Visar: 1 - 10 av 330 RESULTAT
Diverse

Ekonomisk ådra

Ungefär en gång per brukar jag ha en genomgång av ekonomin för att lägga om onödigt höga utgifter. Det hinner ofta hända en hel del med villkoren på de utgifter man har och kan dyka upp andra erbjudanden som man kan nappa på istället. Så jag brukar gå igenom hemförsäkring, mobilabonnemang, lån och alla andra månatliga utgifter man har för att se om det vore mer ekonomiskt att byta ut och lägga om vissa saker. Och varje gång brukar jag kunna dra ner en hel del på de återkommande utgifterna. Oftast är det flera hundra per månad som går att spara in. Det går att spara ganska mycket på att lägga om åt lån, byta mobilabonnemang eller skaffa en ny bredbandsoperatör. Dessutom går det att spara ännu mer på att till exempel samla lån eller samla flera abonnemang hos samma leverantör.
Ibland kan det kännas lite larvigt att till exempel byta operatör eller hemförsäkring för att spara någon femtiolapp i månaden. Men kan man spara några tior här och några tior där, blir det snabbt hundralappar. För varje gång jag själv går igenom ekonomin, brukar jag kunna spara in minst 500 kronor i månaden, oftast ännu mer. Så jo, det lönar sig faktiskt att se över ekonomin med jämna mellanrum.

Diverse

En kropp till salu

Någon gång då och då brukar jag kosta på mig en massage. Jag brukar vara väldigt stel i kroppen emellanåt och en uppmjukande massage brukar göra susen. Oftast blir det thaimassage, något som blivit lite av en favorit. För ett par månader besökte jag ett nyöppnat thaimassageställe som jag av en slump hittade via nätet när jag var på en filminspelning. Massagestället låg precis efter vägen som jag skulle ta när jag åkte hem efter inspelningen. När jag satt på tunnelbanan hem, bestämde jag mig för att ge det nya massagestället en chans, de hade trots allt ett erbjudande eftersom de var nyöppnade och erbjöd massage för 300 kronor per timme. Jag gick dit och blev visad in i ett litet rum där jag fick en ganska halvhjärtad massage – det var mellanmjölk så det skvätte om det hela.
När jag fått den timmes massage jag betalat för, kom den stora kallduschen. Massösen tog ett resolut grepp om mandomen och erbjöd mig en happy ending. Sanningen att säga, så blev jag för några sekunder rätt ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara för att slingra mig ur situationen. Men så fann jag mig till sist och tackade vänligt men bestämt nej till massösens oblyga invit. Mycket kan man säga om mig, men betalar för sex gör jag helt enkelt inte – då är jag hellre utan helt och hållet.

Arbetsmarknad

Att vara chef

Bland det svåraste man kan vara på arbetsplatsen måste nog ändå vara att vara chef. Alla har en åsikt om chefen och chefen är nog ett av största samtalsämnena kring fikabordet. Som chef får man vänja sig vid att det pratas om en och att alla har en åsikt om hur man sköter sitt jobb. Något man oftast slipper i samma utsträckning som ”vanlig” anställd. Åsikter om ens arbetsinsats finns säkerligen i vanliga fall också, men oftast inte i samma utsträckning som när du är chef. Man är oftast inte det stora samtalsämnet kring fikabordet i alla fall.
Jag har bytt jobb ganska många gånger genom åren och hunnit med en rad både bra och dåliga chefer. Somliga har jag undrat de överhuvudtaget hamnat på en chefsposition, andra har gjort ett helt klanderfritt arbete. Jag minns den alkoholiserade rektor som var min chef under min ytterst korta lärarkarriär på en högstadieskola i Hudiksvall. Han tafsade på kvinnliga kolleger på personalfesterna, hotade med uppsägning om man opponerade sig mot ett beslut och kunde vara riktigt otrevlig. De flesta chefer jag haft därefter har varit avsevärt bättre och – framförallt – lämpligare på en chefsposition.
Några saker har jag dock lärt mig att jag gärna vill se hos en chef. Hen ska kunna jobbet som hen ska leda och ha en förståelse för hur arbetet funkar och är till sin natur. Som chef ska du ha en bra förmåga att ta de jobbiga samtalen – som när en medarbetare inte mår bra av någon anledning, när det uppstår mobbing eller trakasserier, komma med tillsägelser när någon missköter sig, du ska på ett smidigt sätt kunna förmedla jobbiga besked eller obekväma beslut. Inom psykologin pratar man om diktatoriska, demokratiska och några andra typer av ledare som jag inte riktigt minns. Själv tror jag på en kombination av olika ledarstilar. Det gäller att faktiskt kunna vara lite diktatorisk när det behövs – men även demokratisk i andra situationer.

