Från första sidan till dagens första tanke

Andelen svenskar som regelbundet läser en morgontidning i papper ligger på ett bottenrekord runt 20 procent. Det kan jämföras med att drygt 42 procent av befolkningen har tillgång till en digital morgontidning i sitt hushåll. Att läsa en kvällstidning i papper är i det närmaste ett utdött fenomen – andelen regelbundna pappersläsare har rasat till rekordlåga fyra procent. Samtidigt når kvällstidningarnas nyhetssajter bredare än någonsin. En kvällstidning har jag inte köpte på åratal, för att inte säga decennier – men jag får ändå acceptera att jag helt enkelt tillhör ett utdöende släkte som prenumererar på morgontidning i papper. Innan jag googlade fram siffrorna ovan, trodde jag faktiskt att de skulle vara lite högre – men så är alltså inte fallet. När jag började på mitt första jobb under gymnasiet, var det som tidningsbud på helgerna. Det var 1995 och på den tiden hade cirka 77 procent av de svenska hushållen en prenumeration på en papperstidning. Så det är viss skillnad mot idag får man ju lov att säga. På 90-talet fick man göra stopp i var och varannan portuppgång för att dela ut flertalet tidningar, men idag får tidningsbuden säkerligen hoppa över flera portar och fastigheter under sina rundor. Inte konstigt att distributionsföretagen söker andra lösningar för att överleva, såsom att dela ut paket också till exempel. I Stockholm kan beställa hem varor som delas ut av tidningsbuden innan klockan sju på morgonen, så kallade ”Early birds” – och jag misstänker att samma sak går att beställa i delar av övriga landet.
Med undantag för några år av min studietid, så har jag haft morgontidning i princip under hela mitt vuxna liv. Jag är uppvuxen med morgontidning och kan inte riktigt tänka mig morgonkaffet utan prasslet av en papperstidning. Det hör liksom ihop – precis som kaffedoften och doften av trycksvärta från den färska morgontidningen. När jag flyttade till Stockholm 1999 började jag prenumerera på DN och har sedan dess mer eller mindre oavbrutet haft tidningen i brevlådan varje morgon. På senare år har jag även utvidgat mina prenumerationer genom att även ha SvD varje dag liksom Dagens Industri fredag och lördag. Fram till för inte alls så länge sedan hade jag även ett helgmagasin som Dagens ETC kom ut med varje lördag. Men den tidningen lades ner och jag erbjöds att övergå till att få ”vanliga” ETC på fredagarna – men den tidningen var både sämre och dyrare, så jag sade upp min prenumeration istället.

Nu har jag faktiskt börjat titta över mina prenumerationer litegrann – men inte för att jag är ointresserad av att läsa tidningarna, utan för att jag tycker att det börjar bli dyrt. Tidningarna höjer ständigt priserna på prenumerationerna och jag betalar i dagsläget cirka 900 kronor styck i månaden för DN och SvD. Sedan tillkommer ytterligare 500 kronor för Di. Så 2.300 kronor i månaden pungar jag glatt ut med för att ha morgontidningarna hemlevererade i brevlådan om nätterna, vilket blir ganska mycket pengar i slutändan. Så det är verkligen inte ointresse för tidningarna som jag funderar på att dra ner på prenumerationerna, utan snarare är det min ekonomiska sida som talar. Jag har lärt mig vilka tidningar jag tycker bäst om på vilka dagar, så jag vet hur jag egentligen vill ”optimera” mina prenumerationer. Under veckorna är DN bäst och under helgerna tycker jag bäst om SvD och Di. Så det optimala hade varit att ha DN under veckorna och sedan alla tre tidningarna under helgerna. Men numera kan man inte ha SvD hem i brevlådan bara fredag till söndag som man kunnat tidigare – utan det är måndag till söndag eller inte alls. Vilket känns lite synd, eftersom det slutändan kanske gör att jag säger upp tidningen helt och hållet istället. DN kan man däremot ha bara fredag till söndag, så för att vara ekonomisk kanske jag väljer det omvända alternativet ändå – SvD måndag till fredag och sedan DN under helgerna. Men det återstår att se, ett litet tag till behåller jag mina prenumerationer som de är.
Trots allt är det nog ändå så att när man har tre morgontidningar, så blir detta bland det första man drar ner på om man behöver spara lite pengar. Helt och hållet kommer jag inte sluta ha morgontidning så länge det finns papperstidningar att prenumerera på, men visst kan man vara ekonomisk ibland och inte ha tre stycken som jag har just nu. Di är den minst utgiften i sammanhanget, så det blir nog inte den första tidningen att säga upp när jag väl börjar skära ner på utgifterna för morgontidningar. Jag skulle tro att tidningsbudet kommer bli galen på mig om jag ska börja ändra i mina prenumerationer (igen) – och säga upp tidningar helt eller delvis. För jag har gjort förändringar ganska ofta när det kommer till just detta och tidningsbudet måste garanterat hålla tungan rätt i mun för att det ska bli rätt när hen kommer hit. Men det kan jag å andra sidan inte ta hänsyn till, utan jag måste förstås ha de prenumerationer som jag anser mig ha råd att betala för.

Sen får jag nog erkänna att jag är lite gammalmodig när det kommer till vissa saker. Som att jag har morgontidning i papper till exempel. Eller att jag fortfarande kör med vanlig filofax istället för att kalendern i mobilen eller datorn. Vissa mönster går inte att få ur gubben helt enkelt, utan jag känner mig manad att bibehålla dessa vanor. Jag har svårt att tänka mig en frukost utan DN – och jag kan helt enkelt inte hålla koll på schema och allt annat jag ska komma ihåg utan en vanlig kalender i papper. Det går liksom inte på något annat vis. Länge åkte jag första klass på tåget till viss del därför att man då hade gratis papperstidningar att läsa under tågresan. Numera delas inga gratis papperstidningar ut på tågen, utan man får istället en inloggning så att man kan läsa tidningarna digitalt istället. Inte fullt lika roligt om ni frågar mig. Nu åker jag fortfarande första klass om jag ska ta tåget någonstans, men det är inte samma sak utan tidningarna – dock har jag fortfarande extra benutrymme, gratis kaffe och lite andra förmåner för att jag väljer första klass. Men visst är det gammalmodigt att inte vilja läsa tidningen digitalt, jag tycker inte alls att det är samma sak att läsa DN eller SvD på mobilskärmen eller dataskärmen – det blir bara tråkigt. Jag vill ha papperstidningen i brevlådan på morgonen, gå ut i hallen medan kaffet puttrar och hämta tidningen – och sedan prasslande bläddra i den under frukosten. Precis på samma sätt som jag håller ordning på min vardag genom min filofax – vilket jag gör bättre än om jag hade använt kalendern i mobilen.
Sedan har man förstås en helt annan sak som är fördelen med att tidningarna i pappersform – och det är ju korsorden. I SvD är det nästan lönlöst att försöka lösa korsorden, men i DN är det desto roligare – för dem har man faktiskt en chans att kunna lösa. Visserligen får man nog fuska litegrann ibland genom att googla vissa saker, men långt ifrån lika ofta som när det kommer till korsorden i SvD. Och korsord vägrar jag helt och hållet att lösa digitalt, där är det bara papper som gäller. Visserligen är det inte jätteofta jag försöker mig på korsorden, men det händer – och då vill jag ha möjligheten att lösa dem på papper. Allt annat är helt otänkbart i min värld.