allkonstnarenSöndag vecka 21 börjar lida emot sitt slut och det är så smått dags att summera den gångna veckan och blicka framåt emot en ny vecka. För exakt en vecka sedan befann jag mig i ett soligt Berlin och satt med en öl i näven på en uteservering. Nu har jag varit hemma en vecka och har sakta börjat landa i vardagen igen, något som på sätt och vis faktiskt är väldigt skönt. Hur härligt, fantastiskt och häftigt det än är att vara på resande fot, så är det på många sätt väldigt härligt att komma hem igen. Det är härligt att få sova i sin egen säng, det är härligt att sortera bilderna efter resan och roligt att summera allt det man har varit med om på destinationen. Sängarna på hotellet i Berlin var på gränsen att vara lite för hårda och första natten blev det inte många timmars sömn. Så är det i och för sig ofta när jag sover på ett nytt ställe, första natten sover jag alltid lite sämre och det tar tid att vänja sig vid den helt nya miljön. Men redan andra natten sov jag väsentligt mycket bättre – om inte annat av total utmattning efter alla intryck, allt promenerande, all mat och den tyska ölen. Att man sedan har fördomar som inte alltid stämmer överens med verkligheten fick jag bevisat för mig själv ytterligare en gång under vistelsen i Berlin. Vart vi än kom, vad vi än gjorde så blev vi otroligt bra bemötta av tyskarna, inte bara av servicepersonal utan även av folk på gatan. På något vis hade jag föreställt mig tyskarna som lite fyrkantiga och kanske aningen trumpna. Varför jag inbillade mig det vet jag inte – och jag blev otroligt snabbt motbevisad under de dagar vi spenderade i den tyska huvudstaden. När vi frågade oss fram för att hitta olika saker fick vi snabbt hjälp av folk och man tog sig verkligen tid att visa vägen, beskriva system för taxi eller bussbiljetter och jag blev helt överväldigad av det bemötande vi fick. Redan första dagen – en helgdag då allt var stängt – behövde vi jaga rätt på ett apotek, vilket inte var det lättaste skulle det visa sig. Men vi frågade oss fram och efter mycket om och men hittade vi ett öppet apotek på Berlins centralstation. Vi fick rörande bra hjälp av flera tyskar på vägen som ville hjälpa oss, men googlade, sökte och visade vart vi kunde gå – och slutligen hittade vi också det öppna apoteket. Man insåg snabbt hur bortskämda vi är i Stockholm, där nästan allt är öppet oavsett veckodag – vilket uppenbarligen inte är fallet i alla europeiska städer.
Nu har jag hunnit jobba några dagar och idag var det återigen dags att stiga upp vid fyra för att bege sig till jobbet. Det är viss skillnad från den lediga tid jag haft på sistone, då jag kunnat sova hur länge jag velat om morgnarna och sitta uppe hur länge jag velat på kvällarna. Man vänjer sig oförskämt snabbt vid bekvämligheter, men det omvända är desto svårare. Jag skulle nog ha svårt att vänja mig vid dessa tidiga morgnar om jag skulle upp den tiden varje morgon – men nu är det bara ett antal morgnar i månaden som klockan ringer denna okristliga tid och jag med tunga ögonlock måste stiga upp för att åka till jobbet. Däremot har jag lätt att vänja mig vid en tillvaro på resande fot med hotellfrukostar, restaurangmiddagar och allt annat som hör en resa till. Ibland känns det synd att tillvaron inte alltid kan vara så lyxig, utan att man med jämna mellanrum måste bli vuxen igen och sköta en massa tråkiga vardagssysslor. Sysslor som att laga mat, städa, bädda, jobba och betala räkningar. Sådant har jag ironiskt nog lite svårare att förhålla mig till, även om jag naturligtvis sköter dessa saker mer eller mindre klanderfritt. Lägenheten är allt som oftast välstädad, jag äter två till tre mål mat om dagen, mina räkningar betalas alltid i tid och så vidare. Men det är inte alltid roligt att vara vuxen, som barn hade man nog en väldigt romantiserad bild av hur vuxenlivet skulle vara. I tonåren längtade jag intensivt efter att få flytta hemifrån, att få sköta mig själv och att ha ett eget boende. Hur bra man har det som barn boende hemma förstod jag nog inte riktigt.