Diverse

Att avstå från bil

Jag tillhör dem som aldrig ägt en egen bil. Jag har varit på väg att skaffa bil vid något tillfälle, men det har inte blivit av. Under några år bodde jag i utkanten av Upplands Väsby och hade lång resväg kollektivt vart jag i princip skulle åka. Jag sökte febrilt lägenhet för att komma närmare stan, men alla som bor i Stockholm vet hur sjuk bostadsmarknaden är här och hur svårt det är att få ett få ett förstahandskontrakt. Efter några år i Väsby började jag till sist titta efter bil, trots att jag egentligen inte riktigt tyckte att jag hade råd. Men jag kände att det inte fanns något annat alternativ med tanke på hur otillgängligt jag bodde.
Men jag hann inte leta efter bil särskilt länge innan jag faktiskt fick napp i bostadssökandet. Jag fick i min nuvarande lägenhet i Bagarmossen och plötsligt försvann mitt behov av att ha egen bil. Jag tjänar ingenting tidsmässigt att ta bil till stan, det blir bara extra krångligt. Och jag har fram till nu jobbat så nära Bagarmossen att inte varit lönsamt att ha ta bil till jobbet. På min senaste arbetsplats skulle jag till och med förlora tid att åka bil genom stan i rusningen till och från jobbet.
Jag och mitt ex hade faktiskt bil (en bil som mitt ex hade sen tidigare och ”tog med sig” när vi flyttade ihop), men den stod 95% av tiden parkerad i Bagarmossen och samlade damm. Det fanns liksom ingen anledning för oss att åka bil till jobbet eller när vi skulle in till stan. Vi fick till och med p-böter för att ha haft bilen uppställd på samma parkeringsruta för länge, så lite använde vi den. När vi sedan separerade har jag inte saknat att ha bil. Istället har jag hyrt bil de gånger jag faktiskt behövt bil och det inte gått att lösa på något annat sätt. Andra gånger har jag kostat på mig en taxi. Jag har nog ett ganska högt konto för hyrbilar och taxi om man räknar årsvis, men fortfarande mindre än vad det skulle kosta att äga eller leasa en nyare bil.

Diverse

Attraktionskraft

Vad attraheras du av hos en potentiell partner? Har du några krav när det kommer till utseende och/eller personlighet som måste uppfyllas för att du ska attraheras av vederbörande? Eller finns det något som verkligen kan få dig avtänd och känna att här finns det inte en chans att det kan bli en potentiell relation?
Jag har dejtat ganska mycket genom åren och kommit fram till några ganska enkla ”regler”. Jag inser att det är helheten hos en person som får mig attraherad, alltså en kombination av personlighet och utseende. En tjej som vid första ögonkastet kan se tråkig och alldaglig ut kan bli otroligt attraktiv med rätt personlighet. Och tvärtom kan någon som ser jäkligt bra ut rent fysiskt snabbt bli oattraktiv med ”fel” personlighet.
Det enda ”krav” jag ställer på utseendet är att jag vill se att vederbörande faktiskt bryr sig om sitt utseende. Det behöver inte på något vis betyda att man behöver vara vältränad och se ut som en barbiedocka. Det räcker att man faktiskt kan klä sig utifrån den kropp man har, att man sköter som sitt yttre helt enkelt. Sen kan du vara mörk, ljus, lång, kort, rund eller smal – det spelar oftast ingen större roll.
Rent personlighetsmässigt, attraheras jag av tjejer som är trygga och starka i sig själva. Tjejer som kan stå upp för sig själva, säga ifrån och inte låter sig bli överkörda. I alla fall så länge den egenskapen inte tippar över till att man blir osmidig och elak, för det är faktiskt en hårfin gräns däremellan.

