februari 2023 – Kompasskurs

Politik

Jag vet vad en snippa är – vet du?

En man i 50-årsåldern döms i tingsrätten till tre års fängelse för våldtäkt mot barn. Enligt domen ska mannen vid ett par tillfällen ha fört upp sina fingrar i en 10-årig flickas snippa. Domen överklagas till hovrätten, som liksom tingsrätten anser det bevisat att mannens fingrar varit just där de varit – nämligen uppkörda i en 10-årig flickas snippa. Men sen kommer problemet. Domarna i hovrätten vet nämligen inte vad en snippa är. Flickan har inte närmare förklarat innebörden för farbröderna som dömer, men så har inte heller i regel tioåringar hunnit doktorera i ords språkhistoriska ursprung, utveckling och nutida betydelse. De flesta av oss vet att uttrycket är en synonym till slida, men hovrätten funderar: ”I avsaknad av besked om målsägandens uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk”. Domarna konsulterar Svensk ordbok och kommer fram till att det nog är ”ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan”.

Dagbok

Bra träningen är den som trots blir av

Jag har riktigt dåligt samvete just nu när det kommer till träningen. Det har gått flera veckor utan att jag varit till gymmet överhuvudtaget. Under hösten och vintern har jag varit riktigt duktig när det kommer till träningen, men de gångna veckorna har tiden helt enkelt inte funnits. Det har helt inte gått att få ihop tiden till att bege sig iväg för att träna. Den här gången är det trots allt ingen undanflykt, utan det är faktiskt helt sant. I normala fall brukar jag så smått jaga undanflykter för att slippa träna, men så har det inte varit dessa veckor. Jag har jobbat, varit bortrest och haft att göra på ett sätt som gjort att jag fått avstå vissa saker – däribland att träna.

Dagbok

När utgifterna hopar sig uppöver öronen

De gångna två åren har varit dyra för oss, milt uttryckt. 2021 pluggade jag under våren och hade inte mycket till inkomst, sedan var jag – formellt sett – arbetslös en månad innan jag började jobba igen. Sen jobbade jag ungefär ett halvår, hann precis få en fast anställning på mitt nya jobb, så hittade man de där förbannade cellförändringarna i nacken. Detta gjorde att jag var sjukskriven under en stor del av 2022, först på heltid och sedan på deltid. Jag var åter i heltid först i november förra året. Under min sjukskrivning hann vi flytta, något som är groteskt dyrt – det tror jag alla som någon gång flyttat kan skriva under på. Framförallt om man som vi dels anlitade flytt- och städfirma, men också flyttade in i en lägenhet som var väldigt sliten och behövde en hel del kärlek innan den var fullt beboelig.

Dagbok

Vardagen knackar återigen på dörren efter att man blivit bortskämd ett par dagar

Så är vi hemkomna från Trosa efter att ha haft ett par fantastiska dagar i denna pittoreska stad och på det rätt kända stadshotellet. Allt var ju en del i sambons födelsedagsfirande och jag hade bokat in oss som en överraskning. Allt hon visste när vi satte oss i bilen, var att vi skulle bo på hotell någonstans i Sverige – men mer än så hade jag inte berättat. Hon fick i måndags – på sin födelsedag – instruktioner för vad som skulle packas med och framåt eftermiddagen bar det av söderut ifrån Stockholm. Och allteftersom vi närmade oss, började hon sakta ana vart vi var på väg – men det var först när vi parkerade på stadshotellets parkering som hon till fullo förstod vart det var vi skulle.

Dagbok

Ännu en vecka att lägga till handlingarna

Vecka sju är avverkad och det har varit en intensiv vecka på flera punkter. Imorgon fyller min sambo år och jag har fixat och tricksat för att få till mitt schema så att jag kan vara ledig. Det har gjort att jag åtagit mig att jobba fler pass en normalt under den gångna veckan. Till det ska läggas att jag jobbat hela 24 timmars övertid, vilket givit resultatet att jag jobbat tio dagar i rad, varav åtta nätter. För att göra saker än jobbigare, tillkom förstås en del annat att göra vilket gjort att jag inte kunnat sova så mycket som jag egentligen skulle ha behövt mellan nattpassen.

Diverse

Känslan av att ha exklusiva levnadsvanor

Ibland får jag bita mig i handen när det gäller vissa inköp, det är så lätt att springa iväg och köpa saker jag egentligen inte har råd med. Men jag har också insett att jag lagt mig till lite exklusiva vanor när det gäller vissa saker – medan andra dyra vanor nästan blivit ett måste. Ett exempel är att jag svettas väldigt mycket, det har jag alltid gjort – med allt vad det innebär vad gäller lukt, fuktiga kläder och och så vidare. Det gör att jag tvingas tvätt mina kläder – inte minst mina skjortor – tämligen ofta. Något som gör att de snabbt slits ut och måste ersättas med nya. Men så till själva poängen: det finns bara en deodorant som funkar för mig för att jag inte ska lukta svett – och den kostar 150 kronor styck. Varje förpackning räcker cirka 14 dagar, så jag lägger 300 kronor i månaden på deodoranter – klå det om ni kan! Till det kommer det skäggvax jag använder för att hålla koll på mitt mycket yviga skägg. Jag är tvungen att använda ganska stora mängder varje dag, så en förpackning förslår inte särskilt långt. Så varje månad lägger jag ungefär 500 kronor på skäggvax.

Corona och Covid19

Ett år sedan restriktionerna hävdes

Idag är det tydligen ett år sedan restriktionerna efter pandemin hävdes, känns verkligen som att det året gått oerhört fort. Hade någon sagt att det var ett halvår sedan, hade jag köpt det rakt av. Men jag minns vad skönt jag tyckte att det var när restriktionerna försvann och man kunde börja leva som vanligt igen. Det var som en befrielse att återigen kunna ha en normal tillvaro, att inte behöva tänka på distansering, munskydd och hemarbete. Jag led verkligen under pandemin och tyckte restriktionerna var jättejobbiga, även om jag givetvis respekterade dem.

Dagbok

Vardagen rullar på utan några större överraskningar

Shit, vilken dålig inspiration jag haft för bloggen på sistone. Det får liksom bli skärpning på den punkten känner jag. De senaste dagarna har jag visserligen suttit en del vid datorn, men istället pillat med annat och inte riktigt kommit mig för att skriva något på bloggen. Det har alltid gått lite upp och ner med mitt bloggande, vissa dagar har man helt enkelt inget att skriva om – jag är ganska imponerad över folk som i princip dagligen kan uppdatera bloggar och andra sociala medier med diverse roliga saker man gjort. Fullt så mycket händer det inte i min vardag känns det som.

Dagbok

Efter en kort tids frånvaro

Ibland har man helt enkelt inte tid, ork och energi att ägna sig åt sociala medier. De kan liksom går dagar utan att jag ägnar vare sig blogg, Facebook eller Twitter särskilt många tankar, det är som at jag glömmer bort att jag överhuvudtaget har dem. Intresset går liksom lite i vågor hel enkelt, vissa dagar ser jag inget intresse i att lägga ut vad jag gör till allmän beskådan – även om det jag gjort i sig inte varit särskilt känsligt.