Din tankesmedja i etern
Ibland känns det som att jag framstår som en vit, kränkt man. Det går liksom inte att undvika, hur fåfängt jag än försöker värja mig.
Men jag har så svårt för kommentarer i stil med “män ser inte sånt där”, “män är så dåliga att städa” – och så vidare.
Det är ibland liiiite svårt att hinna med fotokurs parallellt med jobba heltid. Men det är så förbaskat kul, så det får vara värt att slita på lite extra. Vi har ju fotografer i släkten, så vore väl fasen om inte även jag fick ett fotointresse.
Jag har liksom plockat godbitarna från mina tidigare släktingar. Först intresset för sjön och min utbildning till sjökapten – och nu det nyväckta fotointresset. Med en lång historia av sjömän och fotografer, så visst är kameran en självklar följeslagare.
När jag bestämde mig för att byta stavningen i mitt efternamn i folkbokföringen, insåg jag nog inte vilken process jag satte igång. Att jag skulle behöva byta ut ID-handlingarna insåg jag förstås – och det är inget större besvär.
Men sen måste jag byta bank-ID, vissa klubbkort – liksom inloggningar i olika datasystem på jobbet.
Jag har alltid levt i den verklighet där man betalar sina räkningar i tid. Ja, ni vet den verklighet där man möjligen drar över sista betalningsdag 2-3 som absolut mest – och skulle man av någon anledning ha svårt att betala för sig, hör man av sig till fordringsägaren för att försöka lösa det hela. Eller är jag helt och och valsar??