Din tid är begränsad, så slösa den inte på att leva någon annans liv

Jag tänker ibland på vad jag skulle ha sagt och vilka råd jag skulle givit om jag träffat mitt 15-åriga jag så här 34 år senare. Vad hade jag sagt i den situationen? Vilka råd hade jag givit mig själv? Vad hade jag tagit upp som är viktigt i livet? Det finns säkerligen fruktansvärt mycket jag hade sagt, vanvettigt många goda råd jag hade kunnat ge – om jag sen hade lyssnat på mig själv, det är en helt annan fråga. Mitt första råd hade förmodligen varit att sluta röka på stubinen (något jag nämligen började med vid 14 års ålder), att aldrig mer befatta mig med det cancerframkallande gift som tobak trots allt är. Jag hade förmodligen rått mig själv att avstå alkohol, ett ställningstagande jag gjorde i tonåren då jag faktiskt aldrig drack alkohol – och mitt råd hade förmodligen varit att fortsätta på en inslagna banan med tanke på allt elände som denna drog ställer till med. Jag hade garanterat kommit med rådet att ta hand om min kropp på fler sätt än att inte röka och dricka – som exempelvis genom att träna och röra på mig, hur tråkigt det än må vara. Jag har alltid avskytt idrott och sport, men mitt råd hade ändå varit att försöka hitta något jag tycker om. Så hade jag förmodligen kommit med rådet att utbilda mig till något bra, till något som är väl genomtänkt och som jag verkligen vill arbeta med under många år framöver. Man behöver inte utbilda sig tidigt i livet, men utbilda sig är bra – en högskoleutbildning i bagaget är aldrig en nackdel på något vis. Beslutet skall dock var genomtänkt och vill man ha fullständig nytta av sin utbildning, ska man verkligen veta att man vill jobba med det under många år framöver. Jag skulle säga att det viktiga inte är lönen, utan att du trivs med det du gör, att det känns meningsfullt att varje morgon gå till jobbet.
Ja, det finns många saker jag skulle säga om jag fick ge goda råd till en 15-åring, även om det inte var jag själv – och även om jag är rätt säker på att den aktuelle tonåringen förmodligen inte skulle lyssna på en 50-årig gubbe. Av det jag nämnt ovan, är nog ändå rökningen det allra viktigaste känns det som. Efter att själv ha genomgått en cancerbehandling, vill jag inte utsätta min värsta fiende för vad detta trots allt innebär. Det värsta var nog inte sjukdomen i sig, utan att märka hur det drabbade hela familjen, släkten och alla vänner. Min egen smärta, att inte orka saker och ting, att bara orka gå kortare sträckor, att inte orka laga mat, att inte orka bädda sängen – det kunde jag ta. Men jag hade svårare att ta när jag märkte hur sjukdomen drabbade min omgivning – det var rent fruktansvärt. Om jag själv orsakat min sjukdom vet jag inte, men bara tanken på att jag kunde ha gjort det är tillräcklig, bara tanken på att jag kunde har orsakat nära och kära denna smärta vara rent olidlig. Om jag aldrig rökt, om jag bara tagit lite bättre hand om den enda kropp jag tilldelats, kanske jag sluppit detta – men där brast jag så det brakade om det.

