Ambition med mening – konsten att faktiskt leva

Jag är mitt uppe i en lite annorlunda arbetsvecka och befinner mig just nu i Halmstad för en filminspelning i lilla Hyltebruk några mil bort. I måndags bilade jag ner till Halmstad, där jag inte varit på många år, det är nog 20 år sedan jag senast satte min fot i denna stad. Men nu är det dags och det känns kul att vara tillbaka på västkusten igen. Som det alltid är när man befinner sig på ”jobbresa”, hinner man inte göra så hemskt mycket annat än jobba, äta och sova. Det är inspelning på kontorstider under dagarna, sedan har jag 45 minuters bilkörning enkel väg till inspelningsplatsen – så det blir inte mycket tid över till annat. Men jag hinner i alla fall testa lite restauranger i stan och se litegrann av Halmstad på kvällstid. Jag kom som sagt ner i måndags och på torsdag bär det av tillbaka till Stockholm direkt efter inspelningsdagens slut. Så någon gång frampå natten kommer jag vara tillbaka i Stockholm och kan krypa i säng. Det tar cirka sex timmar att bila mellan Halmstad och Stockholm, sedan tillkommer pauser på det – så det tar liksom sin lilla tid. Men jag har inget emot att köra bil, så det gör mig inte så mycket med långkörningar. Sedan har det blivit lite tricksande med mitt schema på jobbet för att få veckan att fungera. Det är ytterst sällan jag tar ledigt för filminspelningar, men denna gång har jag gjort det – eftersom jag vet att det dels är en rolig inspelning men också väldigt välbetald. I normala fall tricksar jag som sagt ytterst sällan med schemat för att vara med på inspelningar, eftersom jag vill spara mina semesterdagar till annat. Men inland är det värt att göra så här och nu får jag dessutom något av en minisemester med boende på hotell och betalda resor. Så det passar mig oerhört bra att ta ledigt så att jag faktiskt kommer iväg på den här inspelningen.
Jag har verkligen pusslat med bilhyran dessa dagar jag ska vara borta – och blir inte klok på hur hyrbilsfirmorna sätter sina priser. Till en början tänkte jag lämna tillbaka bilen på lördag förmiddag, men av en slump insåg jag att det bara skilde en hundralapp om jag skulle behålla bilen till på måndag. Så jag kommer nu vara bilburen fram till på måndag, vilket är jätteskönt. Men jag förstår faktiskt inte att två extradygn med bil kan kosta så lite som en hundralapp – framförallt när man tar närmare en tusenlapp de gånger man bara vill hyra bil i ett dygn. Å andra sidan ska jag inte klaga över två extradygn för en hundralapp, det gör ju inte mig någonting. Jag tittade lite på tåg också eftersom jag tänker att det blir mer miljövänligt än att åka bil. Men det blev inte så hemskt mycket billigare, snarare tvärtom – och dessutom skulle jag ha väldigt många byten på vägen hem, vilket inte riktigt kändes värt besväret. Jag skulle dessutom vara framme efter att tunnelbanan slutat gå på torsdag, vilket gör att jag antingen måste åka nattbuss eller taxi hem – och räknar man in taxin i resekostnaden, blir det ganska dyrt. Så det fick bli hyrbil, vilket också gör mig lite rörligare dessa dagar. Det är egentligen felvänt att det är så dyrt med tåg – och ibland nästan billigare med hyrbil på vissa sträckor. Men man får finna sig i läget och ta det färdsätt som är billigast helt enkelt. Förhoppningsvis sätter man på så vis lite press på SJ att hålla nere på sina priser och kanske börja pressa dem framöver.