Under den gångna veckan har jag jobbat på som vanligt och även hunnit med ett besök hos dietisten för att komma tillrätta med den övervikt jag släpar runt på. Jag har nu remitterats tillbaka till vårdcentralen i hopp om att få någon form av medicin utskriven för att på den vägen försöka gå ner i vikt. I dagsläget tänker jag mycket på vad jag äter, vilka mängder det är och på vilka tider jag stoppar i mig något. Det har hjälpt litegrann, men jag har fortfarande en lång väg kvar att gå innan jag når den målvikt jag strävar efter. Visserligen går jag sakta ner i vikt, men det skulle kunna gå fortare – och det är väl det jag och dietisten hoppas att någon form av medicin ska kunna hjälpa till med. Visserligen har folk i alla tider lyckats gå ner i vikt utan mediciner, men när nu den hjälpen finns är det ju dumt att inte ta emot den. Jag har redan testat Orlistat, men fick sådana biverkningar att jag valde att sluta med den. Nu hoppas jag på någon annan medicin, som förhoppningsvis ska minska matsuget och på så vis göra att jag går ner i vikt. För man blir ju – dessvärre – inte yngre och ju mer tiden går, ju mer ökar riskerna med att släpa runt på en massa övervikt. Så nu ska jag ta tag i detta på än mer allvar än jag tidigare gjort och förhoppningsvis bli av med ytterligare överflödiga kilon. Sen ska jag försöka lägga kosten ännu mer, röra på mig mer än vad jag gör och verkligen ta tag i allt som gynnar min övervikt. Jag vill inte få alla de biverkningar som övervikt för med sig, utan verkligen bli av med åtminstone merparten av den övervikt jag har för tillfället. Sedan får vi se när vårdcentralen hör av sig angående att boka en läkartid, jag har en känsla av att man kanske inte är så högt prioriterad när det gäller den här typen av ”åkommor” – utan istället hamnar man nog ganska långt ner på väntelistan. Men jag ska ligga på vårdcentralen lite och förhoppningsvis får jag snart en tid för en bedömning av läkare. Förhoppningsvis tar det trots allt inte allt för lång tid innan jag får en tid.
Sedan har jag inga som helst planer på några kirurgiska ingrepp för att komma tillrätta med övervikten. Det känns som att man blir alldeles för begränsad efter exempelvis bypassoperationer och liknande, så jag är inte särskilt lockad av att genomgå någonting sådant. Det ska verkligen vara absolut sista utvägen och jag tror inte ens att jag i nuläget bedöms ha så svår övervikt att en operation ens kommer att vara aktuell. Så nej, jag håller mig nog hellre till min övervikt än att genomgå en operation – i alla fall som det känns just nu. Men det är klart – skulle jag fortsätta att gå upp i vikt och inget annat hjälper, det skulle kanske även jag överväga en operation. Vad vet jag?! Nu ska jag i alla fall prov medicinering och sedan får vi se om det hjälper eller ej. Kanske kommer även jag att ta ställning till en operation med tiden för att komma tillrätta med övervikten, men det känns inte särskilt aktuellt just nu. Och jag har en känsla av att även läkarna kommer att hålla med mig i det ställningstagandet, att kirurgiska ingrepp i nuläget inte är aktuella.
