träning – Kompasskurs

Som ett obehagligt allvar drar hösten in över stan

Tanken från början var att jag skulle ha en liten långledighet denna helg efter att ha gått av i onsdags morse. Men riktigt så blev det inte, för varför ska det bli som man har tänkt sig? Igår blev det övertid på jobbet och jag jobbade för ovanlighetens skull dagpass, vilket är otroligt ovant för mig. Jag är van att vara på jobbet på nätterna nuförtiden, men någon gång ibland blir det ett dagpass även för mig. Det blir ju schemaändringar med jämna mellanrum när folk är sjuka, behöver vara lediga eller vad det nu kan vara. Och det är segt när väckarklockan ringer vid halv fem och det är dags att stiga upp. Inte minst om man jobbat ett stort antal nätter och gått av dagen innan. Det var en tuff vändning på dygnet, att gå av sista nattpasset onsdag morgon och sedan stiga upp tidigt på torsdagen.

Dagbok

Det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost

Så är det måndag och en ny vecka har tagit sin början. Själv vaknade jag ovanligt tidigt och kände mig ovanligt utvilad – redan strax innan halv tio. Det är ovanligt för att var mig när jag är ledig, snarare brukar jag ofta sova till framåt elva. Men jag hade väl fått min skönhetssömn under de timmar jag sovit, så kroppen tyckte väl att det var dags att stiga upp. Det kändes lite ovant att köra igång kaffebryggaren redan vid den tiden, men också skönt att komma upp i skaplig tid för en gångs skull.

Dagbok

Bra träningen är den som trots blir av

Jag har riktigt dåligt samvete just nu när det kommer till träningen. Det har gått flera veckor utan att jag varit till gymmet överhuvudtaget. Under hösten och vintern har jag varit riktigt duktig när det kommer till träningen, men de gångna veckorna har tiden helt enkelt inte funnits. Det har helt inte gått att få ihop tiden till att bege sig iväg för att träna. Den här gången är det trots allt ingen undanflykt, utan det är faktiskt helt sant. I normala fall brukar jag så smått jaga undanflykter för att slippa träna, men så har det inte varit dessa veckor. Jag har jobbat, varit bortrest och haft att göra på ett sätt som gjort att jag fått avstå vissa saker – däribland att träna.

Dagbok

Träning och tillbaka i etern igen!

Sista dagarna har min närvaro i sociala medier varit lite sisådär, jag har inte direkt varit särskilt aktiv om man säger så. Tiden och orken har helt enkelt inte funnits. Mycket av tiden och energin har gått åt till att plugga ryska, något som tagit mer tid än jag tror mig ha räknat med från början. Jag har varit ledig från jobbet den här veckan och det har nog varit tur tror jag, så att jag kunnat sitta med studierna i ryska glosor och grammatik.

Dagbok

Vissa vanor att ändra på

Jag tycker verkligen att det är exceptionellt tråkigt att laga mat när jag är ensam. Inte för att jag inte kan laga mat, utan för att det är tråkigt när man är ensam helt enkelt. Och då har jag ändå levt ensam till och från under ganska många år och lagat mat i princip varje dag. Men sen jag blivit sambo för ett antal år sedan, har jag helt kommit av mig när det gäller att laga mat när jag är ensam någon kväll. Istället blir det oftast hämtmat av något slag när jag är gräsänkling.
Och det funkar ju om man är ensam någon gång här och där, men här hemma går vi om varandra ganska mycket, vilket gör att det blir hämtmat lite väl ofta med tanke på vikt och ekonomi. Jag försöker att hålla mig ifrån pizza och hamburgare under veckorna, men det blir istället rejält tilltagna portioner av thai, sushi eller kinamat som det också finns utbud av nere i centrum.

Dagbok

Den bästa träningen är den som faktiskt blir av

Tre gånger i veckan försöker jag ta mig iväg till gymmet, med en vilodag mellan varje pass. Oftast blir det måndag, onsdag och fredag som det bär iväg – och jag försöker verkligen hålla stenhårt på min tre träningspass i veckan. Även om jag en dag känner att jag har dålig dagsform, så försöker jag ta mig iväg för att prestera någonting på gymmet i alla fall. Det är lätt att känna sig nedslagen de dagar man av någon anledning inte lyckats prestera så mycket som man är van vid – åtminstone är det så för min del. Jag förväntar mig liksom på något vis att det ska gå bättre och bättre för varje träningspass, att formen och konditionen ska förbättras för varje gång. Men så är det givetvis inte alla gånger, det är många yttre faktorer som påverkar hur man presterar på gymmet. Hur man har ätit, sovit och vad man gjort innan man kommer till gymmet. Har jag gjort något annat fysiskt påfrestande, orkar jag helt enkelt inte lika mycket under träningspasset. Sen påverkas åtminstone jag själv av vädret, är det varmt och hög luftfuktighet blir det jobbigare att träna och prestera än om det är svalt och torrt.

