Visar: 1 - 10 av 13 RESULTAT
Dagbok

Fantastiskt avslut på vecka 50

Så kan vi lägga ytterligare en vecka till handlingarna och det känns i kroppen att det varit en rätt intensiv sådan. Åtminstone i bemärkelsen av aningen för lite sömn, det har varit ett vändande och vridande på dygnet som gjort att tröttheten kommit ikapp så här i efterhand. Jag jobbade måndag och tisdag natt, vilket blev de två sista av totalt sex nattpass. Och ja, det känns när man jobbat sex nätter i rad – hur luttrad nattarbetare man än är. Onsdagsdygnet ägnades åt att vrida tillbaka dygnet för att sedan kliva upp halv fem i torsdags morse då det bara av till Uppsala för en filminspelning, som i slutändan aldrig blev av. Att jag var trött torsdag kväll behöver jag knappast säga, misstänker jag. Det var så pass illa att jag slumrade till i soffan framför TV:n under kvällen.

Dagbok

Det är mycket nu

Sakta men säkert är jag tillbaka i gamla hjulspår igen och känner att jag är hemma igen i en heltidstillvaro. Verksamheten i firman har sakta börjat komma igång igen, även om det inte är fullt lika intensivt som det kan vara i somliga perioder. Och det känns inte som att det är för mycket, utan snarare tvärtom känns det riktigt, riktigt bra. Jag var lite orolig till en början, att det skulle bli för mycket att återgå till heltid, inte minst om jag skulle kombinera det hela med uppdrag i firman. Men jag har enbart tyckt att det varit roligt att återgå till en normal vardag. Framförallt känns det skönt att slippa Försäkringskassan, att veta vad man vågar och inte vågar göra för att inte få sin sjukpenning indragen.

Dagbok

En fullspäckad tillvaro i sus och dus

En dryg vecka har jag kvar på deltid och går sedan upp på heltid igen efter att ha varit sjukskriven på hel- och deltid i flera månader. Det kommer känns konstigt att vara tillbaka på heltid igen och plötsligt inte så mycket tid som jag vant mig vid att ha de gångna månaderna. Men det känns också skönt att vara tillbaka på heltid och inte behöva tänka sig för hur mycket man planerar in i vardagen. De gångna månaderna har jag ständigt frågat mig vad Försäkringskassan godkänner att jag gör respektive inte gör för att jag ska få behålla min sjukpenning. Hur mycket vågar jag planera in utanför arbetstid innan Försäkringskassan anser att jag är tillräckligt frisk för att istället jobba heltid? Samtidigt har sjukvården kommit med rådet att jag ska försöka leva så normalt som möjligt, så det har varit en svår balansgång.

Dagbok

Sakta börjar kalendern återigen fyllas med nya göromål

Till veckan går jag upp på 75% arbetstid och sakta börjar jag våga fylla kalendern med nya göromål, inte bara arbete. Om två veckor är jag tillbaka på heltid igen och det känns så fantastiskt skönt att komma tillbaka till en fungerande vardag. Även om det är skönt på många vis att jobba deltid, så är det faktiskt skönt att vara tillbaka på banan och inte behöva kontakten med Försäkringskassan. Äntligen vågar jag öppet prata om vad jag gör om dagarna utan att vara rädd att Försäkringskassan tycker att jag håller igång för mycket för att vara sjukskriven. Det har varit en svår balansgång under sjukskrivningstiden; sjukvården rådde mig att leva så normalt som möjligt under sjukskrivningen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Samtidigt är jag trots allt sjukskriven och bör inte hålla igång för mycket.

Dagbok

Fulltecknad kalender ända in i kaklet

Häromdagen satt jag och gick igenom kalendern för att försöka se när jag har möjlighet att åka till stugan nästa gång efter semestern. Jag har i mitt schema en rad långledigheter inlagda och borde därmed inte ha några problem att hitta något lämpligt tillfälle att åka ut. Men det är bara att inse att kalendern är fulltecknad samtliga långledigheter framöver. Visserligen inte med bara tråkiga måsten, utan en hel del kul också. Det är konserter, kryssning och en del annat som är inplanerat, så jag ska väl inte direkt klaga egentligen.
Det är i princip bara en av långledigheterna som jag har ett tråkigt måste inplanerat – och det är en magnetröntgen i augusti. Den funderar jag faktiskt på att försöka boka om så att jag får en långledighet fri och kan ta en sväng till stugan, men det återstår att se om det är möjligt. Jag har skickat en förfrågan via 1177 om en ombokning, så vi får se vad de säger.

Dagbok

Jag har inte tid att vara sjukskriven

Under eftermiddagen har jag suttit och planerat våren 2022. Någonstans börjar jag inse att jag inte riktigt har tid att vara sjukskriven på heltid, jag har alldeles för många olika projekt att stå i. 😃 De börjar dra ihop sig för övningar och utbildningar genom hemvärnet och lite andra saker framåt vårkanten, vilket sätter vissa käppar i hjulen för min sjukskrivning. Det allra mesta är ändå så pass sent rent tidsmässigt att det inte är några problem med sjukskrivningen – så länge den inte blir förlängd.
Nu har jag lagt tid på att boka biljetter och hyrbilar för de saker jag vet datum för redan. Det kommer bli en dyr vår och försommar ur flera aspekter, det är väl bara tur att jag får ersättning får en del av mina resekostnader.
Jag brukar föredra att ha en rätt fulltecknad kalender och tycker om en tillvaro där det händer lite grejer. En vanlig vardagstrall är liksom inte riktigt min grej om man säger så, utan jag vill att det händer saker lite här och där. Det var bland annat därför jag en gång i tiden gick med i Hemvärnet, för att få lite variation i tillvaron.