Politik

Det daltas med IS-krigare medan skötsamma personer inte får stanna

Hemma hos familjen Mohammad i Saltsjö-Boo är chocken ett faktum. 28 september kom utlänningslagen ikapp dem när Migrationsdomstolen beslutade att Mehvan ska ut ur Sverige. Han har varit här i 20 år och har svenskt personnummer sedan 2006. Han jobbar, betalar skatt, har gjort bostadskarriär och bildat familj. Hans fru Jihan kom till Sverige 2011. Då hade Mehvan arbetstillstånd och Jihan fick tillstånd att resa in i Sverige som medsökande. Sedan dess har hon utbildat sig till barnskötare, sedan två år har hon fast jobb på en förskola i Nacka och parets svenskfödda barn – Sheila, 9 och Milan, 7, går i skolan.
Men varken den långa vistelsetiden i Sverige eller det faktum att barnen är födda här ger dem enligt Migrationsdomstolen rätt att stanna, vare sig enligt utlänningslagen eller Barnkonventionen. Två av domstolens ledamöter var dock skiljaktiga – så beslutet att familjen ska utvisas fattades med minsta möjliga marginal.
I familjen Mohammads fall kommer Migrationsdomstolen och familjens juridiska ombud till helt olika slutsatser när det gäller den legala vistelsetiden. Karin Gyllenring, som är familjens juridiska ombud, anser att Mehvan varit här legalt i 11,5 år av de 20 åren han vistats i Sverige. Hon räknar då med all tid som han sedan 2001 haft olika typer av uppehållstillstånd samt all den tid han väntat på olika typer av beslut. Migrationsdomstolen räknar endast de två år mellan 2011 och 2013 då Mehvan hade uppehållstillstånd och rätt att arbeta som legal vistelsetid.
Familjens anpassning till Sverige har därmed enligt Migrationsdomstolen skett under tiden som de varit illegalt i Sverige – och då räknas den inte. När det kommer till barnen konstaterar domstolen att de visserligen aldrig besökt Irak, men att de har släktingar där, vilket gör att de har ”starka band dit”. Domstolen tycker också att sju och nio år är ”förhållandevis kort tid” av deras barndomsår – och därför kan de utvisas utan att det strider mot Barnkonventionen.

Dagbok

Träningsvärk och stress

Äntligen har jag tummen ur a***et och faktiskt kommit mig iväg till gymmet. Jag har skjutit på hela grejen med att komma igång med träningen igen nästintill vansinne och ständigt hittat ursäkter till att inte börja träna igen – även intentionen hela tiden varit att jag ska börja igen, att det bara varit något av en formsvacka som gjort att jag inte kommit igång. Den största anledningen till att jag inte kommit igång med träningen igen har varit en alltför fullspäckad kalender. Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att träna. Sen har väl ekonomin i ärlighetens namn också spelat in. Mitt årskort på gymmet behövde förnyas i juli och jag har helt enkelt inte riktigt tyckt mig haft råd eftersom vi heller inte har något friskvårdsbidrag genom jobbet. Men nu har jag köpt ett nytt gymkort som jag betalar månadsvis via autogiro. Jag kan liksom inte hitta fler ursäkter till att stå över träningen när nu både tid och ekonomi tillåter träning igen.

