Jag kan verkligen inte låta bli att titta på Melodifestivalen när den sänds, det går liksom inte att avstå av någon väldigt märklig anledning. Det är med någon märklig sorts hatkärlek som gör att jag tittar – och faktiskt utser favoriter som jag hoppas på ska vinna. I år hade jag nog dock ingen självklar favorit i den svenska uttagningen, det var lättare att hitta låtar som jag inte tyckte skulle representera Sverige i den europeiska tävlingen. Många av låtarna skulle det vara rent pinsamt om de fick representera oss, milt uttryckt. Men så är det varje år, det är som att man liksom måste ha med några pinsamt dåliga låtar i varje uttagning. Och då är det inte bara dåliga låtar – utan minst sagt pinsamma låtar, låtar som gör en minst sagt generad av att höra. Det tycks vara en tendens som går igenom ungefär varje års tävling.
