Din tankesmedja i etern
Så har ytterligare en vecka passerat, en vecka då jag mest jobbat och pluggat ryska. Jag försöker sitta lite med ryskan varje dag, även om det går lite si och så vissa veckor. Min studieteknik går mycket ut på att anteckna och sedan renskriva anteckningarna innan jag pluggar in dem. Bara av att skriva ner saker, gör att man lär sig mycket har jag insett. Så nu har jag ganska gedigna anteckningar i ryska språket, med glosor och grammatik i överflöd.
Minns ni när man var barn och tonåring och inte vill något hellre än bara bli äldre? I alla fall jag längtade oerhört mycket efter att bli vuxen och få bestämma själv. Och vad smickrad man blev om någon sa att man såg äldre ut än vad man var, eller hur?! Allt var liksom totalt bakvänt mot hur det är i vuxen ålder. Nu vill man absolut inte bli äldre – och skulle bli rent förolämpad om någon sa att man såg äldre ut än man är.
Det är inte mycket man hinner de dagar man jobbar när man jobbar som jag gör. Jag gör tolvtimmarspass och hinner eller orkar inte mycket annat än att åka hem och sova, äta lite för att sedan åka tillbaka till jobbet. Det är den stora nackdelen med den här typen av schema, jobbar jag så jobbar jag och hinner inget annat. Måste jag göra något mellan arbetspassen, blir det på bekostnad att inte hinna sova så mycket som jag kanske skulle behöva. Ibland kan jag sakna att faktiskt ha tid till annat de dagar jag jobbar.
En dryg vecka har jag kvar på deltid och går sedan upp på heltid igen efter att ha varit sjukskriven på hel- och deltid i flera månader. Det kommer känns konstigt att vara tillbaka på heltid igen och plötsligt inte så mycket tid som jag vant mig vid att ha de gångna månaderna. Men det känns också skönt att vara tillbaka på heltid och inte behöva tänka sig för hur mycket man planerar in i vardagen. De gångna månaderna har jag ständigt frågat mig vad Försäkringskassan godkänner att jag gör respektive inte gör för att jag ska få behålla min sjukpenning. Hur mycket vågar jag planera in utanför arbetstid innan Försäkringskassan anser att jag är tillräckligt frisk för att istället jobba heltid? Samtidigt har sjukvården kommit med rådet att jag ska försöka leva så normalt som möjligt, så det har varit en svår balansgång.
För några veckor sedan skrev jag ett irriterat inlägg om en thaimassagesalong här i Bagarmossen, som visat sig vara en förtäckt bordell. Jag blev väldigt glad när jag upptäckte salongen, eftersom jag är så förtjust i thaimassage. Så givetvis kunde jag inte motstå frestelsen att gå dit för att se vad de går för. Men jag fick en halvhjärtad massage, som avslutades med jag erbjöds köpa sex. Jag blev väldigt illa berörd och gick därifrån – givetvis utan att ha köpt sex.
Till veckan går jag upp på 75% arbetstid och sakta börjar jag våga fylla kalendern med nya göromål, inte bara arbete. Om två veckor är jag tillbaka på heltid igen och det känns så fantastiskt skönt att komma tillbaka till en fungerande vardag. Även om det är skönt på många vis att jobba deltid, så är det faktiskt skönt att vara tillbaka på banan och inte behöva kontakten med Försäkringskassan. Äntligen vågar jag öppet prata om vad jag gör om dagarna utan att vara rädd att Försäkringskassan tycker att jag håller igång för mycket för att vara sjukskriven. Det har varit en svår balansgång under sjukskrivningstiden; sjukvården rådde mig att leva så normalt som möjligt under sjukskrivningen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Samtidigt är jag trots allt sjukskriven och bör inte hålla igång för mycket.
Sverige tycks att ha fått en ny regering, med Ulf Kristersson i spetsen. Eller Kristersson har i alla fall presenterat sitt förslag till regering, sedan ska det röstas i Riksdagen innan det hela är klart. Men det var svårt att inte bli lätt illamående när man hörde om det avtal som regeringsalternativet tagit fram sinsemellan. Och visst märks det att SD att haft ett finger eller två med i spelet, eller hur?! För att inte ingå i den eventuella regeringen, har man haft oförskämt mycket att säga till om för att slappa fram regeringsunderlaget. Biståndet ska minskas liksom antalet kvotflyktingar bland annat.
Alltså, kan någon förklara för mig hur det kommer sig att det är så lukrativt att skicka ut spammejl?! Finns det verkligen någon normalbegåvad person som går på dessa mejl överhuvudtaget??! Sen får jag väl erkänna att vissa av dessa mejl är mer underhållande att läsa än andra. Jag brukar sällan läsa dem särskilt noggrant, utan raderar dem så fort jag inser att det är spam. Men ibland kommer det spammejl, som jag faktiskt lägger lite mer energi på än andra – och rentav läser från början till slut. Som när jag häromdagen fick veta att jag tydligen är misstänkt i en pedofilhärva. Jo, det är tydligen sant – åtminstone om man ska tro mejlet jag fått. Mejlet är undertecknat av Mats Löfving, som ju är polis i verkliga livet. Men jag tror knappast att det är Löfving som ligger bakom detta mejl.
Så är det mitten av oktober och det känns som att julförberedelserna i är full gång. I butikerna kan man redan köpa julmust och jag har beställt julkort för både företagets och privat räkning. Jag brukar skicka ganska många julkort varje år, så det är lika bra att vara ute i god tid. Dessutom passade jag på nu, när tryckeriet jag brukar anlita hade extrapriser på just julkort och kuvert. Totalt brukar jag skicka knappt 300 julkort varje år (majoriteten för företagets räkning), så det finns pengar att spara om man nyttjar extrapriser och reor. Det var lite roligt att se hur många hundralappar jag sparade i slutändan när jag beställde julkort och kuvert, slutnotan blev bara några hundralappar så är det inte mycket att diskutera.
Häromdagen ramlade jag över ett par intressanta artiklar om självvald barnlöshet (länkar i slutet av inlägget) – eller barnfrihet som man valde att kalla det i artiklarna. Och jag kände igen mig så mycket i vad som beskrevs i artiklarna, allt kring omgivningens reaktioner, fördomar och (i princip) fördömanden av att själv välja att avstå barn.
Jag har absolut ingenting emot barn, utan är egentligen väldigt barnkär. Men jag vill helt enkelt inte ha några egna, så är det bara. Jag har aldrig haft någon längtan efter barn, jag har aldrig sett mig om en förälder överhuvudtaget. Inte för att tror att jag inte skulle klara av det, men jag har aldrig haft någon längtan efter egna barn.