Tuffa tider varar aldrig, men tuffa människor gör det

Det är varken billigt eller en quickfix att driva företag. Det är oerhört mycket administration med kvitton och fakturor åt höger och vänster. Bara mina försäkringar kostar runt 12.000 per år, sedan tillkommer en hel del annat som företagare som man kanske inte tänker på – som webhotell för hemsidan och så vidare. Just det sistnämnda är runt 5.000 per år för min del, i och med att jag administrerar två sidor som har med företaget att göra (blogg + hemsida). Till det blir det förstås en del löpande utgifter som man inte alltid tänker på. Som bildmaterial till hemsidorna, resor till och från uppdrag och ibland en del material som behövs för att genomföra ett uppdrag. Så man får vänja sig vid att bolla med ibland ganska stora summor pengar som man bollar med. Ibland kan jag ha ganska saftiga summor pengar på mitt företagskonto, sedan kommer fakturorna på försäkringar eller webhotell och vips minskar nivåerna på kontot ganska raskt.
Nu betalar jag det allra mesta med så täta mellanrum som det går, det vill säga jag vill ha så få helårsfakturor som möjligt. Det känns skönare att få fakturor på några hundralappar än på uppåt 10-12.000. Men vissa saker – som till exempel webhotellet – går bara att betala årsvis, så det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.
Sen är det en hel del tid man får lägga ned på att redovisa kvitton för alla de utlägg man har och som har med företaget att göra. Räknar jag på den tid jag lägger ner på företaget, går det med brakförlust – det är minst sagt ingen hög timlön jag har för allt det arbete jag lägger ner. Och då har jag ändå merparten av redovisningen ”utleasad” på en redovisningsbyrå, som fixar bokslut, momsredovisning och så vidare. Jag behöver bara ladda upp mina kvitton och betala mina fakturor, sedan sköter de resten.
Men det är mycket småsummor som jag handlar för på företaget, kvitton på alltifrån några tior till några få hundralappar som ska redovisas, så det blir en hel del pappersarbete i slutändan.

Det stora dilemmat är att mina inkomster på företaget varierar ganska mycket från månad till månad. Vissa månader har jag riktigt bra inkomster, andra månader är inkomsterna desto sämre. Så jag måste hushålla med företagets pengar litegrann för att ha råd att betala räkningarna de månader som jag inte har några större inkomster. Och det är inte helt lätt alla gånger, när man ser att man har en ansenligare summa pengar på företagskontot men som man kanske inte kan röra. Det är liksom lite av en frestelse att motstå emellanåt, det måste jag erkänna.
Det har absolut hänt att jag nallat av pengar jag egentligen inte ska röra, det vore en lögn att säga annat. men oftast kan jag motstå frestelsen att att ta av de pengar jag har på företagskontot, utan låter dem sitta så att räkningarna kan betalas.

Sen får man vänja sig vid att tampas med ibland trilskande kunder, som i mitt fall oftast är produktionsbolag inom filmvärlden. Det stora trätoämnet är oftast att fakturor inte betalas i tid, något som jag så smått börjat vänja mig vid vid det här laget. Jag vet liksom med mig att en viss del av de fakturor jag skickar ut inte blir betalda i tid, så enkelt är det bara. Vet inte hur många påminnelser jag skickat ut vid det här laget, men skulle nog uppskatta att mellan en femtedel och en fjärdedel av alla fakturor inte betalas i tid. Sen betalas de allra flesta av de fakturorna när jag skickar ut en påminnelse, men en viss del betalas inte ens då. Först när Kronofogden kopplas in, blir det fart på de sistnämnda kunderna. Hitintills är det bara en kund som inte betalat sedan Kronofogden kopplats in – och där väntar jag fortfarande på att få betalt.
En annan problematik brukar vara den sena framförhållningen inom filmbranschen. Det är en sak att man ofta får uppdrag med kort varsel, det kan jag leva med. Men så sent som häromdagen var jag med det omvända, något som heller inte är helt ovanligt inom denna bransch. Det som då skedde, var att jag fick en förfrågan om en filminspelning med några dagars varsel. Jag tackade ja och trodde att jag skulle få vara med. Dagen efter fick jag förfrågan om att skicka förslag på klädsel inför filminspelningen, vilket jag också gjorde. Dagen innan filminspelningen skulle äga rum hade jag fortfarande inte fått besked om tid och plats för inspelningen, så jag skickade ett sms för att fråga. Jag fick då till svar att man återkommer under dagen, inget i det sms:et gav någon hint om att det hela inte skulle bli av. Vid sextiden hade jag fortfarande inte hört något, så jag skickade ett nytt sms. DÅ fick jag till svar att det inte skulle bli något av med inspelningen, att man gått vidare med andra statister.
Och just det här är inget ovanligt alls, det händer lite titt som tätt att man kan bli bokad eller preliminärbokad för att med mycket kort varsel få veta att det inte blir något av inspelningen. Ungefär som att produktionsbolagen tror att man som statist inte har ett liv utanför inspelningarna, utan bara sitter och väntar på att få uppdrag.