Dagbok Kampen mot cancer

En lugn vecka 11

Så är det söndag och och vi kan lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Jag har känt mig allt piggare ju mer tiden gått och börjar nu sakta känna mig redo att börja jobba igen om en vecka. De senaste nätterna har jag återgått till sova mer normala antal timmar och vaknat i bra tid då jag känt mig utvilad. Just sömnen har annars varit en av de biverkningar jag känt av mest under och efter behandlingen. Jag har haft ett enormt sömnbehov och sovit tio till tolv timmar per natt. Nu är jag tillbaka på mer normala åtta till nio timmar per natt och känner mig fullt utvilad när jag vaknar på morgnarna.
Jag tyckte till en början att det kändes mycket att ha så många veckors sjukskrivning efter avslutad behandling, men det har faktiskt behövts. Jag har varit jättetrött och haft en glupande aptit när det kommer till mat. Jag är i vanliga fall rätt stor i maten, men den gångna tiden har det varit värre än någonsin. Jag har ätit omåttliga mängder mat, vilket väl inte är jättebra för midjemåttet.

Dagbok

Fulltecknad kalender under våren

Så har strukturen för den kommande våren börjat att falla på plats. Det kommer bli en del engagemang inom Sjövärnskåren med en militärövning och en väntande kurs för den militärbåt jag kommer basa över när jag är färdigutbildad fartygschef. Det kommer bli en del pusslande rent tidsmässigt och jag har ännu inte hunnit ansöka om ledigt från jobbet för de veckor jag ska vara på utbildning. Men det brukar sällan vara några problem att ledigt för militärövningar och -utbildningar, det gäller bara att få det beviljat.
Nu har jag bokat hyrbilar för att kunna ta mig till och från kurserna – och jag har insett att det verkligen gäller att vara om sig och kring sig när man bokar hyrbil. Jag brukar i normala fall hyra Sixt, eftersom de helt enkelt har bäst bilar. Man brukar bli bortskämd med nya BMW:s och Mercedes, vilket är rena fröjden att köra. Nu insåg jag att jag kunde komma väsentligt mycket billigare undan genom att hyra på CircleK eftersom det blir en del långtidshyror. En av hyrorna blev hela 7.000 kronor billigare om jag hyrde på CircleK jämfört med Sixt. Visserligen får man förmodligen en skruttigare bil, men kan man spara så pass mycket pengar så får det helt enkelt bli så.
Fördelen med Sixt är att jag har ett företagsavtal där och bland annat kan få bilen levererad hem utan extra kostnad, en möjlighet som inte finns hos CircleK. Det är okej att betala några hundralappar extra för en bra service och bättre kvalitet på bilarna. Men när det rör sig om åtskilliga tusenlappar, blir det hela något helt annat, då slår snålheten till och ger sig tillkänna.

Dagbok

Vecka 44

Ibland känns det som att jag knappt har tid att gå till jobbet. Jag skulle utan några större svårigheter få tiden att gå om jag haft möjligheten att inte jobba heltid. Jag skulle förmodligen inte få långtråkigt alls om jag av någon anledning inte arbetade alls, utan skulle fullt upp i alla fall. Det är oftast inga måsten som jag har inplanerade, utan det är saker jag ägnar mig åt för att jag tycker att det är kul. De enda saker som jag planerar in under ledigheter, som kanske är mindre roliga är träningen – som jag försöker klämma in ungefär tre pass per vecka av.
Jag har ju ett schema som innebär en hel del långledigheter på 4-5 dagar och uppåt. Det är något som passar mig perfekt och jag kan verkligen ha den fritid jag vill ha. Just nu är jag mitt uppe i en tvåveckorsledighet och har haft saker inplanerade i princip varje dag. Det har varit träning, filminspelningar och nöjen i princip dagligen och jag undrar ibland hur jag ska få dygnets få timmar att räcka till. Ibland skulle jag faktiskt önska 72 timmar per dygn istället för 24, men det är rent önsketänkande.

Dagbok

Gott och blandat

Det finns några ägodelar jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan. Det är mobiltelefonen, filofaxen och min dator. Jag skriver upp det mesta som jag har inplanerat för att inte glömma bort saker och ting, så min filofax har jag med mig i princip överallt. Somliga veckor är mer hektiska än andra och det skulle vara en omöjlighet att komma ihåg saker och ting om jag inte skrev upp det snyggt och prydligt i kalendern. Åtminstone för mig och mitt guldfiskminne.
Jag är lite för gammalmodig för att använda telefonens kalenderfunktion än så länge, utan tillsvidare vill jag ha mina anteckningar helt analogt på papper. Men det kanske kommer en dag då jag börjar lägga in saker och ting i telefonen istället. Jag föredrar än så länge min filofax, även om den tar mer plats än vad telefonen gör, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Sen har jag möjlighet att spara viktiga papper i den, vilket förstås inte är möjligt i en telefon. Jag har en stor del av mitt liv i filofaxen och det skulle vara en smärre katastrof om jag på något sätt blev av med den. Någonstans väntar jag på den dag då det faktiskt händer – framförallt med tanke på att jag släpar med mig den i princip överallt.