Politik – Kompasskurs

Kaotisk vecka

Jag undrar hur vi kommer beskriva året 2021 för kommande generationer? Vad kommer att utmärka detta kaotiska år när vi ser tillbaka på gångna år? Ett år då samhället mer eller mindre varit nedstängt på grund av en pågående pandemi, när man slutligen tar beslutet att lätta på restriktionerna muterar viruset och det finns återigen risk för nya restriktioner.
Sen ska vi inte tala om det politiska kaos präglat det gångna året. Statsministern har avsatts X antal gånger och politiken har omgärdats av avsatta ministrar, talmansrundor och fika med partiledarna. Så fick (äntligen) vår första kvinnliga statminister, som avgår efter bara några timmar – om återinstalleras bara några senare.

Politik

Sveriges första kvinnliga statsminister

Att det var Magdalena Andersson som valdes till ny partiledare för Socialdemokraterna var knappast särskilt förvånande. Personligen hade jag nog blivit rätt förvånad om det inte blev hon. Och jag tycker dessutom att det är ett bra val, det är en bestämd och envis person man nu valt till sina nya partiledare. Jag gillar Magdalena Andersson, det är en kvinna som vet vad hon vill och som kan tala för sig.
Det mesta pekar ju också på att Andersson också kommer bli Sveriges första kvinnliga statsminister, vilket i min värld är väldigt sympatiskt. Vi har flera bra kvinnliga partiledare, men den jag nu tror mest på som statsminister är faktiskt just Magdalena Andersson. Det är en mantel jag tror att hon kan axla väldigt bra.

Politik

Ett stort misslyckande

Den 17-åring som suttit häktad för polismordet i Göteborg har nu åtalats för bland annat mord och mordförsök. Polisen måste ha gjort ett hästjobb, inte minst med tanke på att pojken greps bara ett par dygn efter mordet. Jag kan knappt föreställa mig den aktivitet som måste rått inom polismyndigheten dygnen efter att en kollega blivit skjuten. Jag är ingen jurist, men har jag förstått nyhetsrapporteringen rätt verkar bevisläget vara rätt bra. Bland annat har man hittat DNA-spår efter 17-åringen, något som ju trots allt brukar vara bra i en brottsutredning.
Nu återstår att se om bevisningen håller i en rättegång och personligen hoppas jag att man gripit rätt person. Med tanke på att han suttit häktad ända sedan mordet skedde, så är ju oddsen bra för att läget trots allt sedan är sådant att man fått tag i rätt gärningsman.

Politik

Vi är inte lika inför lagen

Jag vet inte hur många artiklar jag senaste dygnen läst om rapartisten Einár har mördats. Plötsligt har det som tidigare nästan uteslutande drabbat de utsatta områdena drabbat innerstan och en person som många har en relation till.
Förra året sköts nästan 50 personer ihjäl i Sverige. Majoriteten är unga män, vars liv avslutats alldeles för tidigt. Inget av dessa mord har fått i närmaste samma uppmärksamhet som mordet på Einár. Han är inte den enda musikern som mördats i någon av alla de dödsskjutningar som skett. Så varför uppmärksammas mordet på Einár mer än något annat?
Det spelar förstås in att han är känd hos en bred allmänhet, till och med jag känner till honom trots att det inte är den typ av musik jag normalt lyssnar på. Att han sjungit om narkotikahandeln och att folk som går emot honom på ett eller annat sätt ska skjutas spelar mindre roll, han var trots allt känd.