Dagbok

Fortsatt viktnedgång i sakta mak

Jag har fortsatt hålla på min diet även sedan jag kom hem och det fortsätter ge resultat. Sakta men säkert minskar siffrorna på vågen när jag ställer mig på den. Ett tag till ska jag hålla i dieten, sen kommer jag förmodligen – åtminstone för ett tag – att mjuka upp den en aning för att förmodligen återgå till den lite hårdare, inslagna banan igen. Jag har så smått börjat vänja mig vid att avstå från vissa saker och tycker inte att det känns så tråkigt längre. Framförallt inte när jag trots allt ser påtagliga resultat på vågen. Till en början tyckte jag det var riktigt, riktigt tråkigt att avstå från alkohol, socker och annat som kan sätta lite guldkant på tillvaron. Nu har jag börjat vänja mig vid den nya tillvaron och tycker inte att det gör så värst mycket att avstå från dessa saker.

Dagbok

Det blir inte alltid som man hoppats

Jag hade på stort allvar trott att jag gått ner ganska mycket i vikt under semestern. Stenhårt har jag kört på min diet genom att hålla nere på portionernas storlek och antal liksom avstå från socker och alkohol. Kanske har det varit lite taskig tajming att bestämma sig för att gå på diet lagom till semestern, men jag vet att jag alltid kommer att komma med bortförklaringar och undanflykter, så jag valde att bita i det sura äpplet och faktiskt ta tag i frågan med vikten – semester eller ej.
Och det har trots allt givit resultat, fram till semestern börjat hade jag gått ner knappt åtta kilo och var riktigt stolt över mig själv. Det har gått fortare än jag vågat tro när kilona släppt från kroppen – och jag har märkt hur kläderna börjat sitta bättre och jag har orkat mer. Så visst har jag gjort enorma framsteg med vikten under de veckor jag ägnat mig åt min diet, något annat vore lögn att säga. Ett drygt kilo i veckan har försvunnit, vilket är ungefär den målsättning jag haft från början.

Dagbok

I natt var jag ute och drack öl

Min diet har gått lite för långt känns det som ibland. Nu har jag börjat drömma om nätterna att jag går ut och tar en öl – och jag inser att jag saknar just den biten ganska mycket. Att avstå från socker har inte varit någon svår match, men att inte “kunna” ta en öl emellanåt har varit svårare. Jag har inga större planer att avstå från varken sötsaker eller alkohol för gott, men ett litet tag till ska jag härda ut och avstå helt. Jag har märkt hur kläderna plötsligt börjat sitta bättre på kroppen, jag får dra åt bältet något snäpp extra och det är mer luft i skjortorna. Så visst verkar min ganska hårda diet faktiskt ge resultat – och det ska bli intressant att ställa mig på vågen när jag kommer hem igen till helgen.
Målsättningen är att åtminstone hålla ut tills semestern är över, sedan kanske jag börjar tumma lite på saker och ting. Jag kommer fortsätta behöva tänka på vad jag stoppar i mig och inte, men kanske kan vara lite snällare emot mig själv och faktiskt unna mig saker ibland. Jag vet att jag fortfarande har många extrakilon som ska bort, så det kommer ta några månader till innan jag faktiskt är där.

Dagbok

Mot en sockerfri tillvaro

Det är minst sagt en kamp att gå ner i vikt och mycket att tänka på och hålla isär. Jag har sedan en tid bestämt att det är hög tid att gå ner i vikt och att jag ska göra vad jag kan för att göra det. Jag har redan börjat i änden att dra ner på mängden mat, något som gått extra lätt sedan min medicinering lades om för några veckor sedan. Tidigare har jag haft en glupande aptit och kunnat äta omåttliga mängder mat. Det skulle kunna gå att jämföra med den sugande hunger man kan känna när man är bakis och vill ha fet och stabbig mat. Ungefär så har jag känt varje dag under flera månaders tid. Men så lades medicineringen om och plötsligt tvärvände min aptit och jag äter markant mindre mat varje dag. Det har redan lett till att jag gått ner tre kilo – och fler ska det bli.
Men jag vill att det ska gå fortare med viktnedgången och har därför bestämt att ta till fler medel för att påskynda det hela. Nu har jag bestämt att jag ska låta bli socker under en tid framöver. Socker må kanske inte vara mitt största bekymmer, men det är definitivt en del av viktuppgången på senare tid. Och det är också det som jag känner är lättast att skära ner på. Jag har inte bestämt någon specifik jag ska låta bli socker, men åtminstone några veckor framöver och se om det har någon effekt på vikten. Ger det bra effekt, fortsätter jag hålla mig borta från sockret ett tag till.