Så lyckades man återigen skrämma livet ur mig från vårdens sida. Det är visserligen inte särskilt svårt att göra, man oroar sig för både det ena och det andra när man har en cancerdiagnos i bagaget. Som sagt, är det alltid en anspänning med dessa magnetröntgenundersökningar, man funderar alltid över ifall de kommer att hitta något i samband med undersökningarna. Under flera år vaggades jag in i någon form av lugn, eftersom man inte hittade något. Men så kom de där förbaskade cellförändringarna för ett drygt år sedan, följt av en lång strålbehandling för att bli av med förändringarna. Så inte minst efter det, har jag svårt att inte känna någon form av anspänning inför undersökningarna – och inte minst inför läkarbesöket efteråt, då man ska få veta resultatet.