Politik

Det daltas med IS-krigare medan skötsamma personer inte får stanna

Hemma hos familjen Mohammad i Saltsjö-Boo är chocken ett faktum. 28 september kom utlänningslagen ikapp dem när Migrationsdomstolen beslutade att Mehvan ska ut ur Sverige. Han har varit här i 20 år och har svenskt personnummer sedan 2006. Han jobbar, betalar skatt, har gjort bostadskarriär och bildat familj. Hans fru Jihan kom till Sverige 2011. Då hade Mehvan arbetstillstånd och Jihan fick tillstånd att resa in i Sverige som medsökande. Sedan dess har hon utbildat sig till barnskötare, sedan två år har hon fast jobb på en förskola i Nacka och parets svenskfödda barn – Sheila, 9 och Milan, 7, går i skolan.
Men varken den långa vistelsetiden i Sverige eller det faktum att barnen är födda här ger dem enligt Migrationsdomstolen rätt att stanna, vare sig enligt utlänningslagen eller Barnkonventionen. Två av domstolens ledamöter var dock skiljaktiga – så beslutet att familjen ska utvisas fattades med minsta möjliga marginal.
I familjen Mohammads fall kommer Migrationsdomstolen och familjens juridiska ombud till helt olika slutsatser när det gäller den legala vistelsetiden. Karin Gyllenring, som är familjens juridiska ombud, anser att Mehvan varit här legalt i 11,5 år av de 20 åren han vistats i Sverige. Hon räknar då med all tid som han sedan 2001 haft olika typer av uppehållstillstånd samt all den tid han väntat på olika typer av beslut. Migrationsdomstolen räknar endast de två år mellan 2011 och 2013 då Mehvan hade uppehållstillstånd och rätt att arbeta som legal vistelsetid.
Familjens anpassning till Sverige har därmed enligt Migrationsdomstolen skett under tiden som de varit illegalt i Sverige – och då räknas den inte. När det kommer till barnen konstaterar domstolen att de visserligen aldrig besökt Irak, men att de har släktingar där, vilket gör att de har ”starka band dit”. Domstolen tycker också att sju och nio år är ”förhållandevis kort tid” av deras barndomsår – och därför kan de utvisas utan att det strider mot Barnkonventionen.

Politik

Brunblå röra

I söndags var det partiledardebatt och jag kunde inte låta bli att se den, det kan vara ganska spännande att se partiledarna drabba samman i ibland ganska hetsiga debatter. Jag brukar framförallt följa partiledardebatterna när det är valrörelse, men jag kunde inte motstå att se denna två timmar långa debatt. Den enda gång som debatten verkligen fick fart och det hettade till rejält, var när Per Bolund kallade oppositionen för brunblå, något som fick Jimmie Åkesson att gå i taket rejält. Han gjorde direkt tolkningen att Bolund kallade honom för nazist.
Man kan diskutera det lämpliga i Bolunds ordval i det oändliga och det återstår väl att se om det hela blir till SD:s fördel eller nackdel. Dock blir det lite komiskt och motsägelsefullt när SD får mothugg av något slag. Man är väldigt snabba att åberopa sin egen yttrandefrihet när det kommer till att kränga nedsättande uttalande om invandrare omkring sig. När Sverigedemokraternas ordförande i Östergötland, Markus Wiechel, dömdes av Norrköpings tingsrätt för förtal för en tid sedan, var det många på högerkanten som hävdade att han bara nyttjat sin yttrandefrihet. Man kan tycka vad man vill om förtalslagstiftningen, men även sverigedemokrater måste följa gällande lagar och regler – så enkelt är det.
Men när någon annan nyttjar den yttrandefrihet som SD säger sig värna så mycket om och kommer med något mindre smickrande uttalande om SD, då är det ingen som högerpopulist som pratar sig varm om yttrandefrihet.

Politik

Ockerpriser

Jag minns när jag var liten och mina föräldrar ojade sig över att bensinpriset steg till över åtta kronor litern. De tyckte det var extremt dyrt att tanka och att det var fasansfullt att en liter bensin kostade mer än en liter mjölk. Nu har man återigen höjt bensinpriset – för vilken gång i ordningen vet jag inte – och literpriset har nu med råge passerat 17 kronor. Jag börjar på allvar förstå hur kännbart det måste vara för bilägare att tanka. Jag har själv ingen bil, mycket på grund av vad det faktiskt kostar. Däremot hyr jag bil med jämna mellanrum och märker att det blir dyrare och dyrare att tanka för varje gång jag tankar hyrbilen.
Jag är helt överens om att man måste få ned bilåkandet för att minska koldioxidutsläppen, så enkelt är det ju. Men att bara höja bensinpriset utan att presentera ett bra alternativ till bilåkande och förbränningsmotorer är bara idiotiskt. I storstäderna fungerar det oftast att åka kollektivt istället, framförallt om man bar hyfsat när stan. Då har man kollektivtrafik dygnet runt med helt okej restider.
Men jag vet av egen erfarenhet hur kollektivtrafiken fungerar på många mindre orter. Jag har försökt ta mig till stugan i Söderhamns skärgård utan bil – och det är inte helt enkelt. Bussen till båtklubben där vi har båten går varannan timme, vilket är att beteckna som rätt bra tidtabell. Men sista bussen får någon gång runt 17:30, därefter är man hänvisad till att ta taxi. Om man bor i närheten av båtklubben och jobbar oregelbundna tider inne i stan, funkar det helt enkelt inte att ta bussen till jobbet, utan man är hänvisad till att ha bil.

