allkonstnarenIbland frågar jag mig vilka val jag gjort i livet om jag fått chansen att leva om mitt liv. Eller om jag fick spola tillbaka tiden 25 år men behålla min livserfarenhet. Vad skulle jag ändra på och vilka val skulle jag fortfarande ha gjort? Det är egentligen ytterst få saker i livet som jag ångrar, men somliga saker kanske jag skulle ha gjort annorlunda med facit i hand.
På senare år har jag fått nyväckt intresse för film och att vara med som statist och skådespelare i olika filmer. Det har gått från en hobby till ett – i alla fall somliga månader – hyfsat välbetalt extraknäck. Kanske skulle jag med facit i hand faktiskt valt att söka in till scenskolan och hoppats på att kunna leva på en karriär som skådespelare. Det är en tuff bransch att slå sig fram i, men kanske hade det varit något att ägna sig åt ändå, åtminstone delvis.
Filmindustrin är en av de branscher där man inte märkt av pandemin särskilt mycket. Jag märkte en liten dipp precis när pandemin bröt ut, men med tiden har man hittat vägar att gå för att genomföra inspelningar så smittsäkert som det går. Jag vet inte hur många gånger jag testats för Covid innan en inspelning, hur många munskydd jag använt eller hur många liter handsprit som gått vid inspelningar jag varit med på.
Varje inspelning är unik, så det blir aldrig tråkigt och jag ser fram emot varje tillfälle jag får vara med om en inspelning. Så hade jag fått chansen att göra andra val i livet, hade det trots allt kanske blivit en skådespelarutbildning? Det är något som är ganska långt ifrån den tillbakadragna och blyga person jag var, inte minst för 25 år sedan. Då ville jag synas och höras så lite som möjligt och hade nog inte många tankar på att en dag stå på en scen. Men numera kan jag mycket väl se mig själv leva på jobbet som statist, om möjligheten fanns. Tyvärr är inkomsterna som statist för låga för att man skulle kunna göra sig ett leverne på det. Men drömma går ju alltid.
Jag ångrar inte mitt val till utbildning, även om jag hittills inte jobbat med något av det jag utbildat mig till. 2011 fick jag min sjökaptensexamen, men har insett att jag inte skulle uppskatta ett liv till sjöss. Man är borta i långa perioder och det är tuffare än man kan tro.
Om ett par månader är jag utbildad författare och har hittills inte haft chansen att testa mina vingar som just författare. Det är få förunnat att kunna leva helt och hållet på sitt skrivande, många författare har andra inkomstkällor för att kunna betala hyran varje månad.
Men visst hoppas jag på att den dag kunna leva på mitt skrivande, åtminstone delvis. Jag har ett bokmanus på gång och hoppas förstås på att en dag få manuset publicerat. Även författarbranschen är tuff att slå sig fram i, nästan svårare än skådespelarbranschen. Bokförlagen får in tusentals manus varje år och publicerar bara en bråkdel av det man får in.
Men inte heller författarutbildningen ångrar jag, även om det varit mycket slit. Det har varit ett lärorikt år och det är aldrig fel med en utbildning på sitt CV.
Ett annat livsval jag heller inte ångrar är min flytt till Stockholm. Det var ett val som till en början inte var självklart – och de var första åren i storstan inte självklart att jag skulle bo kvar. Stundtals sökte jag aktivt boende på annat håll. Till en början bodde jag i en liten tvåa i utkanten av Upplands Väsby och trivdes inget vidare med storstadslivet. Jag hade långa resor vart jag än skulle och den mesta av tiden gick åt till resa, jobba och sköta vardagssysslorna.
Men sedan jag flyttade till närförorten Bagarmossen trivs jag hur bra som helst. Just den flytten var bland de bästa val jag gjort i livet. Plötsligt öppnades alla möjligheter storstaden kan erbjuda upp sig. Plötsligt är jag inne i stan på strax över 20 minuter, inklusive promenad. Tunnelbanan går var tionde minut och när den inte går, går det ett par nattbussar i timmen. I Bagarmossens lilla förortscentrum ryms ett utbud av den allra viktigaste servicen, vilket gör att man inte behöver åka någonstans för uträtta sina vardagsärenden.
Numera bor merparten av min familj dessutom i Stockholmsområdet och jag har svårt att se mig själv flytta härifrån. Jag ångrar med andra ord inte att jag blivit kvar i Stockholm. Sedan har jag ingen längtan efter att bo i innerstan, utan bor gärna på behörigt avstånd men ändå med city inom överkomligt räckhåll.
