Den som vill lära sig befalla måste först ha lärt sig lyda

Häromdagen blev Anna Kindberg Batra avskedad som landshövding i Stockholm och fick sluta med omedelbar verkan. Men hennes framtid är tämligen säkrad ändå och hon får en ny position på regeringskansliet med en bibehållen månadslön på 122.400 kronor. Hon tjänar alltså in en tämligen normal årslön på knappt tre månader. Om någon av oss vanliga dödliga arbetare missköter vårt jobb så pass att man får sparken, då får man snällt gå till Arbetsförmedlingen och/eller vända sig om efter ett nytt jobb. Man får definitivt inte en ny position med bibehållen lön, det skulle vara totalt uteslutet. Det är få förunnat att kunna missköta sig men ändå inte helt och hållet bli av med jobbet – det är bara när man kommer upp i den absoluta eliten som man inte behöver bekymra sig särskilt mycket om sin framtid. För blir man inte sparkad snett uppåt, då får man en gedigen fallskärm istället – oftast på en summa som mångdubbelt motsvarar vad de flesta av oss tjänar per år. Så är det inom politiken och näringslivet, ju högre upp du kommer ju mer kan du missköta dig utan att särskilt mycket egentligen kan hända. Även om du får kicken, så får du antingen ett nytt jobb eller en fallskärm. Punkt slut. Till skillnad från oss andra, som får söka nytt jobb och klara oss på A-kassa under tiden.
Kanske vore det på sin plats att sätta lite press på höga chefer och politiker och låta dem ha samma anställningsvillkor som alla vi andra?! Vore det inte lämpligt om även de fick klara sig utan fallskärmar eller möjlighet till andra toppjobb om de missköter sig? Det kanske skulle få många att tänka efter en gång extra innan de på suspekta sätt anställer vänner eller gör andra dumheter. Enligt JO har Kindberg Batra kringgått grundlagen och gjort andra dumheter, vilket lett till svidande kritik. Jag själv är inte särskilt förvånad att hon tvingas avgå, snarare är jag desto mer förvånad att hon inte hade stake nog att själv ta beslutet att avgå. Men det kanske trots allt är så enkelt att stadsbor inte är smartare än lantisar – som Kindberg Batra själv påstod en gång i tiden?! För man kan ju inte direkt påstå att hennes eget agerande de senaste åren – med bland annat konstiga rekryteringar – varit särskilt smart och genomtänkt.

Men det är knappast sista gången vi ser Anna Kindberg Batra på någon topposition. Personligen tror jag inte att hon blir särskilt långlivad på regeringskansliet, utan snart är hon ute på arbetsmarknaden igen på någon ny position – antingen inom politiken eller inom näringslivet. För har du nått det absoluta toppskiktet i samhället, då spelar det inte längre någon roll ifall du gör bort dig – du får snart nya positioner någon annanstans. Det är ytterst få som verkligen blir bortmotade från att höga positioner helt och hållet. Det är några få som verkligen hamnat ute i kylan efter att hag gjort borr sig radikalt. Vi har till exempel Swedbanks tidigare VD Birgitte Bonnesen, som dömts till fängelse för en rad dundertabbar hon gjorde som just VD. Hon fick till och med betala tillbaka sin fallskärm på 21,5 miljoner. (Källa Expressen)
Bonnesen lär knappast få några nya uppdrag, åtminstone några toppuppdrag oavsett om det är som politiker eller hög chef efter historien på Swedbank. Och det visar ändå att det finns visst hopp för att de som inte sköter sig också ska bort, blir utan fallskärm och vända sig till Arbetsförmedlingen som alla andra. Dan Eliasson är nästa person som man inte hört så mycket om på senare år och jag undrar om inte även han helt enkelt fått kicken helt och hållet – efter att ha kört flera myndigheter i sank mer eller mindre.

Men kort och gott blir jag väldigt trött på alla pampar som antingen sparkas snett uppåt eller får mångmiljonbelopp i fallskärm – hur de än har skött sitt jobb. Detta är personer som redan tjänar bra och borde ha möjlighet till ett bra sparande varje månad och därmed klara sig ett tag om de blir av med jobbet. Jag kan inte se anledningen till att en person som gravt misskött sitt jobb ska få en massa pengar i avgångsvederlag eller bara omplaceras till en annan topptjänst. De borde behandlas som alla andra som missköter sig så illa att man blir av med jobbet – nämligen klara sig utan fallskärm/avgångsvederlag och helt enkelt få söka nytt jobb på egen hand. Det är trots allt så det funkar för alla oss andra, då borde det vara likadant i samhällets toppskikt. Trots allt förväntar jag mig mer av en hög chef eller hög politiker än vad jag gör av en ”vanlig anställd”. Har du kommit så högt upp, bör du kunna sköta dig – och inte föra en massa svågerpolitik eller uppsåtligen dölja saker i media. Eller vad nu många höga chefer och politiker har ställt till med genom åren.
Anna Kindberg Batra har uppenbarligen inte gjort bort sig tillräckligt mycket för att det ska bli en rättsprocess av det hela enligt regeringen. Istället får hon en annan topposition med bibehållen lön – en lön som de flesta av oss andra bara kan drömma om. Det är svårt – och ibland rentav olagligt – att ”bli av med” en anställd som missköter sig. Men det går trots allt om personen missköter sig rejält. Men en högt uppsatt chef eller politiker är det uppenbarligen ännu svårare att bli av med, för att inte säga nästintill omöjligt. Åtminstone som det verkar när man ständigt hör om personer som omplaceras, oftast snett uppå när de gör grova tabbar i sitt jobb. Tabbar som skulle göra att en annan hamnade i kalluften direkt – och förmodligen skulle få väldigt svårt att hitta ett nytt jobb.

Jag tänker ibland på vad som skulle hända om jag själv gjorde som Kindberg Batra och kringgick grundlagen för att exempelvis kunna rekrytera vänner till höga positioner. Det skulle bli ett väldigt liv och jag skulle vara körd hos den arbetsgivaren för all framtid – och skulle knappast kunna lämna min chef som referens i kommande rekryteringsprocesser. Med andra ord skulle jag ha svårt att söka mig vidare i arbetslivet, utan bra referenser från den senaste arbetsgivaren. Varför är det inte så för personer med höga befattningar? De kan göra lite vad de vill och fortfarande få nya toppjobb – eller en fallskärm som de kan leva gott på många år framöver. Men det är ju som det är i Sverige; det är skillnad på folk och folk, vissa behandlas bättre än andra – nästan oavsett vad de ställer till med. Och det tycks inte finna något intresse hos politikerna att ändra på detta överhuvudtaget, trots att förmodligen en stor del av befolkningen tycker att det borde till en förändring på den punkten.
Och nej, jag är absolut inte avundsjuk utan tycker att hela systemet kring detta är helt befängt. Jag har inga drömmar eller förhoppningar om att få någon hög position, men skulle jag nu få det vill jag bli behandlad som alla andra anställda. Nämligen att gör jag bort mig rejält, så ge mig kicken – men inte ett nytt toppjobb. Låt mig som alla andra gå till Arbetsförmedlingen och hitta ett nytt jobb på egen hand. Och ge mig på sin höjd avgångsvederlag om jag gjort ett bra jobb, men inte om jag misskött mig. Det är så arbetsmarknaden borde se ut.