Politik

Som att försöka dansa med en myndighet

Under de gångna veckorna har vi kunnat läsa om treårige ”Tim”, som ska utvisas ensam till Nigeria. Detta trots att han knappt har någon anknytning till landet och aldrig varit där. Tims mamma ansökte om asyl i Sverige medan hon var gravid med Tim. Men blott elva dagar gammal omhändertogs Tim av sociala myndigheter och hans mamma har bedömts inte kunna tas hand om honom – och hon har själv inte visat något intresse av sin mammaroll. Mamman är sedan en tid utvisad till Nigeria och Tim bor kvar hos den fosterfamilj i Sverige som han bott hos under merparten av sitt liv. Detta till trots har myndigheterna tagit beslutet att han ska utvisas och att han inte är välkommen i Sverige.
Idag kan man läsa om familjen Berisha, som ska utvisas till Kosovo efter 15 år i Sverige. Kosovo är ett land där de yngsta barnen inte ens varit, utan det enda land de känner till är Sverige. Föräldrarna jobbar, barnen går i skolan och man har lärt sig svenska. En familj som enligt tidningsartikeln i Aftonbladet tycks ha gjort precis allting rätt för att integreras i sitt nya hemland.

Politik

Politiskt engagemang

Jag har varit aktiv i Vänsterpartiet ungefär sedan Alliansen vann valet 2006. Efter det valet ville jag göra vad jag kunde för att leda in politiken på den väg jag tycker är rätt. Jag ville göra någon – om än aldrig så liten – skillnad för att stävja de högervindar som dragit över Sverige och världen de senaste åren. Det parti som alltid legat mig närmast är Vänsterpartiet, så det fick bli ett medlemskap där. Till en början var jag rätt aktiv, jag deltog i demonstrationer, liksom valarbetet inför valet 2010. Jag ville helt enkelt göra vad jag kunde – förutom att rösta i valet – för undvika ytterligare en högerregering. Nu blev valutgången inte den önskade i valet 2010, utan Alliansen fick ytterligare en mandatperiod vid makten. Först valet 2014 blev det en framgång för de rödgröna, även om Vänsterpartiet varit något av ett parti i periferin. Men en socialdemokratisk regering är många gånger bättre än en moderat sådan.
Men sedan regeringskrisen tidigare i våras, har opinion vänt för Vänsterpartiet. Medlemstal och opinionssiffrorna har gått upp med flera procentenheter, vilket ju är riktigt glädjande. Politik är mycket förhandling, jämkande och kompromissande liksom en hel del spel för gallerierna. Jag trodde nog inte att min partiledning skulle ha stake nog att driva igenom en misstroendeomröstning mot regeringen i juni. Men det gjorde man och Vänsterpartiet har uppenbarligen haft mycket att tjäna på det, inte minst när det kommer till opinionen. Nu får man hoppas på fortsatt uppgång i opinionen, att Vänsterpartiet blir så starkt att man får mer politiskt inflytande än man hittills faktiskt haft.

Politik

IS-kvinnor på väg hem till Sverige

Inom det närmsta dygnet förväntas tre IS-kvinnor och deras barn anlända till Sverige. De aktuella kvinnorna har utvisats från Kurdistan på livstid eftersom de anses vara en säkerhetsrisk, men man har inte kunnat samla tillräckligt med bevis för att de ska kunna åtalas.
Jag kan inte annat än tycka att IS-svenskarna är ett delikat dilemma. Är man svensk medborgare, går det givetvis inte att neka vederbörande att återvända till Sverige – oavsett vad man gjort sig skyldig till under en utlandsvistelse. Men det ska fasen inte läggas några skattemedel på att hjälpa IS-krigare tillbaka till Sverige, ungefär där går en tydlig gräns. Självklart ska man kunna åtalas för brott man begått – och i IS-krigarnas fall ska deras brott naturligtvis prövas i Sverige om det inte görs på plats i Kurdistan.