Visar: 1 - 10 av 22 RESULTAT
Politik

Var äktenskapen lyckligare förr?

Jag tänker ibland på det där med att skilsmässorna ökat med åren och är långt många fler idag än för några decennier sedan. Var relationerna lyckligare förr, eller har det med någon frigörelse att göra? Man kan säkerligen nysta i detta i det oändliga, det finns med all säkerhet en uppsjö anledningar. Personligen tror jag på några få väldigt generaliserande anledningar, sedan finns det säkert fler än så. Dels var det förr både krångligare och mer skamfyllt att skilja sig. Det var länge som man till och med fick gå till domstol för att få en skilsmässa godkänd. Visserligen ska man till domstol idag med, men det är ytterst sällan en domstol inte häver ett äktenskap när man ansöker om det. Och idag är det inte förenat med en massa skam för att man skiljer sig, något jag misstänker var fallet om man går tillbaka i tiden.

Politik Sverigedemokraterna

Murhaf har sålt majblommor för miljoner

Jag kan ju inte låta bli att uppmärksamma tolvårige Murhaf som bor i skånska Glimåkra. Murhaf är asylsökande och blev övertalad av en kompis att sälja majblommor. Målet var att tjäna ihop några hundralappar för att kunna åka till stan och äta pizza. Försäljningen gick sisådär till en början, men efter att en familjevän lagt ut ett inlägg i sociala medier har försäljningen gått desto bättre – och i skrivande stund har Murhaf sålt majblommor för cirka tre miljoner kronor. Visserligen har inte gått runt och knackat dörr, som en annan var hänvisad till när man sålde majblommor som barn. Men å andra sidan fanns inte heller internet på den tiden, utan man var helt enkelt hänvisad till att ringa på hos grannarna och hoppas på att ingen annan unge hunnit före.

Dagbok

Trots prognosen, lev som om det vore vår

Det är rätt typiskt ändå. Av en slump fick jag mina två läkarbesök inbokade samma dag, med några timmars mellanrum. Det var ju perfekt, då behövde jag inte hålla på att trixa alltför mycket med mina arbetstider. Jag hade tillräckligt med tid mellan läkarbesöken för att inte behöva stressa, så jag tog helt enkel ledigt en natt för att kunna gå på mina två läkarbesök idag. Så fick jag häromdagen veta att min läkare i Solna blivit sjuk och att man därför behövde boka om min tid – till en tid som inte alls passar mig.

Dagbok Kampen mot cancer

Det är aldrig försent att bättra sig, därför väntar jag ett tag till

Så lyckades man återigen skrämma livet ur mig från vårdens sida. Det är visserligen inte särskilt svårt att göra, man oroar sig för både det ena och det andra när man har en cancerdiagnos i bagaget. Som sagt, är det alltid en anspänning med dessa magnetröntgenundersökningar, man funderar alltid över ifall de kommer att hitta något i samband med undersökningarna. Under flera år vaggades jag in i någon form av lugn, eftersom man inte hittade något. Men så kom de där förbaskade cellförändringarna för ett drygt år sedan, följt av en lång strålbehandling för att bli av med förändringarna. Så inte minst efter det, har jag svårt att inte känna någon form av anspänning inför undersökningarna – och inte minst inför läkarbesöket efteråt, då man ska få veta resultatet.

Foto

Om glömska fungerar som den ska, sållar den bort irrelevant information

Det är nästan läskigt vad snabbt man glömmer kunskaper när man inte använder dem. För inte alls så länge sedan gick jag en fotokurs för att i grunden lära mig lite om foto. Saker som att hantera en hyfsat avancerad kamera, bemöta olika former av ljusförhållanden och så vidare. Det var en lärorik kurs, även om man naturligtvis inte blev någon proffsfotograf på kuppen. Jag köpte en tämligen dyr kamera inför kursen för att ha något redskap att använda under kursens gång. Men sen har liksom kameran blivit stående och jag har inte använt den särskilt mycket. Kanske mycket för att jag inte haft tillfälle att använda den.

Dagbok

Summering av vecka 16, snart ny vecka!

Söndagar är alltid en lämplig dag att summera den gångna veckan och förbereda sig inför den kommande arbetsveckan. Jag har haft en lagom intensiv vecka med jobb, filminspelningar och en avslutning med 70-årsfest på lördagskvällen. Torsdagen var den mest intensiva dagen, som inleddes med filminspelning vid Odenplan mitt på dagen. Jag slängde mig sedan in i en taxi och åkte till Strandvägen för nästa inspelning. Torsdagen var en av de varmaste dagarna denna vecka och svetten rann längs ryggraden efter att ha varit på benen en stor del av dagen. Det vara bara att åka hem och byta kläder efter en dag i solen.

Dagbok

Alla har någonstans en parasit

Naturen vill en sak, medan min kropp och mitt immunförsvar vill något helt annat. Sista dagarna har jag haft vaga aningar av en stundande förkylning, men som dock inte velat bryta ut ordentligt. Aningen hostig, rosslig i luftvägarna och ruggig i kroppen, har jag valt att gå och jobba. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk – och inte råd heller för den delen. Och nej, förkylningen har inte heller brutit ut, utan bara anats lite lätt någonstans – så det har inte funnits någon anledning att stanna hemma. Visserligen ska man stanna hemma vid minsta symtom, men att stanna hemma med små symtom jag har, har bara känts larvigt på ren svenska. Då ska det till lite, lite mer för att jag ska offra en karensdag och stanna hemma.

Dagbok

Strejker, nattpass och långledigheter

Den här veckan har jag varit extra glad att jag inte varit beroende av att ta mig fram med pendeltåg. Är det någon del av den stockholmska kollektivtrafiken som testar ens tålamod, så är det just pendeltågen. Jag har åkt mycket pendeltåg genom åren och tycker att det är något i princip varje vecka. Är det inte personalbrist, är det hala spår, lövhalka, signalfel, obehöriga i spårområdet eller något helt annat – listan kan göra oerhört lång över alla fel som drabbar pendeltågstrafiken. Det är ytterst sällan det går en hel vecka utan att det är någon form av strul, det slår liksom aldrig fel. Tunnelbanan är långt ifrån lika otursförföljd, utan där flyter trafiken allt som oftast på mer eller mindre felfritt. Visst är det strul ibland även i tunnelbanan, men långt ifrån lika ofta som i pendeltågstrafiken.

Blogg

Personlig integritet i vardagen

Man får ibland bita sig i tungan som bloggare och vara försiktig med vad man lägger ut till offentlig beskådan på internet. När jag började blogga, var jag brutalt ärlig i mina inlägg och lämnade ut otroligt mycket när jag skrev. Men med tiden har jag blivit alltmer privat och är idag mycket mer privat än vad jag varit på många år när jag bloggar. Man ska ju tänka på att vem som helst kan läsa ens inlägg och att potentiella arbetsgivare, kollegor, släktingar och så vidare faktiskt kan ramla över det man skrivit. Det du skriver öppet på internet kan påverka chanserna att få jobb, att behålla ett jobb, dina relationer till släkt och vänner – och så vidare. Så numera är jag väldigt försiktig med vad jag lägger ut eller ej – är jag minsta tveksam, avstår jag hellre från publicering än att jag genomför den.