Kruxet med att vara hemmafru är att du inte kan stanna hemma från jobbet

Antalet skilsmässor idag är mycket större än i för 100 år sedan – cirka 50 % av dagens äktenskap slutar i skilsmässa, en siffra som varit ungefär konstant sedan 1975. Varje år separerar eller skiljer sig ungefär 250.000 personer. Det är med andra ord många relationer som går i kras varje år. Och det kanske inte är något konstigt i det, jag tror att det finns många förklaringar till denna utveckling. Det kan vara att vi idag har en stressigare tillvaro, att det i dagens samhälle är lättare att träffa någon annan (alltså ha otrohetsaffärer) – men också att vi har ett helt annat samhälle idag än för 100 år sedan. Jämställdheten har tagit enorma kliv i rätt riktning och kvinnorna har gått ifrån att vara omyndiga och inte vara röstberättigade till idag – åtminstone juridiskt – vara jämställda männen.
Vi behöver inte gå mer än cirka 74 år tillbaka i tiden för att se enorma skillnader i hur familjelivet såg ut till exempel. 1950 fanns 1,3 miljoner hemmafruar i Sverige av drygt 7.000.000 invånare. 25 år senare hade antalet halverats och år 2000 var antalet 224.000 personer. Enligt statiska centralbyrån jobbar idag 75 % av mammorna och 90 % av papporna som har barn under sju år. Med andra ord har jämställdheten tagit stora kliv i rätt riktning, där kvinnorna i större utsträckning har en given roll på arbetsmarknaden.

Självklart finns det säkerligen många anledningar till att antalet skilsmässor ökat så dramatiskt som de gjort och jag är inget proffs i sammanhanget. Men jag inbillar mig att det finns några starkt bidragande orsaker. Dit hör naturligtvis lagstiftningen, det är idag lättare att ta ut en skilsmässa än för 100 år sedan – bara där har vi en bidragande orsak. Sedan har vi siffrorna ni hittar här ovan, kvinnorna var helt enkelt mycket mer beroende av männen för 70-100 år sedan än idag – inte minst ekonomiskt. Som hemmafru hade du ingen egen inkomst, utan var helt beroende av mannen ur en ekonomisk synvinkel. Numera jobbar de allra flesta mer eller mindre heltid och det blir en stressig tillvaro att hinna med heltidsjobb, hem och barn. Man får helt enkelt ingen tid för varandra, att vårda sina relationer. Jag kan bara gå till hur det ser ut för oss, som är två personer i en hyresrätt utan barn – det är ofta svårt att få tiden att räcka till allt som man vill, inte minst att ha kvalitetstid tillsammans. Har man dessutom flera barn (tänker att många skaffar 2-3 barn i alla fall), villa och så vidare, kan det bli svårt att få tiden att räcka till.
Med risk för att verkligen sticka ut hakan, tänker jag ibland att det tidsmässigt skulle vara fördelaktigare om den ena i paret jobbade halvtid eller inte jobbade alls för att istället ta hand om hemmet. Därmed självklart inte sagt att det måste vara kvinnan, utan det kan minst lika gärna vara mannen som tar det ansvaret. Men om en person har möjligheten att ta huvudansvaret för städning, handling, matlagning, skjutsande och hämtande och så vidare, skulle tillvaron bli väsentligt mycket mindre stressig för båda – man skulle få mer tid för varandra och inte bara behöva sköta den formella biten av tillvaron tillsammans. Idag går oerhört mycket tid åt till att planera och hantera vardagen, vilket kanske skulle försvinna till viss del om en person skötte hemmet på heltid.

Nu pratar jag helt hypotetiskt och generaliserande. Jag tror absolut inte att alla äktenskap var lyckligare för 75 år sedan. Det fanns garanterat många äktenskap som behövde en skilsmässa även då – av vitt skilda anledningar. Men jag tror att det är lättare att få äktenskapet att hålla om man har tid för varandra – och den tiden får man ena eller båda parter jobbar mindre, det är ganska enkel matematik. Dagens samhälle ställer rätt extrema krav på oss individer – man ska hinna med hus, barn och karriär och samtidigt ha ett lyckligt äktenskap, vilket inte alltid funkar. Jag vet också att många helt enkelt inte har råd att gå ner i arbetstid eller att den ena parten går hemma på heltid. De flesta behöver två heltidslöner för att ekonomin ska fungera. Vi är två personer, lever hyfsat billigt och äger ingen bil – men det skulle bli tufft att klara sig enbart på en inkomst även för oss. Skulle det levnadssätt som jag föreslår funka, då krävs det att den som jobbar heltid är höginkomsttagare för att ekonomin ska gå runt.
Så jag förstår givetvis problemet i det jag förespråkar, för de allra flesta av oss skulle det helt enkelt inte fungera. Möjligen skulle det gå om en jobbade halvtid för att resten av tiden kunna ägna sig åt hemmet, men även det skulle vara svårt för många. Går man tillbaka i tiden, var tillvaron en annan och det gick uppenbarligen att klara sig på den lön mannen drog in medan frun vara hemma och tog hand om barn och hus.

Och missförstå mig nu rätt, jag tycker förstås att det är jättebra att jämställdheten går åt rätt håll och att kvinnorna inte längre är tvingade att ha sin plats i hemmet. För båda könen ska naturligtvis ha sin plats på arbetsmarknaden och ha möjlighet till en karriär – allt annat är bara nonsens. Det är inte många generationer bort innan man kommer till hur det faktiskt såg ut i Sverige och världen vad gäller jämställdhet. Min farmor var till och från hemmafru medan deras barn var små, vilket inte alls var särskilt konstigt på den tiden. Numera höjer många på ögonbrynen om en kvinna säger att hennes högsta önskan är att få vara hemmafru – det är helt enkelt inte lika accepterat längre. Och ännu konstigare anses det nog vara om en man säger att han gärna är hemma och tar hand om hemmet och barnen medan frun gör karriär.
Om jag kan tänka mig att vara hemma? Jo, under en period skulle jag kunna tänka mig det om ekonomin tillät. Men jag skulle inte stå ut med att gå hemma år ut och år in, det finns inte på världskartan. I så fall skulle nog jag och sambon få dela på det ansvaret, att vi tog varsina perioder av hemmavistelse för att ta hand om hem och barn. Sen är det helt enkelt så att några barn blir det inte här, eftersom vi valt bort att skaffa barn – så att så länge den tillvaron fortsätter, kommer vi heller inte ha samma behov av att någon är hemma på heltid.

Relaterade artiklar

Svenska Dagbladet 1