Hungerstrejk

Om jag tänker tillbaka på sommaren 2022, är den invirad i ett töcken av hunger och avhållsamhet. Jag står inte över några måltider, men tänker väldigt strikt på vad och hur mycket jag äter. Jag sållar bort saker som onödigt socker, alkohol och snabbmat och har rejält dragit ner på antal och storlek på portionerna. Det är en rejäl omställning och det känns som att jag är konstant hungrig. Givetvis tänker jag inte svälta mig, så långt tänker inte gå. Men att jag minskat på portionernas antal och storlek gör förstås att jag inte alltid känner att jag blir mätt.
Även om det känns motigt ibland – det vore väl konstigt annars – så har jag börjat vänja mig vid mitt nya leverne. Det börjar kännas naturligt att avstå godis, snacks, alkohol och snabbmat. Sen ska jag tillstå att jag fuskar lite ibland, att jag faktiskt tar en och annan öl eller något sött vid enstaka tillfällen. Tillvaron blir ganska tråkig annars, det måste ändå erkännas.

Men trots att jag fuskar lite ibland, har jag bibehållit min nya vikt. Viktnedgången har bromsats upp, men jag går åtminstone inte upp i vikt igen. Fortfarande har jag förlorat mina 12 kilo – och känner mig jättenöjd. Jag tror det är nyttigt att lägga om vanorna ordentligt och vänja sig vid att vara lite mer måttlig med saker och ting. För det har nog varit ett av mina stora problem, att jag har svårt att vara måttlig med sådant jag tycker om. Jag har svårt att bara ta några få godisbitar och sedan låta bli att ta mer. Jag har svårt att bara en eller två öl och sedan inte ta mer. Sen vräker jag inte i mig kilovis med godis eller super mig redlös varje gång jag tar en öl – men jag tar lite mer än vad som är bra för midjemåttet. Detsamma med mat jag tycker om, jag tar gärna en portion extra om jag tycker det är gott – och det är ju oftast mat.
Sen har jag min stora svaghet för snabbmat som pizza och hamburgare. Jag skulle kunna leva enbart på sådan mat om det inte vore så obra för kropp och midjemått. I skrivande stund har jag helt avstått från pizza sedan jag startade min diet – och bara ätit någon ytterst enstaka hamburgare. Men då inte på någon snabbmatskedja, utan riktig hamburgare på restaurang. Vilket ur hälsosynpunkt är avsevärt mycket bättre.

Jag får verkligen bita ihop och kämpa på vissa gånger för att bibehålla min karaktär. Det är inte alltid helt lätt att stå emot olika frestelser, men oftast lyckas jag. Kanske kommer jag hitta en väg och en strategi för att bibehålla min målvikt när jag väl nått den. Sakta börjar jag som sagt vänja mig vid att vara lite mer måttlig – och det är ju just det ja måste vara för att senare kunna bibehålla min vikt när jag nått mitt mål.
För 20-25 år sedan hade jag en groteskt bra ämnesomsättning och kunde äta i princip vad som helst utan att det märktes när jag ställde mig på badrumsvågen. Idag räcker det att jag ser en pizza eller bakelse så går jag upp i vikt. Jag måste i mycket större utsträckning tänka på vad jag äter och dricker – och i vilka mängder. Något jag har svårt att acceptera och vänja mig vid. Men det är å andra sidan så att det är något jag faktiskt måste vänja mig vid, jag har inte särskilt mycket till val.

Och förutom att kläderna sitter bättre, börjar jag redan märka av andra saker sedan jag började gå ner i vikt. Jag orkar mer, jag kan hålla ett helt annat tempo än tidigare till exempel – och det märks inte minst på gymmet. Och jag har inte lika ont längre, jag känner inte av rygg och höfter på samma sätt som tidigare. Och då har jag fortfarande många kilon kvar innan jag är vid målet, att väga max 85 kilo.
Fortsätter jag i samma takt som hittills, borde jag nå mitt mål till strax efter årsskiftet ungefär, om jag lyckas hålla min karaktär vid liv så pass länge. Och kanske har jag då också lyckats vänja mig om tillräckligt mycket till att faktiskt vara mer måttlig med saker och ting.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1