Om du är harmonisk, lever du i nuet

Ja, jag är tillbaka i vardagen igen efter semestern – och det märks inte minst på sociala medier och här på bloggen. Nu är vi inne i augusti 2026 och semestertiderna börjar sakta lida emot sitt slut – inte bara för mig. För min del innebar semestern inte bara avkoppling, sömn och vila – utan också en möjlighet att kunna vara mer aktiv på bloggen och sociala medier. Nu är vardagen igång och jag har plötsligt inte alls samma möjlighet att sitta vid datorn eller pilla med telefonen. Det blir inte längre dagliga uppdateringar på bloggen, det blir inte statusuppdateringar på Facebook i tid och otid. Ibland önskar jag mig mer tid i vardagen för att ägna mig åt exempelvis att skriva, men det funkar trots allt inte ekonomiskt. Då skulle jag behöva gå ner på deltid och det vill jag inte – för sådana intäkter har jag inte på mitt skrivande. Så jag får snällt ägna mig åt detta i måna av tid på min fritid i vardagen. Och jag är trots allt rätt nöjd med det, jag tror trots allt att det skulle mycket till innan jag drog ner på min arbetstid för att ha tid att skriva mer. Även om jag tjänade rätt bra på exempelvis bloggen, skulle jag nog fortsätta jobba som vanligt på grund av det sociala och att ha lite variation i vardagen. Jag skulle nog ganska snart bli uttråkad av att bara gå hemma, även om tiden skulle fyllas av att skriva och formulera blogginlägg – och kanske till och med böcker. Jag tror att jag skulle känna mig väldigt ensam ganska snart även om jag inte skulle ha några som helst problem med att få tiden att gå. Nu har jag dessutom ett jobb som möjliggör att ha bisysslor rent tidsmässigt – så även om jag inte hinner med lika mycket som när jag är ledig, så hinner jag med tillräckligt mycket.
Men det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i vardagen igen efter den gångna semestern. Jag har alltid något av en hatkärlek till det där med att börja jobba igen – det känns å ena sedan vemodigt att vara tillbaka, men också lite skönt att komma tillbaka i invanda fotspår igen. Nu är pendlingen till Södertälje igång igen och börjar kunna den sträckan ganska så bra vid det här laget – både vad gäller bilvägen och sträckan med pendeltåg. Samtidigt har jag nu pendlat ganska exakt två år samma väg – så det är inte så konstigt. Den 22 juli hade jag tvåårsjubileum på jobbet och jag har under merparten av tiden pendlat mellan Bagarmossen och Södertälje, förutom en kort period då jag gjorde annat och satt i Värtahamnen istället. Men där trivsdes jag aldrig riktigt och när det dök upp en ny öppning i Södertälje, hoppade jag på den direkt. Trots lite längre väg till jobbet, så trivs jag fördömt bra här – men man får ta det onda med det goda helt enkelt. Det blir liksom att göra en avvägning mellan för- och nackdelar – trivs man med arbetssysslorna, då kan det vara värt att pendla lite längre för att komma till ett jobb man trivs med. Visst blir det lite dyrare resor eftersom jag vissa gånger tvingas ta taxi, men det kan jag å andra sidan dra av på skatten när jag deklarerar. Så jag får ligga ut med en del pengar, som sen kommer tillbaka på skatten.