Den gångna helgen har bara delvis varit ledig för min del. Jag har varit ledig torsdag till lördag och i morse var det som sagt återigen dags att stiga upp för att åka till jobbet. Nu har jag betat av en solig dag på jobbet och om några timmar väntar ett kommande nattpass. På gott och ont jobbar vi intensivt när vi jobbar, för att sedan ha långledigt mellan blocken av arbetspass. Jag trivs bra med det schema vi har och tycker det funkar bra med det upplägg som schemat erbjuder. Jag har mycket ledigt och njuter för öppna spjäll när jag går av sista passet och kan åka hem för några dagars ledighet. Den del av helgen som jag varit ledig har ägnats åt att komma i ordning hemma efter Berlinresan, tvätta och rensa och göra en del annat. Bland annat börjar det kännas som att sommaren verkligen har gjort sitt intåg i Stockholm och jag har nu inte bara övergått från långbyxor till shorts utan även intagit säsongens första mjukglass. Det känns fantastiskt att sommaren äntligen tycks vara på gång och att vi äntligen får lite ljus och värme. Planeringen inför sommaren är i full gång och bland annat tycks det i slutet av den kommande veckan bära av norrut för årets första besök i sommarstugan i Söderhamn. Egentligen hade jag tänkt åka redan på tisdag, men det dök upp några övertidspass till veckan, en kollega behövde akut vara ledig och jag ställer naturligtvis upp. Det gör mig absolut ingenting, sommarstugan står kvar även till helgen och jag känner att de extrapengar som övertidspassen ger är välbehövliga. Så jag skjuter på min resa litegrann och stannar kvar i Stockholm för att jobba. Men dyker inget annat oplanerat upp, åker jag norrut på fredag för att njuta några dagar i solen på ön där sommarstugan ligger. Här har vi ändå fördelen med det schema jag har, att vi har många långledigheter inbakade i schemat vilket ger möjlighet till att smita iväg till stugan och/eller släktingar och vänner. Förra sommaren hade jag så många långledigheter att jag valde att helt avstå från sommarsemester, eftersom jag tyckte att jag hade så mycket ledigt ändå. I år tar jag dock semester och kommer vara ledig hela juli liksom några dagar i augusti. Det blir ett bra upplägg för sommaren och jag känner mig väldigt nöjd med schemat i år.
Någon hyrbil över semestern blir det förmodligen inte i år, det blir alldeles för dyrt – de priser vi fått ligger på bortåt 25.000 för de veckor vi vill ha bil och det känns som att man kan komma billigare undan genom att åka tåg, buss och taxi och sedan bara hyra bil enstaka dagar. Det blir lite krångligare, men vi kommer att spara flera tusen på det sättet och det känns någonstans mer befogat att göra så. Däremot att har jag bokat hyrbil för lite kortare perioder under sommaren, som över midsommar och när jag nästa helg beger mig till sommarstugan. Något konstigt har händ med den hyrbilsbokning jag från början gjorde över midsommar, då den helt tycks ha försvunnit när jag försökte ändra på den häromdagen. Så det fick bli en ny bokning som tyvärr blev lite dyrare, men så får det förbli – jag har inga planer på att ställa in midsommarfirandet för att hyrbilsfirman slarvat bort min bokning. Och återigen är det inte Sixt som strulat denna gång, utan CircleK som slarvat bort bokningen. Dock blev det cirka 2.000 kronor billigare att boka hos Sixt än CircleK när jag gjorden en ny bokning, vilket ju inte gör särskilt ont. Det gäller att jämföra priserna inte minst när det kommer till hyrbilar – tidigare har CircleK varit bland de billigare, men idag kan man ofta komma billigare undan om man hyr på vanliga hyrbilsfirmorna. Dessutom är ofta kvalitén bättre hos de vanliga firmorna än om man hyr på en mack. Nackdelen med Sixt – där jag har företagsavtal – är att de inte finns representerade på särskilt många orter i landet. Så det går till exempel inte att hyra en bil här i Stockholm och returnera den i Söderhamn, så som jag skulle vilja kunna göra nu under sommaren. Utan då får jag istället anlita en annan firma – med risken att blir dyrare eftersom jag har rabatt hos Sixt.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
