allkonstnarenDet är minst sagt en kamp att gå ner i vikt och mycket att tänka på och hålla isär. Jag har sedan en tid bestämt att det är hög tid att gå ner i vikt och att jag ska göra vad jag kan för att göra det. Jag har redan börjat i änden att dra ner på mängden mat, något som gått extra lätt sedan min medicinering lades om för några veckor sedan. Tidigare har jag haft en glupande aptit och kunnat äta omåttliga mängder mat. Det skulle kunna gå att jämföra med den sugande hunger man kan känna när man är bakis och vill ha fet och stabbig mat. Ungefär så har jag känt varje dag under flera månaders tid. Men så lades medicineringen om och plötsligt tvärvände min aptit och jag äter markant mindre mat varje dag. Det har redan lett till att jag gått ner tre kilo – och fler ska det bli.
Men jag vill att det ska gå fortare med viktnedgången och har därför bestämt att ta till fler medel för att påskynda det hela. Nu har jag bestämt att jag ska låta bli socker under en tid framöver. Socker må kanske inte vara mitt största bekymmer, men det är definitivt en del av viktuppgången på senare tid. Och det är också det som jag känner är lättast att skära ner på. Jag har inte bestämt någon specifik jag ska låta bli socker, men åtminstone några veckor framöver och se om det har någon effekt på vikten. Ger det bra effekt, fortsätter jag hålla mig borta från sockret ett tag till.
Trots allt blir det ändå en del okynnesintag av socker, inte minst nu när man går hemma hela dagarna. Framförallt blir det ett jäkla fikande – och det är mer än en gång jag varit förbi det lokala bageriet och köpt bullar till eftermiddagskaffet. Nu är det färdigfikat på ett tag och det blir heller inget godis, läsk, efterrätter eller annat onödigt sött.
I kombination med stoppat sockerintag försöker jag hålla nere på annat onyttigt, inte minst skräpmat som hamburgare och pizza. Där har jag däremot ett större problem, eftersom jag alltid varit väldigt svag för just skräpmat och kunnat äta det i omåttliga mängder. Skulle jag välja en sista måltid eller något som jag enbart fick äta resten av livet, skulle det förmodligen bli just hamburgare eller pizza.
Snabbmat som McDonald’s eller Max är dessutom väldigt lätt att ta till om man vill ha en snabb och billig lunch och befinner sig på språng. Det är väl just det som snabbmatskedjorna vet om och gärna utnyttjar för att öka sin försäljning. Så det är svårt att motstå när man till exempel är på stan eller resande fot. Men nu ska jag försöka att tänka om och försöka hitta andra favoriträtter.
Jag får tacka min lyckliga stjärna att jag trots allt inte är särskilt kräsen när det kommer till mat. Jag äter det allra mesta och har inga allergier överhuvudtaget. Även om jag har vissa svagheter för skräpmat, så kan jag tycka att det allra mesta är mer eller mindre gott. Det är några få saker jag helst inte äter, som blomkål, broccoli, hel lever och lutfisk – men de få sakerna är inte särskilt begränsande får man väl säga. Så det borde inte vara en omöjlighet att lägga om sin matvanor trots allt.
Förutom omläggning av matvanorna kör jag förstås min regelbundna träning tre gånger i veckan. Det har liksom blivit en vana att träna tre gånger i veckan, något som jag började med efter min operation. Även om jag tycker att det är ett ont måste att träna, så märker jag att jag mår bra av det och att kroppen faktiskt fungerar bättre om man håller den i någorlunda trim. Sen kan jag inte skryta med att vara särskilt vältränad, snarare tvärtom. Men jag är i bättre form än jag varit på många år. Jag kör mycket kondition och numera tillryggalägger jag nio kilometer på strax över en timme på löpbandet. Det är ett tempo jag inte klarat av för bara något år sedan.
