Livet är inte antalet andetag du tar, utan de ögonblick som tar andan ur dig

Tiden tickar på och det är numera bara knappa tre veckor kvar till midsommar. Imorgon går vi in i juni månad och det känns smått absurt att snart halva 2026 har passerat. Men tiden går allt fortare ju äldre man blir känns det som, eller så det tidsuppfattningen som förändras. Numera kan man planera saker flera månader och till och med år framåt, för 35 år sedan planerade man kanske i bästa fall ett par månader bort. Jag kan nu stoltsera med att det i dagarna är 30 år sedan jag tog studenten, något som egentligen inte känns fullt så länge sedan. Det känns att det är några år sedan, men inte 30 – jag kan inte fatta vart tiden helt enkelt har tagit vägen. Men just 1996 hände det en hel del, som att jag fick mitt körkort, tog studenten och en hel del andra saker. Själv fyller jag 50 nästa år, vilket jag heller inte kan fatta att det är dags för. Nåja, nu är det som det är och man har bara att gilla läget – man blir ofrånkomligen äldre för varje dag som går, sådant är livet. Den gångna veckan har jag egentligen varit långledig och skulle enligt ordinarie schema bara ha jobbat i måndags. Men jag åtog mig två övertidspass och jobbade därför extra onsdag natt och torsdag kväll. Jag vet att personalläget inte är det bästa just nu – inte minst under sommaren – så jag ställer gärna upp för att kunna avhjälpa de värsta kriserna. Egentligen hade jag kunnat få jobba extra även nu i helgen, men avböjde då jag trots allt hade andra planer. Planer som bestod i att jag i fredags satte mig på tåget till Söderhamn för att bege mig ut till sommarstugan i det yttersta av Söderhamns skärgård. Det är första vistelsen för i år för min del och det har varit en småpyssel för att få stugan i ordning inför sommarsäsongen. Nu är det mesta fixat och sakta men säkert kan sommarens aktiviteter ta vid. Det har dock inte bara varit arbete när vi varit ute i stugan, utan vi har hunnit basta, sitta i solen, äta gott, grillat och en del annat som hör till när man år i sommarstugan.
Det har blivit en del vändningar på dygnet med kanske aningen för lite sömn under den gångna veckan, men så är det ju när man jobbar skift. Jag gick av klockan sju i torsdags morse, för att sedan börja vid tre igen. Sedan jobbade jag till klockan elva, åkte hem och sov några timmar för att sedan stiga upp vid åtta och åka till tåget. Men nu ute i stugan har jag sakta börjat ta igen den förlorade sömnen och börjar faktiskt känna mig utvilad igen. Det är få ställen där jag sover så bra som när jag är ute i stugan, här slocknar jag oftast så fort jag lägger huvudet på kudden och sover sedan som en stock nätterna igenom. Hemma är jag ofta uppe och kissar, dricker vatten och en massa annat under nätterna – men det är det ytterst sällan jag gör i stugan. Dessutom har jag alltid extra mycket inspiration när det kommer till mitt skrivande när jag är ute i stugan – och kan sitta många timmar vid datorn och mata ur mig massor av inlägg liksom sidor på det bokmanus som jag håller på med sedan några år tillbaka. Om det med åren blir någon bok återstår att se, men det är i alla fall målsättningen att så ska bli. Sedan har man förstås frågan om man en dag blir utgiven, något som förstås också återstår att se. Kan förlagen refusera författare som Astrid Lindgren, då kan även jag bli det. Men det får bli en sak i taget, först och främst ska det bli ett färdigt manus som man faktiskt kan skicka in till något förlag, sedan får man ta nästa steg.

Imorgon bär det av tillbaka till Stockholm igen för att återigen ta tag i vardagen litegrann. Jag börjar lättsamt med att gå på födelsedagsfirande för ett av syskonbarnen imorgon. Det är alltid lika roligt med födelsedagsfirande för barnen och jag har hittat en klockren present att överlämna i år. Ibland har vi gått på stan och shoppat present tillsammans för att sedan fika eller äta lunch tillsammans, vilket brukar vara väldigt populärt. Samma sak gjorde jag någon jul, då vi gick på mellandagsrea tillsammans. Nu börjar det äldsta syskonbarnet komma upp i åldern då det är extra roligt att göra sådana saker ihop. Tidigare har det varit bad, museer och liknande som gällt när man gjort saker ihop – men nu kan även shopping gå hem. Ibland har vi strosat runt halva stan innan vi hittat en lämplig present att köpa, andra gånger har det gått väsentligt mycket fortare. Födelsedagsfirandet följs av en ledig dag hemma innan det är dags att börja jobba igen på torsdag. Det är lätt att vänja sig vid fördelarna med att vara ledig när man har dessa långledigheter. Men från och med torsdag får jag liksom finna mig i att vardagen tar fart igen och att det är dags att gå till jobbet. Tur är väl att man har ett jobb som det känns roligt att gå till och att det inte känns som vardag att vara där. Trots allt känns det roligt att gå till jobbet och jag har inget emot att vara där.
Imorgon måste jag komma ihåg att skicka iväg klädförslag inför en filminspelning, där jag ska vara uppklädd i kostym eller liknande klädsel. Iland vill produktionsbolagen redan i förväg att man skickar in bilder på de kläder man funderar på att ha på sig under inspelningen – och sedan får de välja den outfit de tycker ser bäst ut. Själv äger jag bara en kostym – åtminstone som jag för tillfället kommer i – så jag har inte mycket att välja på när det kommer till att vara rejält uppklädd. Så det blir med all sannolikhet kostymen, såtillvida att produktionsbolaget inte väljer en annan outfit åt mig. Det har varit få inspelningar på sistone, så ska bli kul att i alla fall komma iväg på en inspelning nästa vecka. Jag har i normalfallet inga enorma inkomster på filmandet, men det märks i plånboken så fort det är lugna perioder med få inspelningar. Om inte annat då jag ju trots allt har vissa fasta utgifter för firman, så behöver jag vissa inkomster också. Men förhoppningsvis vänder det snart och börjar ge fler inspelningar igen.

