allkonstnarenJag har riktigt dåligt samvete just nu när det kommer till träningen. Det har gått flera veckor utan att jag varit till gymmet överhuvudtaget. Under hösten och vintern har jag varit riktigt duktig när det kommer till träningen, men de gångna veckorna har tiden helt enkelt inte funnits. Det har helt inte gått att få ihop tiden till att bege sig iväg för att träna. Den här gången är det trots allt ingen undanflykt, utan det är faktiskt helt sant. I normala fall brukar jag så smått jaga undanflykter för att slippa träna, men så har det inte varit dessa veckor. Jag har jobbat, varit bortrest och haft att göra på ett sätt som gjort att jag fått avstå vissa saker – däribland att träna.
Men nu går jag in i en lugnare tid på jobbet förhoppningsvis och kommer kanske kunna återuppta träningen igen. Trots allt försöker jag tänka den bästa träningen är den som faktiskt blir av. Jag försöker att inte ha samvetskval för att inte komma iväg till gymmet, utan känna att det är bra de gånger jag trots allt ändå gör det.
Strax innan jul bestämde jag mig för att ta en paus i dieten, att faktiskt unna mig litegrann över helgerna och inte tänka så mycket på vikten som jag gjort tidigare. Tanken var inte att ge upp, utan helt enkelt ta en paus över helgerna för att sedan återgå till dieten. Men det har senaste tiden varit lite för många olika fester för att jag skulle känna att jag vill hålla mig strikt till någon diet. Vi har haft inte mindre än tre 40-årsfester de gångna veckorna bara inom familjen. Snart är det dags för bröllop dessutom – och då vill man ju inte vara någon tråkmåns och avstå från en massa saker som mat och alkohol.
Det går givetvis att ha en diet och göra vissa undantag, men jag vet själv hur jag är när jag börjar göra undantag – då hittar jag fler tillfällen då det är okej med undantag och sedan är jag snabbt tillbaka i gamla vanor igen. Så antingen all in eller inte alls är vad som gäller för mig om jag ska banta. Det är även därför jag har svårt att till exempel feströka, då blir det snart fest så fort jag är ledig – för hur definierar du egentligen fest? Är det en öl eller måste det vara just fest, fest? Eller något däremellan? Ja, ni förstår dilemmat.
Nu har jag i alla fall bokat en läkartid för att se om det finns någon hjälp att få för att gå ner i vikt. Jag känner att det är så mycket jag behöver gå ner, att jag kanske behöver lite hjälp från sjukvården. Bland tror jag mig ha hört att det finns läkemedel som dämpar hungerkänslorna och det kanske skulle kunna vara ett alternativ. För jag tror egentligen inte det stora problemet är vad jag äter utan hur mycket jag äter. Jag tycker jag äter relativt allsidigt, skippar det mesta när det kommer till snabbmat och jag äter inte särskilt mycket sötsaker. Så nu får vi se vad läkaren säger, vilken typ av behandling om kan vara lämplig.
Sen finns det ju kirurgiska ingrepp, men det känns inte som att det är aktuellt i ett första skede i alla fall. Åtminstone om man frågar mig, sen kanske läkaren är av en annan åsikt – det återstår att se. Men det är ju ingen extrem övervikt jag lider av, så tveksamt om man kommer ta till någon kirurgi. Jag tror mer på diet och träning som botemedel emot just min övervikt. Med kanske viss stöttning från vården, om det finns någon form av behandling.