På torsdag bär det som sagt av emot Stockholm igen och sedan återgår jag till en mer normal tillvaro. Jag jobbar fredag kväll och sedan har jag inte mindre än två filminspelningar i helgen, båda två på söndag. Jag kommer ha en inspelning på morgonen, sedan åker jag hem för att äta lunch och kanske försöka sova några timmar innan det är dags för en inspelning under natten också. Jag som trott att filmbranschen somnat lite och inte kunnat erbjuda några inspelningar – och till och med varit på väg att avveckla firman eftersom jag känt att det inte varit värt alla utgifter som firman för med sig när jag inte haft några inkomster. Men nu har man vaknat till liv igen och telefonen har sakta börjat ringa igen. Den ringer förstås ibland ändå, men det är få oftast nära och kära som ringer – men nu börjar jag även få samtal från olika produktionsbolag. Så jag har fullt upp vissa veckor, som exempelvis denna vecka då jag har tre inspelningar inbokade – och dessutom får tricksa med mitt schema för att få ihop tillvaron. Även nästa vecka har jag en inspelning inplanerad, men då behöver jag inte ta ledigt utan kan gå ändå på en av mina ordinarie fridagar. Så äntligen får jag iväg lite fakturor på firman – och därmed även lite inkomster som kommer in så småningom. Jag har nu lagt om mina betalningar till olika företagsrelaterade utgifter så att de återigen går på företagskontot och inte mitt privata bankkonto, vilket känns bra då ambitionen är att företaget åtminstone ska bära sina egna utgifter. Det är inte alla månader företaget klarar det, men ibland så gör det det och vissa utgifter dras direkt från kortet varje månad, så åtminstone de utgifterna ska gå den vägen är utgångsläget. Det är sällan jag kan plocka ut någon vinst på företaget, men det händer även det ibland – och snart kan jag nog återigen ta ut några kronor i vinst om det fortsätter som det gjort på sistone med uppdrag på löpande band.
Sen går det alltid lite upp och ner när det kommer till hur många uppdrag det finns att söka. Ibland dråsar det in uppdrag efter uppdrag man kan söka till, andra perioder finns det inte alls lika många. Men jag ligger i och söker de uppdrag jag kan få – och hoppas på det bästa helt enkelt. Ett tag var det som sag så lugnt att jag var inne på att avveckla firman, eftersom jag inte hade några som helst inkomster på den – men nu känns det inte så längre, åtminstone inte för tillfället. Utan firman får leva kvar ett tag till, kanske lite på nåder eftersom det verkar vara lugnare på filmfronten rent generellt. Fördelarna är trots allt många när det kommer till att ha firman, eftersom man till exempel kan dra av många saker och slippa momsen. Det ska förstås vara relaterat till firman och de uppdrag jag gör, det går inte att göra privata inköp och dra av momsen på firman. Men det gör nog att jag behåller firman så länge jag kan och ändå har vissa inkomster på den. Istället får jag väl hålla nere på utgifterna så mycket det går för att ekonomin ska gå runt. Jag har haft firman i ett antal år vid det här laget och liksom vant mig vid de fördelar som det hela för med sig. I februari kommer momspengarna, för den moms jag kunnat dra av under årets lopp och i juni kommer den vanliga skatteåterbäringen för den privata deklarationen. Så var sjätte månade ungefär kommer det pengar som jag legat ute med i olika sammanhang, vilket jag skulle sakna om jag gjorde mig av med firman.

Det känns alltid lite trist att sådana här vistelser på annan ort går så fort som de gör, jag har redan avverkat knappt tre dygn på resande fot och imorgon bär det av hemåt igen. Det är kul när man ska iväg, men sedan känns det nästan vemodigt när det hela är över. Jag kan finna ett visst nöje i att packa i ordning en resväcka och planera för vad jag ska ha med mig, men att komma hem igen och packa upp är inte fullt lika roligt på något märkligt vis. Självklart är det alltid skönt att komma hem igen, men det känns också lite trist när man har haft det bra och roligt på resande fot. Även om jag inte direkt är ledig de här dagarna, utan faktiskt varit på inspelning, så har det varit roligt och inspirarande me inspelning – liksom alltid lite exotiskt att bo på hotell, äta hotellfrukost liksom middag på restaurang om kvällarna. Ett tag reste jag ganska mycket i jobbet under min tid som trafikplanerare på Trafikverket. Då hörde det till vardagen att någon gång per månad bo på hotell och gå ut och äta om kvällarna. Numera är det ytterst sällan jag får resa någonstans i jobbet, vilket nästan känns lite trist. Jag kommer till Södertälje, där jag inhuseras i jobbets övernattningslägenhet mellan arbetspassen – men längre än så kommer jag oftast inte. Så då är det roligt när man får inspelningar på annan ort istället och kommer iväg på det viset. Det är inte många gånger om året jag får inspelningar på annan ort, men någon gång här och där händer det trots allt. Och jag har genom åren hunnit med städer som Göteborg, Helsingfors, Lund, Köpenhamn, Tallinn, Växjö och Laholm. Och nu har det som sagt blivit en tripp till Halmstad, då jag även bilat till Hyltebruk varje dag. Så lite Sverige och Norden får jag se trots allt genom mitt filmande.
