Din tankesmedja i etern
Sverigedemokraternas ledning föreslår inför partiets landsdagar att medborgarskap ska kunna återkallas i fler fall – även när det rör sig om annat än grov kriminalitet. I ett tillägg till partiets så kallade principprogram föreslår SD:s partistyrelse: ”Naturaliserade medborgare som sviker sina medborgerliga plikter och allvarligt skadar samhället bör dock kunna få sitt medborgarskap omprövat.”SD:s partiledare …
Jag brukar försöka se nyheterna varje dag, jag tycker det är viktigt att hänga med i vad som händer i omvärlden. Till det prenumererar jag på flera morgontidningar och tycker mycket om att bläddra i tidningen till morgonkaffet. Men på sistone har det börjat känns alltmer jobbigt att slå på nyheterna eller öppna morgontidningen. Det …
Det har väl inte lämnat någon överhuvudtaget oberörd de senaste veckorna, det ständigt eskalerande gängvåldet. Numera går ingen säker, utan plötsligt börjar även totalt oskyldiga människor få sätta livet till alltmedan gängen gör upp om vad det nu är de inte kommer överens om. På 90-talet förfasades man över MC-gängens ständiga skjutningar och sprängningar, men de attackerade åtminstone bara varandra. Dagens gänggrupperingar verkar vara totalt likgiltiga inför om oskyldiga människor får sätta livet till eller ej. Och för oss vanliga, hederliga medborgare gäller det i princip bara att be till högre makter att man själv inte är nästa offer i det pågående gängkriget.
Jag blir så trött ibland när jag ska gå på apoteket. Det lovordades när apoteksmonopolet avreglerades, att det skulle bli bättre service, bättre tillgänglighet, billigare – och allt vad man nu kund komma på. Men jag tycker inte något av detta har införlivats överhuvudtaget. Apoteket här i Bagarmossen har nog aldrig hört talas om det där med service, eftersom man inte lyckas prestera alls. Men det är inte det enda som skett sedan avregleringen för 14 år sedan.
Det där med koranbränningar tycks liksom ha blivit en modefluga sedan Palludan började göra det förra våren runtom i Sverige. Och jag är fruktansvärt kluven till hela situationen kring dessa bränningar. Till att börja med tycker jag det är befängt att hålla på att bränna heliga böcker, inte minst när man ser vilka reaktioner det väcker. Det är uppenbart att man vill provocera och ingenting annat. Sen menar jag inte att man ska börja förbjuda saker som faller under yttrandefriheten. Börjar man gå in och tafsa på på vissa saker, är det inte långt till att börja förbjuda andra saker. Man får tycka att vissa saker är smaklösa, absurda och helt idiotiska – men så är det ju i en fungerande demokrati. Jag försvarar inte koranbränningarna, utan tycker de är osmakliga – men försvarar allas rätt att uttrycka sin åsikt, hur befängd den än är.
Till sist, efter en rejäl långbänk, säger tydligen i alla fall Turkiet ja till Sveriges Natoansökan. Erdogan tycks ha velat dra ut på det hela i det längsta, men nu gav han slutligen med sig trots allt. Själv tycker jag det är larvigt att någon turkisk regim ska sätta käppar i hjulen för en svensk Natoansökan – hela spektaklet har verkligen varit rena sandlådefasonerna från Turkiets sida. Och det är väl än mer märkligt att Turkiet har fått fortsätta att fjanta sig utan att något annat land satt ned foten och sagt ifrån.
Är det något jag lärt mig under alla år som bloggare, så är det att somliga ämnen verkligen väcker ont blod hos (vissa) läsare. Och jag har med tiden lärt mig att inte ta åt mig, utan att faktiskt roas av det. För som rubriken avslöjar, kan jag ibland förstå varför det görs skor med kardborreband för vuxna. Inte minst när man börjar diskutera yttrandefrihet och invandring är det många som formligen går i taket och kommer med de mest konstiga kommentarer. Oftast roas jag av kommentarerna som kommer, men när det övergår till rena personangrepp blir det lite annorlunda. För jo, personangreppen uteblir nästan aldrig när man diskuterar dessa ämnen.
Jaha, så var det dags igen. En arvtagare till Rasmus Paludan har tagit över otyget vad gäller eldning med Koraner – och har denna gång strategiskt gjort utanför moskén på Södermalm i Stockholm. Ja, jag tycker faktiskt att det är rätt puckat och osmakligt att bränna heliga skrifter, oavsett om det rör sig om Koranen, Bibeln eller någon annan. Det där med bokbål ägnade sig nazisterna åt under andra världskriget, det är inget vi ska ägna oss åt i modern tid. Helt enkelt av respekt för våra medmänniskor.
Har ni hört en knäppare rubrik än den jag valt till det här inlägget?! Grejen är att rubriken inte är min från början, utan kommer från en ledarartikel i Svenska Dagbladet. Jag hörde först talas om artikeln när det var ett inslag om den i Aktuellt för ett tag sedan och ledarskribenten Lena Andersson fick försvara sin osmakliga text. Själv blir jag bara upprörd när jag läser sådant här. Andersson rabblar upp en lång rad “tips” på billig och näringsrik mat som man kan laga om man har dåligt med pengar. Rätter som havregrynsgröt, knäckebröd med ost och så vidare – och menar att det inte finns en enda familj i Sverige som inte har råd till dessa mycket billiga rätter.
Jag tänker ibland på det där med att skilsmässorna ökat med åren och är långt många fler idag än för några decennier sedan. Var relationerna lyckligare förr, eller har det med någon frigörelse att göra? Man kan säkerligen nysta i detta i det oändliga, det finns med all säkerhet en uppsjö anledningar. Personligen tror jag på några få väldigt generaliserande anledningar, sedan finns det säkert fler än så. Dels var det förr både krångligare och mer skamfyllt att skilja sig. Det var länge som man till och med fick gå till domstol för att få en skilsmässa godkänd. Visserligen ska man till domstol idag med, men det är ytterst sällan en domstol inte häver ett äktenskap när man ansöker om det. Och idag är det inte förenat med en massa skam för att man skiljer sig, något jag misstänker var fallet om man går tillbaka i tiden.