Som ett tecken på att vardagen är igång igen, börjar nu kalendern fyllas med diverse aktiviteter de kommande veckorna – det är möten, barnvakt och en lång rad andra saker att hålla koll på och komma ihåg. Vissa saker ligger långt fram i tiden, medan andra ligger mer i närtid – men lik förbaskat måste jag skriva upp allt för att komma ihåg. Kalendern är min bästa vän i vardagen för att jag ska komma ihåg alltifrån arbetstider till möten och aktiviteter i fritiden. Jobbar man oregelbundna arbetstider, måste man ha en kalender för att hålla reda på sina arbetstider – jag kan inte förstå de kolleger som inte har det men ändå lyckas hålla ordning på hur de jobbar. Sen blir det naturligtvis fel ibland ändå, så är det ju – folk blandar ihop sina tider och dyker upp när de inte ska, eller (ännu värre) tvärtom. Som tur är, är det inte särskilt ofta det händer utan så gott som alltid kommer folk som de ska till jobbet. Själv är jag väl något av ett kontrollfreak och vill ha koll på allt, sedan har jag så mycket annat utöver jobbet att hålla reda på så det är svårt att ha en sådan vardag utan en kalender att skriva upp saker och ting i. Just nu har jag i alla fall en hel del ledighet och luft i schemat, så jag får den vila och återhämtning som jag trots allt behöver. Men jag vet hur det brukar vara, när sommaren är över tickar saker och ting igång igen – och sedan är det rent hopplöst att få vara ledig. Jag har hittills fått enstaka förfrågningar om filminspelningar, men än så länge tvingats tacka nej eftersom det krockat med mina arbetstider. Men det kommer fler tillfällen att gå på filminspelningar – och jag tar inte ledigt för vilka inspelningar om helst. För att jag ska ta ledigt, ska det antingen vara en väldigt välbetald sådan eller någon som jag tror är väldigt rolig. Vissa inspelningar är återkommande från år till år och jag vet därmed ungefär vad de går ut på – och kan ta snabba beslut om jag ska ta ledigt eller ej. Oftast låter jag inspelningar passera om de krockar med mina arbetstider, men inte alltid – för ibland kan det vara värt en semesterdag för tjäna en hacka eller gå på en rolig inspelning. Och hittills har jag fått min vilja igenom när det kommit till att vara ledig för inspelningar.
Kommande vecka har jag i nuläget ledigt alla dagar utom onsdag och torsdag då jag jobbar. Det känns skönt med en lugn vecka utan alltför mycket att göra och faktiskt hinna ta det lite lugnt också. Det blir lite skillnad om man jämför med vecka 33, då jag kommer jobba väldigt intensivt och därmed ha oerhört mycket att göra. Någonstans är detta nackdelen med oregelbundna arbetstider, att vissa veckor jobbar man oerhört intensivt medan man andra veckor har det väldigt lugnt – det blir liksom ingen kontinuitet i det hela, som när man jobbar kontorstider. Då har man ungefär samma arbetsbelastning från vecka till vecka, men så är inte fallet när man jobbar skift. Samtidigt har jag generellt väldigt mycket luft och återhämtning inlagt i mitt schema, så det är få veckor jag kan klaga över att jag jobbar för mycket. Men somliga veckor blir det så – ibland för att man jobbar övertid och ibland för att schemat ligger som det gör. Och jag är glad att jag har det schema jag har, eftersom det ger mig möjlighet till att ägna mig åt min firma och filminspelningar emellan arbetspassen. Det är få scheman som ger den möjligheten, men mitt är sådant och det känns oerhört tacksamt – bland annat schemat är en av de saker med jobbet som gör att jag trivs så pass bra som jag gör och mer än gärna vill vara kvar på den tjänst jag har för tillfället. Jag måste pendla, sova borta mycket och vara borta hemifrån ibland flera dygn i sträck – men det ger möjlighet till en fritid som jag inte skulle kunna ha på särskilt många ställen.

Men även den gångna veckan har varit tämligen intensiv och jag har haft mycket inbokat även de dagar jag inte jobbat. Egentligen är det bara fredagen då jag inte haft något inbokat utan kunnat ägna mig åt mig själv och inte flänga iväg någonstans. Fredagen blev därmed en lugn dag med lite plock hemma och pyssel med egna saker. Det var välbehövligt, för bortsett från denna dag har jag som sagt haft fullt upp dagarna i ända. Jag har jobbat, varit barnvakt och varit på kalas – visserligen roliga saker, men fortfarande sådant som tar kraft och energi. Men nu är veckan över och jag kan dra mig tillbaka och gå vecka 32 tillmötes, då jag inte har fullt lika mycket att pyssla med som läget ser ut i skrivande stund. Det enda jag har att ägna mig åt kommande vecka – förutom att jobba två dagar – är att ta kontakt med Telia, som verkar ha velat mjölka mig på lite väl mycket pengar de gångna månaderna. Mina fakturor har sakta, sakta blivit allt högre – jag har snällt betalat, men undrat vad jag egentligen betalar för. Nu ska jag höra av mig till dem och förhandla om mina fakturor, annars byter jag operatör. Jag har i åratal varit trogen Teliakund, och samlat TV, mobil och bredband just där – men jag har inte lust att betala hur mycket som helst för dessa tjänster. Så nu får det vara nog och jag ska ringa och förhandla om det hela under hot att annars byta operatör. Lite då och då har jag blivit uppringd av andra operatörer som påstått att de kunnat spara stora summor pengar åt mig om jag bytt, men jag har alltid avböjt eftersom jag av princip aldrig köper något av påstridiga telefonförsäljare. Nu kommer jag aktivt börja jämföra olika operatörer om inte Telia ger ett bättre pris – för fakturorna har blivit hutlöst höga de senaste månaderna. Men jag har många dagar på mig att ringa Telia och det får bli den dag då jag känner mig som mest stridslysten att ta tag i det hela. Som det är just nu, har jag heller inga bindningstider att ta hänsyn till så det bådar gott för att kunna förhandla om priserna litegrann. Dessutom behöver inom en snar framtid en ny router till bredbandet, så det är väl bra läge just nu att faktiskt börja förhandla lite.
Igår var jag på födelsedagskalas för yngsta syskonbarnet, vilket varit fantastiskt roligt. Man blir snabbt slut i huvudet av allt ljud och prat – men roligt är det med dessa tillställningar. Syskonbarnet blev (naturligtvis) överöst med presenter av olika slag – alltifrån rena leksaker till nyttosaker av olika slag. Just nu är det dinosaurier som gäller och vi hade förstås köpt en leksaksdinosaurie i födelsedagspresent. Sen blev det ett impulsköp i form av en keps som jag visste att födelsedagsbarnet gärna ville ha. Så två paket och musikspelande kort överlämnades under kalaset – och alla tre sakerna mottogs med stor glädje. Som liten var det roligaste att få paket – men som vuxen är det minst lika roligt att ge och se glädjen hos mottagaren.