Din tankesmedja i etern
För några år sedan opererade jag bort en tumör från ryggmärgskanalen i nacken. En vanlig bieffekt efter sådana operationer kan vara nedsatt känsel och/eller finmotorik i olika delar av kroppen. Så har det varit för min del, då vänster kroppshalva har lite nedsatt känsel och finmotorik.
Jag tycker inte jag är särskilt gammal och att så värst mycket borde ha hunnit ändras sedan jag växte upp. Men med facit i hand, får man inse att faktiskt en hel del har hänt de senaste 25-40 åren.
Jag är uppvuxen med en ganska liberal syn på exempelvis rökning. Fram till mitten på 90-talet var det inte ens 18-årsgräns på cigaretter och tobak, utan jag kunde som 14-åring med lätthet köpa dessa cancerogena varor i vilken butik som helst.
Det tar tid att lära gamla hundar att sitta, det är bara att inse fakta. Men ibland är det bara så att ens vanor måste läggas om – mer eller mindre radikalt. Och ju äldre man blir, ju svårare är det.
När man går in i väggen – som jag gjorde för ett antal månader sedan – beror det ofta på att vissa saker kommit i skymundan. Saker som borde vara en självklarhet, men som i vissa skeenden av livet helt enkelt inte varit självklarheter. Som att ha daglig återhämtning, att göra saker man tycker om och ser fram emot till exempel.
Jag har jobbat kontorstider i ganska exakt två års tid nu, efter att ha jobbat skift i någon utsträckning i praktiskt taget hela mitt yrkesverksamma liv. Och jag kan fortfarande sakna att jobba skift, av många anledningar. Framförallt för att det känns som att man får ut mycket mer av dygnet än när man jobbar kontorstider.
Det har onekligen sina fördelar att arbeta kontorstider. Jag har haft lite svårt att ställa om från att ha jobbat skift i 20 år till nu jobba kontorstider sedan ett par år tillbaka. Men visst finns det fördelar i att vara ledig samtidigt som “alla andra”, att ha alla storhelger lediga och ha regelbundna vanor. Det känns i kroppen att den trots allt mår bra av den regelbundenhet det innebär att inte behöva vrida dygnsrytmen fram och tillbaka flera gånger i veckan.
Varslen har ju duggat tätt i Coronapandemins spår och man har inte sett så stort antal varsel på många år under en så kort period. Jag själv får väl skatta mig lycklig, som är hos en arbetsgivare som inte är lika känslig för konjunktursvängningar som man är i vissa andra branscher. Det är för min del “nästintill omöjligt” att bli av med jobbet; sen kan jag säkert hamna i sitsen att få andra arbetssysslor eller liknande, men risken att jag blir uppsagt är väldigt liten. Så “arbetslöshet” ingår nästan inte i mitt vokabulär längre.
Det är få saker som får mig att gå igång på alla cylindrar på samma sätt som strulande teknik kan göra. Jag har inte särskilt hett temperament i normala fall, men när det kommer till teknik som inte fungerar som jag vill kan jag bli riktigt rosenrasande. För att inte tala om när man ska montera nyinköpta saker och bruksanvisningen “inte stämmer” eller är otydlig – eller om det av någon annan anledning inte går att montera som jag tänkt det.
Det märks att folk plötsligt har mycket mer tid i dessa Corona-tider. Frivillig eller ofrivillig karantän, lugnare tillvaro på arbetsplatserna för oss som inte är i karantän (i alla fall generellt sett) gör att vi får slå ihjäl tiden med något annat. Och det märks inte minst i flödena på sociala medier. Alla har vi sett dessa “gåtor” och “utmaningar” som med jämna mellanrum dyker på till exempel Facebook, där man ska klura ut svaret på en gåta och själv publicera gåtan om man inte svarar rätt – eller publicera uppdateringar under ett visst antal dagar på ett visst tema (kan vara lästa böcker, köpta skivor, sedda filmer eller liknande).
Det har inte blivit så många filminspelningar på sistone. Tiden och orken har inte riktigt funnits, sen gör givetvis Corona-pandemin att antalet filminspelningar blir färre också. Men några har det ändå blivit – och här nedanför kommer resultatet av den senaste filminspelningen jag var med på. Och det är alltid lika kul när man får repliker och syns lite extra…
Nu har det gått några veckor sedan corona-utbrottet var ett faktum. Och nu börjar det bli lite tråkigt, även för en annan som inte ens sitter i karantän. Ska man se det från den ljusa sidan, är rusningstrafiken lika lugn som när man är ut och åker en söndagsförmiddag. Men det börjar bli lite tråkigt på något vis nu.