Så hemskt sena övningar blir det inte om kvällarna, eftersom jag behöver lämna hotellet strax efter sju på morgnarna för att komma i tid till inspelningsplatsen. Sedan filmar vi fram till 16:30, varefter det bär av tillbaka till Halmstad och hotellet. Jag har gjort mitt bästa för att hitta trevliga restauranger att äta middag på innan jag kryper i säng i den mjuka hotellsängen i skaplig tid på kvällarna. För även om jag inte äter så värst mycket numera, vill jag ändå hinna med att äta hotellfrukost innan det är dags att göra nytta under dagarna. Jag känner att jag inte riktigt är van vid kontorstider, som är vad som gäller dessa dagar på den svenska västkusten. Så jag är ganska utpumpad på kvällarna när jag kryper i säng, men också nöjd över att vara iväg och njuter av varje sekund under dessa dagar. Det var på håret att jag inte fick ledigt för att kunna delta i inspelningen, men till sist fick jag klartecken från jobbet och kunde åka som planerat. Vilket jag är oerhört glad för, det hade varit en stor besvikelse om jag inte fått till att komma iväg – även om det naturligtvis kommer fler chanser med tiden. Detta är trots allt nackdelen med att kombinera filmandet med att jobba heltid, att man inte alltid får till det tidsmässigt. Ibland tvingas man tacka nej för att istället behöva jobba, vilket kan kännas surt många gånger. Jag vet inte hur många uppdrag jag genom åren tvingats avböja eftersom jag varit tvungen att jobba istället. Men så är ju livet – och det är långt ifrån alltid det blir som man vill i tillvaron. Och så länge det inte går att leva på inkomsterna man får som statist, så måste man man kombinera det med att jobba på ett eller annat vis.

Sen är det en utmaning att vara på resande fot när man går på diet – som ju jag gör för tillfället. Nu har jag god hjälp av sprutorna, som gör att jag får minskad aptit – men det är där utmaningen kommer in. Jag får inte i mig särskilt mycket av hotellfrukostarna – och en hel restaurangportion är uteslutet att jag kan äta. Så jag lämnar oerhört mycket mat av det jag får in när jag går ut och äter om kvällarna. Visst kan man beställa barnportioner, men utbudet på rätter är då ytterst begränsat. Oftast är det köttbullar, pannkaka och ibland hamburgare som finns att tillgå, vilket man ganska snart ledsnar på om man ofta äter ute – som ju jag trots allt gör. Sedan är en förrätt för lite medan en varmrätt oftast är för stor. När man äter hemma kan man ju anpassa portionerna till rätt storlek, men det är svårare på restaurang. Men jag gör så gott jag kan – och oftast blir det den enklare lösningen, att jag helt enkelt inte äter upp allt. Jag undviker vissa saker som jag vet oftast är väldigt stora portioner, som exempelvis pizza och hamburgare – och tar hellre fisk eller pasta när jag äter ute. Sen är dt bästa för midjemåttet inte nödvändigtvis att äta ute överhuvudtaget, det är jag fullt medveten om – även om man undviker den mest fettdrypande maten. Men just denna vecka har jag inga alternativ, utan det är restauranger som gäller på kvällarna – så jag får tänka lite extra på vad jag beställer in så att jag någorlunda håller min annars ganska så strikta diet. Det är i alla fall ytterst sällan jag äter kaloribomber som pizza eller mat från McDonald’s, det är bara i yttersta undantagsfall det blir sådant.
Men man utsätts ständigt för frestelser när man reser och äter ute hela tiden, det går liksom inte att undgå. För är det något jag tycker om i matväg, så är det just skräpmat i stil med hamburgare och pizza – jag skulle kunna leva enkom på sådant om det inte vore för det där med midjemåttet, som då skulle svälla rejält. Sen har jag turen att jag ändå äter det allra mesta, mina favoriträtter till trots. Jag har inga allergier och kan uppskatta det allra mesta i matväg, alltifrån vegetariskt till fisk och kött. Med några få undantag äter jag i princip – jag äter till och med surströmming om det kniper. Så det underlättar ju när jag nu går på diet och inte kan äta allt, att jag faktiskt kan äta det mesta och uppskatta maten. Sedan får jag i möjligaste mån avstå från mina favoriträtter, men det är en helt annan sak – det får jag helt enkelt finna mig i. Och jag väljer restaurangmat med omsorg för att inte äta för fett till exempel.