Det tog en termin, men nu har jag kommit in i den lilla bubbla som utgör tillvaron som student. Och jag börjar inse att att jag kommer sakna den här tillvaron, när det i slutet av maj är läge att återgå till arbetsmarknaden och jobba som vanligt igen. Det kommer bli tufft, har jag sakta börjat inse. Som student, där en stor del av studierna är egenstudier, lägger man i stor utsträckning upp sina “arbetstid” själv efter eget huvud. Viss frihet har jag på jobbet trots allt, med flextid och möjlighet att jobba hemifrån ibland. Men jag är inte lika fri som jag är under det här läsåret som student. Och det har verkligen varit en ynnest att få lägga ett helt år på något man brinner för, nämligen att skriva och förkovra sig i texter.