allkonstnarenJag har blivit lat, alldeles för lat – det känns som att jag på något vis givit upp när det kommer till vissa saker. Jag har länge varit jätteduktig när det kommer till att träna regelbundet. Envetet har jag tvingat mig till gymmet två till tre gånger i veckan, en vana jag haft under flera år. Men de senaste veckorna har jag lagt av med träningen och helt enkelt inte tagit mig till gymmet. Jag har haft den ena undanflykten efter den andra, oftast att jag helt enkelt inte haft tid. Och visst har kalendern varit relativt fulltecknad, men nog sjutton har jag haft tid att träna – om än i lite mindre omfattning än i normala fall.
Men inte ens det har jag orkat ta mig för, utan istället har träningen fått stå tillbaka helt och hållet. Jaja, gjort är gjort men jag kan inte lite bli att klandra mig själv för att ha slarvat så mycket på sistone. Det märks på kondition och midjemått att jag slarvat, framförallt känns det på att jag inte orkar lika mycket som jag är van vid. Så det är verkligen dags att återuppta träningen igen. Och jag har redan planerat in nya träningspass i kalendern och bestämt dagar då jag faktiskt ska bege mig till gymmet. Jag ska försöka köra på så gott det går fram till semestern – och efter den ska jag ta i med hårdhandskarna vad gäller såväl träning som diet.
Jag har ju fått läkemedel utskrivna för att kunna gå ned i vikt och har fått i uppgift av läkaren att leta reda på en dietist. Det har jag gjort och väntar nu på att få en tid hos mottagningen jag hittat. Rådet från läkaren var att vänta med läkemedlen tills jag varit hos dietisten första gången – och är det någon gång jag gör som jag blir tillsagd, så är det när en läkare säger något. Så jag väntar snällt med läkemedlen tills jag varit hos dietisten. Det ska nu bli spännande att se hur lång väntetid det är för att faktiskt få en tid hos en dietist.
Jag vet ungefär vad problemet egentligen är trots allt, det gäller bara att komma tillrätta med det hela. Jag äter egentligen inte superdålig mat, utan försöker välja skapligt med omsorg vad jag äter. Visst slinker det ner en och annan hamburgare och pizza, men det är trots allt inte särskilt ofta. Mitt stora problem är nog snarare mängderna, att jag har svårt att vara måttlig. Det blir gärna en portion extra när jag tycker att maten är god och jag har väldigt svårt att bara ta en öl, några få godisbitar eller några få chips.
Jag är av uppfattningen att man kan äta det allra mesta, bara man är måttlig och ser till att röra på sig. Någonstans tror jag inte på att helt eller delvis plocka bort vissa saker ur dieten. Möjligen för att under en tid gå ner i vikt, kan man ta bort vissa saker – men i det långa loppet tror jag inte att det kan vara särskilt bra. Trots allt behöver vi rätt sorters kolhydrater, fett, salt och så vidare, det gäller bara att välja rätt sorter och att inte överdriva sin konsumtion.
Och det är väl där någonstans som jag måste hitta min egna balans i det hela. Jag är oerhört dålig på att vara måttlig, utan överdriver gärna konsumtionen av det jag tycker är gott. Men det är väl tanken att dietisten kanske kan hjälpa till med just detta och att jag kan bli mer måttlig med tiden. Jag har försökt på egen hand att gå ner i vikt, men det har i ärlighetens namn gått lite sådär. Visserligen har jag gått ner i vikt, men jag har också glidit tillbaka till gamla vanor och snabbt gått upp igen. Så det behövs någon forma av assistans för att få rätsida på det hela, för gå ner i vikt behöver jag – det går liksom inte att diskutera överhuvudtaget.
