allkonstnarenJag är uppvuxen i en tid av kassettband och LP-skivor när det kom till att lyssna på musik. Jag minns hur man satt bänkad vid radion när Tracks och Svensktoppen sändes för att spela in sina favoritlåtar på kassettband. Och hur man inte fick dansa, hoppa eller röra sig för häftigt när grammofonen var på – för då hoppade den och det kunde bli hack i skivan. Ville man lyssna på musik när man inte var hemma, fanns inga appar att tillgå, utan det var freestyle som gällde. Och vad gällde dessa små bärbara bandspelare, var det strängt förbjudet att spola fram eller tillbaka bandet eftersom det drog extra mycket på batterierna. Att batterierna började ta slut, märkte man snabbt på att bandet började gå långsamt och att volymen blev sämre.
Så på 90-talet kom CD-skivorna, vilket ju var en gudagåva för oss som lyssnade mycket på musik. Det blev plötsligt lätt att hoppa mellan låtar, ha slumpmässig uppspelning – liksom att det blev en helt annan ljudkvalitet på musiken som spelades. Kassettbanden gjorde inget uttåg än på några år, utan man kunde fritt fortsätta att spela in blandband med sina favoritlåtar från olika CD-skivor (eller för den delen de LP-skivor man hade kvar).
Numera spelar jag inte så mycket skivor längre, trots min tämligen gedigna skivsamling. Genom åren har jag samlat på mig sisådär 300-400 CD-skivor, så det har liksom blivit några stycken. Som det flesta andra, kopplar jag in min dator till stereon och spelar musik den vägen. Är jag inte hemma, lyssnar jag på musik via telefonen. Men lik förbaskat köper jag en och annan skiva här och där, när man favoritartister släpper ny musik. Förr tillbaka köpte jag nya skivor mer eller mindre varje månad, medan jag numera köper skivor någon gång per år – och ibland till och med mer sällan än så.
Men just den musik jag lyssnar mest på, vill jag gärna ha på skiva och inte vara beroende av Spotify i alla lägen. Och det är då CD-skivor jag köper – mest för att jag inte har en särskilt bra grammofon, men däremot en fullt fungerande CD-växlare. 1999 kostade jag på mig en väldigt dyr stereo, som jag då betalade ungefär 11.000 kronor för – vilket ju var väldigt mycket pengar för 24 år sedan. Den är välanvänd, men fungerar alldeles utomordentligt bra fortfarande. Jag kan lägga in total fem skivor i CD-spelaren samtidigt, vilket passar mig alldeles lagom.
Jag är ingen större ljudnörd, som vissa kan vara och handla väldigt dyr stereoutrustning för massor av tusenlappar. Den stereo jag har passar mina behov och den får duga tills den inte fungerar längre. Den dag den bestämmer sig för att slänga in handduken får jag ta det bekymret och köpa nytt. Men 11.000 för en stereo som hållit en bra bit över 20 år – hittills – kan man inte säga så värst mycket om.
Sen tillhör jag inte de hipsters som prompt ska återgå till att börja handla LP-skivor igen. Jag kan inte riktigt se tjusningen i det där med att lyssna på LP-skivor, utan tycker mest att det är omständligt med tanke på hur enkelt det är med Spotify eller CD-skivor. Jag ser inte ens någon anledning till att byta ut den grammofon jag har för att eventuellt få lite bättre ljud när jag spelar LP-skivor. Ljudkvaliteten har inget med att göra att jag knappt köper några LP-skivor längre, utan det har enbart med praktiska skäl att göra. Jag tycker det är väldigt omständligt att behöva vända eller byta skiva efter bara några låtar, att inte kunna blanda musiken som jag vill och så vidare.
Det kanske är annat om man verkligen sitter ner och enbart lyssnar på musiken utan att distraheras av en massa annat, då kanske det inte gör så mycket att behöva vända/byta skiva med jämna mellanrum. Men jag har oftast musik på i bakgrunden och då vill jag inte behöva hålla på och springa iväg till grammofonen med 5-6 låtars mellanrum för att byta skiva.
Men jag tycker verkligen att musik blivit mycket mer tillgänglig i och med den nya tekniken. Det är oerhört mycket enklare att ha tillgång till musik idag än vad det var för 25-30 år sedan, när jag växte upp. Den mesta musiken finns ju tillgänglig på till exempel Spotify och finns bara några knapptryckningar bort. Sen kan jag lätt “ta med mig” musiken i telefonen när jag ska iväg någonstans. Vilket ju är oerhört smidigt, det enda jag behöver komma ihåg är mina hörlurar så att jag lyssna på tunnelbanan eller bussen. Jag behöver inte en extra mackapär i form av en bandspelare eller liknande – som ju dessutom var både skrymmande och hade en hel del begränsningar i teknik och kapacitet.
