allkonstnarenSå lyckades man återigen skrämma livet ur mig från vårdens sida. Det är visserligen inte särskilt svårt att göra, man oroar sig för både det ena och det andra när man har en cancerdiagnos i bagaget. Som sagt, är det alltid en anspänning med dessa magnetröntgenundersökningar, man funderar alltid över ifall de kommer att hitta något i samband med undersökningarna. Under flera år vaggades jag in i någon form av lugn, eftersom man inte hittade något. Men så kom de där förbaskade cellförändringarna för ett drygt år sedan, följt av en lång strålbehandling för att bli av med förändringarna. Så inte minst efter det, har jag svårt att inte känna någon form av anspänning inför undersökningarna – och inte minst inför läkarbesöket efteråt, då man ska få veta resultatet.
För en tid sedan var det så dags för magnetröntgen och imorgon skulle jag få komma till läkaren för att få resultatet. Så kom plötsligt en notis i Landstingets app, att jag blivit inbokad för ytterligare ett läkarbesök i nästa vecka – även denna gång på neurokirurgen i Solna. Och direkt börjar givetvis tankarna att fara åt olika håll. Har man hittat något, något som jag kommer att få vetskap om i samband med det kommande läkarbesöket imorgon? Är det något som kommer behöva vård och som jag ska på någon form av återbesök för på Karolinska? Kommer jag återigen behöva underkasta mig en lång behandling och tillhörande sjukskrivning? Ja, ni förstår säkert hur tankarna börjar fara i en sådan situation.
Men det tog kanske någon timme eller så, sen fick jag brev från Karolinska i Kivra där det framgick att mitt läkarbesök blivit uppskjutet på grund av sjukdom. Och då inte min sjukdom, utan den läkare jag från början skulle komma till har blivit sjuk och jag har därför fått en ny tid hos en annan läkare. Så det förklarade ju en hel del och jag kunde återigen lugna ner mig. Jag ser det inte som någon tabbe från sjukvårdens sida, men man hann faktiskt skrämma mig rätt rejält innan det förklarande brevet damp ner i Kivra och jag kunde läsa mig till varför jag fått den nya läkartiden.
Nu får jag ägna mig åt det andra läkarbesöket imorgon istället, som inte är fullt lika dramatiskt i sin karaktär men som ändock skall genomföras. Jag ska gå igenom lite formaliteter med läkaren kring min vikt liksom den sterilisering jag bestämt mig för att genomgå. Nu hoppas jag att det finns något man kan göra för att jag ska kunna gå ner i vikt med tiden. Och jag ska även dubbelkolla att remissen faktiskt gått iväg för min sterilisering.
Jag har trixat med mitt schema för att kunna gå på båda mina läkarbesök imorgon, så det känns ju lite snopet att ett av dem plötsligt flyttas. Men det är ju sådant som händer, nu får jag försöka trixa för att komma iväg på den nya tiden istället. Jag hoppas på att kunna få till det så att jag faktiskt kan få resultatet av min röntgenundersökning. Det är liksom ett plåster som behöver ryckas av, jag vill inte vänta alltför länge på det där samtalet med läkaren.
Även om man jobbar skift, som jag gör, så är det inte alltid helt lätt att få till att komma iväg på exempelvis läkarbesök. Ibland blir det ett väldigt trixande fram och tillbaka med arbetspass, uttag av semester och byten av pass för vardagspusslet ska gå ihop. Jag känner mig väldigt nöjd över att vara del i ett hushåll där inga barn ingår, då pusslet skulle vara ännu svårare att lägga. Självklart ger barn mycket glädje också, det tvivlar jag inte på (då skulle ju inte någon skaffa barn) – men det är trots allt ett pussel att lägga för att hinna med allt om man har barn. Och jag har fullt upp att få tiden att räcka till för mig själv många gånger. Det är inte bara att lägga pusslet för två vuxna vissa gånger och jag har ibland svårt att förstå hur folk hinner och orkar ha flera barn också. 😉
Ni skulle se hur min kalender ser ut somliga veckor, det finns helt enkelt inte rum för barn i den – så enkelt är det. Självklart skulle man anpassa tillvaron om man blev pappa, så är det ju. Men jag trivs med den tillvaro jag har, utan barn, och har inga som helst planer på att ändra på den barnlösa tillvaron. Det är ju bland annat därför jag ska till läkaren imorgon.
Sen är jag duktig på att åta mig saker, jag jobbar ju långt mycket mer än heltid i perioder vilket förstås är på gott och ont. Bli inte oroliga, för jag har varit inne i den där berömda väggen och vänt en gång redan – och tänker inte gör om det misstaget. Men jag gillar en smått hektisk tillvaro och att ha mycket inbokat. Är inte kalendern fullklottrad, då får jag abstinens, blir uttråkad och klättrar nästan efter väggarna. Ni kan förstå hur jag mådde när jag var sjukskriven förra året och i vissa avseenden var pigg nog att kunna jobba. Även om jag fick tiden att gå, så var det inte helt lätt vissa gånger. Jag hade problem med balans och var fumlig i händerna, vilket var dt som gjorde att jag var sjukskriven – men i övrigt var jag pigg och kände ibland att jag lika gärna hade kunnat gå till jobbet. Men nu är jag frisk igen och kan fylla kalendern med exakt det jag vill. Alltifrån jobb och övertidspass till filminspelningar och kurser i ryska.
Just de kommande kurserna till hösten i ryska och Rysslands kultur- och idéhistoria är något jag verkligen ser fram emot. Trots allt elände som Ryssland just nu ställer till med, så är det ändå ett land som av någon anledning fascinerar. Inte minst språket är något som verkligen fascinerar, ett vackert språk med hejdundrandens grammatik som inte är helt lätt att ta in alla gånger. Vad som återstår att se är om energin och tiden kommer att tillåta att ta den kandidatexamen i ryska som jag funderar på. Om jag kommer orka vet jag inte, men det är i alla fall värt ett försök. För jag kommer jobba på på heltid hela tiden är tanken, eftersom jag inte längre får några studiemedel. Men där är fördelen att jag har ett schema som tillåter att jag pluggar vid sidan av jobbet. Det är trots allt en fördel inte alla har, jag skulle inte kunna plugga på halvtid om jag exempelvis arbetade kontorstider. Men nu har jag arbetstider som tillåter att jag pluggar, vilket är extremt lyxigt.