Vissa saker är dock självklara att ge som råd till en ung person eller tonåring. Det är självklart att säga att man inte ska röka, dricka, missköta skolan, att man ska utbilda sig och ta hand om sin hälsa. Men sen då? Dessa råd är uttjatade å det grövsta, visst finns det mer uttänkta råd att ge en tonåring. Eller? För vet ni vad? Bortsett från dessa självklara råd skulle jag vilja säga vissa andra saker till någon som är 35 år yngre än vad jag själv är. Som att gå din egen väg, låt inte någon annan staka ut din framtid utan rita din egna karta över hur du vill leva ditt liv. Säg ja till livet, säg nej till tvång, säg nej till att leva det liv som någon annan förväntar sig att du ska göra. Gå din egen väg oavsett vad det gäller. Jag själv levde ensam under väldigt många år, så länge att mina anhöriga börjad bli oroliga för mig. Men jag trivdes med den situationen där och då och hade inga som helst planer på att träffa någon att dela tillvaron med. Så vill du leva ensam, gör det! Vill du ha en polygam livsstil – jamen ha det. Vill du leva i en hydda i skogen för att du trivs med det – låt ingen sätta käppar i hjulet för din dröm. Vill du leva i en lägenhet i storstadsdjungeln, ja varför inte? Är det något vi människor är mästare på, så är det att ha åsikter om andra människors sätt att leva. Men vad är det som är rätt eller fel? Finns det överhuvudtaget något som är rätt eller fel? Jag tänker att så länge du inte skadar någon, sårar någon eller i övrigt är destruktiv – vad är då felet i din livsstil så länge du trivs? Du kan leva ensam, ha 45 partners, noll eller 100 barn, du kan leva på en gård som gör dig självförsörjande eller knega på Posten. Bara du trivs så har ingen rätt att ha åsikter om dina livsval. Själv är jag utbildad sjökapten och hade kunnat leva gott på en lön som just sjökapten. Men jag har valt att stanna i land och jobba med annat – eftersom jag trivs bättre med det. Jag trivs helt enkelt inte med att vara borta veckor och månader i stöten, det är inte min grej. Sedan får folk tycka att jag är konstig som söker andra jobb än just jobb som sjökapten – nu har dessutom mina papper och certifikat gått ut, så det skulle krävas mycket studier och pengar för att återigen kunna jobba till sjöss.
Själv har jag genomgått två sjukdomar som på sätt och vis är dödliga. Jag har genomgått flera djupa depressioner – och cirka 25 % av alla som drabbas av denna hemska sjukdom dör som en direkt följd av den. För drygt 12 år sedan drabbades jag sedan av cancer, där har jag inga siffror av hur många som dör – men det är trots allt en dödlig sjukdom. Och jag hade dött om jag inte opererats, det är en sak som är säker. Så det är trots allt ett av mina viktigaste råd: ta hand om din hälsa!! Rök inte, drick inte, motionera, och låt sedan allt annat komma i andra hand. Fall inte för grupptrycket i tonåren att börja röka, festa och ta droger – det är inte värt det. Mitt liv hade kanske kanske sett annorlunda ut om jag tagit mer hand om min hälsa. Och kanske hade jag inte suttit här idag om jag inte varit så förbaskat envis och faktiskt tagit mig ur dessa helvetiska sjukdomar. Självklart har det behövts en hel del sjukvård för att jag ska bli frisk också, men även en rejäl dos envishet.

Slutligen skulle mitt tips vara att vara att ha kul! Gå din egen väg och låt hjärtat styra vad du ska göra. Kom ihåg att du hinner plugga, jobba, bli vuxen, skaffa barn och allt det där, men passa också på att leva livet! Hade jag fått chansen att leva om mitt liv, då hade jag jobbat mindre, inte blivit vuxen så fort och sett mer av världen. Jag hade tagit bättre hand om mig och jag hade inte haft så bråttom med att rota mig med boende, jobb och amorteringar. Jobba behöver man för att leva rent ekonomiskt sett, så är det, men man behöver kanske inte börja göra karriär när man är 20 år. Då ska man fortfarande leva livet. Och rent ekonomiskt hade jag nog också prioriterat annorlunda om jag fått leva om mitt liv. Jag hade försökt leva lite billigare och istället haft råd med fler resor, se mer av världen och att verkligen leva livet. Trots allt tilldelas vi bara ett liv, en kropp och inte så hemskt mycket mer – så det är viktigt att verkligen ta tillvara på de chanser vi tilldelas. Livet kan dessutom vända eller ta slut på bara några sekunder, så det är viktigt att ta tillvara på livet Plötsligt råkar man ut för en olycka, sjukdom eller liknande – och vips har man inte samma förutsättningar längre. Jag menar inte att man behöver förbli tonåring och bo hemma hos mamma tills man är 30 år – men man ska passa på att göra saker medan chansen ges. Man behöver inte bli vuxen stå tidigt, för det hinner man bli med tiden i alla fall.
Och jag tror att allt fler börjar inse detta, för tittar man på barnafödandet kryper åldern för förstföderskor allt högre upp. Numera passar man i allt större utsträckning på att leva livet lite innan familjelivet tar över. Sen menar jag givetvis inte att livet tar slut bara för att man får barn – men man har trots allt lite andra förutsättningar då. Så tänker jag tillbaka på det liv jag själv levt, hade jag förmodligen gjort lite andra val – inte minst som ung. Allt är inte försent, men somliga saker går heller inte att göra ogjorda. Samtidigt är jag inte helt missnöjd med det liv jag levt. Jag har provat på massor av olika saker, jag har rest och jag bott på lite olika ställen innan jag rotade mig i Stockholm där jag trivs fantastiskt bra.