snabbt av barn, barnvagn och resväskor från tåget – och sedan kan alla andra komma av. Något som någon av min medresenärer framför mig i kön också med lätthet hade kunnat hjälpa henne med.