Dunkla rum

En på miljonen

Ungefär en miljon svenskar tar idag antidepressiva läkemedel, med andra ord en tiondel av befolkningen. Undrar vad det säger om oss svenskar och dagens samhälle egentligen? Vi är ett av världens mest välmående länder, samtidigt som så många av oss lider av depression. Något torde vara ganska fel när så många är så nere att det behövs mediciner för att klara vardagen.
Vissa hävdar att det råder en överförskrivning av antidepressiva mediciner och så kan det kanske vara till viss del, men min högst personliga gissning är att förskrivningen av dessa mediciner till största delen ändå är befogad. Och det är en typ av mediciner som hjälpt oerhört många människor till en bättre vardag och att komma på fötter igen.
Jag har läst någonstans att runt 20-25 % av alla som drabbas av depression begår självmord och jag undrar vad den siffran skulle vara om det inte vore för de antidepressiva medicinerna. Hur många skulle då ta livet av sig som en direkt följd av depression?

Politik

Brunblå röra

I söndags var det partiledardebatt och jag kunde inte låta bli att se den, det kan vara ganska spännande att se partiledarna drabba samman i ibland ganska hetsiga debatter. Jag brukar framförallt följa partiledardebatterna när det är valrörelse, men jag kunde inte motstå att se denna två timmar långa debatt. Den enda gång som debatten verkligen fick fart och det hettade till rejält, var när Per Bolund kallade oppositionen för brunblå, något som fick Jimmie Åkesson att gå i taket rejält. Han gjorde direkt tolkningen att Bolund kallade honom för nazist.
Man kan diskutera det lämpliga i Bolunds ordval i det oändliga och det återstår väl att se om det hela blir till SD:s fördel eller nackdel. Dock blir det lite komiskt och motsägelsefullt när SD får mothugg av något slag. Man är väldigt snabba att åberopa sin egen yttrandefrihet när det kommer till att kränga nedsättande uttalande om invandrare omkring sig. När Sverigedemokraternas ordförande i Östergötland, Markus Wiechel, dömdes av Norrköpings tingsrätt för förtal för en tid sedan, var det många på högerkanten som hävdade att han bara nyttjat sin yttrandefrihet. Man kan tycka vad man vill om förtalslagstiftningen, men även sverigedemokrater måste följa gällande lagar och regler – så enkelt är det.
Men när någon annan nyttjar den yttrandefrihet som SD säger sig värna så mycket om och kommer med något mindre smickrande uttalande om SD, då är det ingen som högerpopulist som pratar sig varm om yttrandefrihet.

Dagbok

Späckat schema

Det kommer kännas konstigt att från och med denna vecka vara tillbaka på att ”enbart” jobba heltid. Några hektiska veckor är tillända, veckor som jag ägnat åt både filminspelningar och att arbeta mer eller mindre som vanligt. Jag har trixat litegrann med schemat och tagit ledigt några dagar för att få det hela att gå ihop med filmandet, men på det stora hela har jag jobbat som vanligt. Och det har inte bara varit ett filmprojekt jag varit involverad i, även om det är ett som varit lite mer tidkrävande än andra. Vissa dagar har jag hunnit beta av två filminspelningar och stressat mellan olika inspelningsplatser för att hinna med. I onsdag var det filminspelning på dagen och sedan nattpass på jobbet md resultatet att jag var vaken från 05:30 onsdag morgon till cirka 08:30 torsdag morgon. Kanske inte helt hälsosamt, men det gick. Jag har dygnat förr tillbaka och kan säga att det inte är något jag rekommenderar om det går att undvika. Det tar på krafterna, det är det minsta jag kan säga. Framåt morgonkvisten är man övertrött så att det brakar om det, man klarar knappt av att sitta still och det är inte långt ifrån att man hallucinerar.
Varför utsätter man sig då för att vara vaken i över ett dygn, kan man fråga sig? Ja, det är en bra fråga som jag nog får fundera lite på. Det kan helt enkelt vara så enkelt att det är kul att ha något vid sidan av det ordinarie arbetet att ägna sig åt och faktiskt få göra lite annat. Att jag sedan tjänar några kronor extra på min hobbyverksamhet gör givetvis sitt till.