På söndag är det dags att gå till optikern och kolla synen igen, den årliga kontroll som ingår i mitt glasögonabonnemang – som jag betalar hutlöst mycket för varje månad. Så det gäller att suga ut varje fördel man kan få av detta abonnemang, och nu är det alltså dags för synundersökning för att se om synen förändrats något sedan förra året. Lite tycker jag att den har försämrats, så det börjar nog bli dags för nya glas snart har jag en känsla av. Om det blir nya bågar återstår att se, jag vet inte exakt vad som gäller på den punkten när det kommer till det abonnemang jag har. Jag vet att jag kan få nya glas utan extra kostnad, men hur det är med nya bågar har jag mindre koll på. Å andra sidan är det inga större fel på de bågar jag har, utan de kan funka ytterligare något år. Men sedan har jag haft samma bågar i två år och då kan det börja bli dags att byta om inte annat. Egentligen var jag lite emot att skaffa abonnemang, men när jag väl var hos optikern förra sommaren lät jag mig övertalas och det blev ett abonnemang. Numera har jag både vanliga glasögon och slipade solglasögon, vilket trots allt är väldigt behändigt – inte minst när man kör bil eller båt, eller för den delen vill sitta ute på balkongen och läsa i solen. Men jag märker inte minst på synen att jag sakta börjar bli äldre, armarna är aningen för korta för att jag ska kunna läsa vissa saker och jag är sjukr beroende av att ha rätt belysning för att kunna läsa. Det har blivit progressiva glas denna gång, vilket jag verkligen behöver – dock känner jag att det ibland blir jobbigt för nacken när man till exempel sitter framför datorn och ska titta genom de nedre delarna av glasen. Då funkar det bättre när jag – som nu – använder läsplattan som är lite mindre.
Det ska i alla fall bli lite spännande att komma till optikern och se vad som har förändrats, liksom ifall jag kommer hem med nya glasögon eller ej. Glasögon är ju liksom något av en assessoar och gör ju mycket för utseendet. Så det är roligt att ibland förnya sig och skaffa nya bågar, även om det i sig är en rätt så stor utgift. Glasögon kostar skjortan och det är inte alltid roligt att behöva lägga ut de pengarna. Men i och med att jag har abonnemanget, så behöver jag i alla fall inte lägga ut några stora klumpsummor på glasögon ut betalar snällt mina hundralappar varje månad för två par slipade glasögon. Det är enklare än att betala tusentals kronor på en gång för ett par nya glasögon när man behöver det. Och jag börjar komma upp i den åldern då synen successivt försämras, så det är väl bra att med jämna mellanrum byta glas i alla fall – även om man inte byter bågar varje gång.

Vi har ändå haft hyfsad tur med vädret under de dagar vi nu varit i stugan – vilket har tillåtit oss vara ute och göra en del av alla de sysslor som behöver göras inför sommaren. Vi har gjort i ordning altanerna, skrubbat dem rena från fågelskit och annan smuts som har en tendens att hamna där när stugan står tom. Så har det städats, rensats i rabatter, klippts gräs, burits fram utemöbler och en rad andra saker som behöver göras inför sommaren. Men vi har även hunnit slappna av lite, sitta i solen för att läsa, fika och äta. Nu har dock dimman dragit in över skäret och i skrivande stund har vi faktiskt flyttat inomhus, där det är lite behagligare temperaturer än ute i dimman. Trots allt är man tämligen väderberoende när man är på en ö i den yttersta skärgården – och det gör mycket till att ha bra väder när man är här. Om det är kallt, blåsigt, regnigt och/eller dimma så blir man liksom inlåst i den lilla stugan och kan inte göra så hemskt mycket. Men så fort solen kommer fram, så kan man komma ut och nyttja stugans och öns fulla potential. Då är det ändå annat idag än vad som gällde för 20 år sedan, innan vi drog in el i stugan. Numera har vi datorer, bredband och TV liksom bra möjlighet att till exempel ladda mobiltelefonerna.
Trots allt förändraa tiderna och tekniken går framåt, även så här ute på landet. Och det är ju skönt, det går liksom inte att komma ifrån. TV:n är det väldigt sällan jag nyttjar när jag är här ensam, men i övrigt är jag inte sen att använda mig av el och bredband för att till exmepel kunna använda datorn eller surfplattan. Som sagt, jag skriver väldigt mycket när jag är här och har en sprudlande inspiration när jag är på ön vilket gör att jag nästan ibland har svårt att slita mig ifrån datorn för att gå ut i det fina vädret. Men med det väder som råder idag, behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag sitter inne och skriver med tanke på att det är både mulet och dimmigt.