allkonstnarenKalmar ett sedan länge avslutat kapitel i mitt liv. Jag bodde där några år när jag pluggade, men flyttade raskt hem till Stockholm igen när studierna väl var över. Jag trivdes väl lite sisådär med att leva i en lite mindre stad, även om jag trivdes med studentlivet i sig. Det var en rolig era i livet, men jag längtar inte tillbaka och behöver inte uppleva det igen. Jag trivs bra i Stockholm och har inga som helst planer på att flytta härifrån.
Men märkligt nog drömmer jag ofta väldigt realistiska drömmar om att jag i olika konstellationer är tillbaka i Kalmar, inte minst i området där jag bodde. Det var ett trist område som hette Norrliden, beläget några kilometer ifrån stadskärnan. Jag trivdes sådär, men hade en okej lägenhet med låg hyra. Det var en studentlägenhet på 40 kvadratmeter där jag delade hall med grannen intill. Det fanns en matvarubutik, men i övrigt var man tvungen att bege sig in till stan eller något köpcenter för att uträtta ärenden. I drömmarna är jag antingen tillbaka på besök, eller har rentav flyttat tillbaka till området. Och i varje dröm ser området totalt annorlunda ut mot hur det gör i verkligheten – ofta är jag medveten om skillnaden i drömmen och inser att det trista betongområdet fått sig en rejäl ansiktslyftning. Och i drömmarna trivs jag oerhört bra i det trista området i utkanten av Kalmar – och de gånger jag är där på besök, längtar jag i drömmen tillbaka till livet som student.
I vaket tillstånd ägnar jag sällan tillvaron i Kalmar särskilt mycket tankeverksamhet. Snarare tvärtom, många negativa händelser färgade min tillvaro där – som att jag oskyldigt greps av polis misstänkt för narkotikabrott, eller som när jag JK-anmäldes för ärekränkning efter ett blogginlägg om Däckhuset i Kalmar. Jag minns de otrevliga och stöddiga dörrvakterna på stadens krogar, de snåla tiderna på CSN och hur det var en ständig kamp att få ekonomin att gå ihop. jag minns de tuffa tentaperioderna och de sena nätterna med pluggande och åter pluggande.
Så nej, längtar tillbaka gör jag verkligen inte, men lik förbaskat drömmer jag ofta väldigt positiva drömmar om Kalmar. I drömmarna längtar jag tillbaka eller är glad över att jag flyttat till min forna hemstad igen. Andra gånger drömmer jag om att vara tillbaka på Posten, som var mitt allra första jobb sedan jag tagit studenten på 90-talet. Och även här är det väldigt positiva drömmar kring att sortera och köra ut post – jag är totalt överlycklig när jag vaknar på morgonen efter att ha “jobbat” på Posten under natten. Så till den milda grad att jag någon enstaka gång till och med börjat titta på om de söker extrapersonal på Posten – och det i vaket tillstånd.
Ja, det är märkligt vad man drömmer om om nätterna – att det till och med påverkar hur man agerar under dagen. Jag har i normala fall inga som helst planer på att varken flytta till Kalmar eller påbörja en anställning på Posten. Jag trivs för bra i Stockholm för att ens tänka tanken att flytta härifrån, det finns knappt på världskartan. På samma karta finns inte heller att börja som brevbärare igen. Jag börjar bli för gammal och otränad för att springa i trappor med tunga lass av post och reklam – även om jag vet att postmängderna minskar radikalt med tanke på internets frammarsch.
Men just Kalmar och Posten har väl gjort intryck i mitt undermedvetna eftersom jag så ofta drömmer om båda delarna. Det ska erkännas att jag ibland drömmer om att dela ut post och att jag kör vilse och inte hittar runt på min runda. Men detta är sällan särskilt traumatiska drömmar, utan jag hittar oftast rätt till sist och får den post jag ska dela ut.
Ett annat ställe jag ofta besöker i drömmarna är ön där vår sommarstuga ligger – och dessa drömmar kommer oftast under vinterhalvåret. Det är dock mindre konstigt att jag drömmer om denna plats, eftersom den betyder så pass mycket för mig och resten av familjen. Det är ytterst sällan jag drömmer mardrömmar om sommarstugan, vilket skulle kunna vara helt rimligt ur viss synvinkel. Jag skulle kunna drömma mardrömmar om gungiga båtresor över stormigt på hav på väg till eller från ön. Eller mardrömmar att det plötsligt börjar brinna på en som ligger så långt ifrån all civilisation och samhällsservice. Men istället är det bara positiva drömmar som får mig att längta ut till denna paradisö.
