allkonstnarenTiden rullar på och vecka efter vecka kan läggas till handlingarna, så nu även vecka 40 – som nu bara har några timmar kvar innan vi går in i en ny vecka. Det har varit en intensiv vecka för min del, med tre filmdagar för en kommande svensk serie (dock väldig hemligt vilken) under månad till onsdag. Det var långa dagar med tidiga morgnar och sedan långa dagar på 10-12 timmars arbete, jag var helt knockad när jag kom hem på kvällarna och däckade snabbt i sängen efter att ha varvat ner en kort stund i soffan. Torsdag var jag ledig och passade på att få undan lite pappersarbete här hemma, saker som blivit liggande alldeles för länge och som nu äntligen blev gjort. Det blev många timmar framför datorn under torsdagen, men jag var nöjd med det dagsverke jag tillryggalagt under dagen när jag på kvällen kröp i säng för att få några timmars sömn. På fredagsmorgonen bar det av till Södertälje för att jobba två dagar – och väckarklockan ringde vid halv fyra på morgonen för att tala om att det var dags att stiga upp och sätta på kaffe.
I skrivande stund är jag på väg mot Laholm, där det till veckan väntas fyra dagars filminspelning. Även här är det en hel del hemlighetsmakeri, så jag kan inte säga så mycket om vad som komma skall under veckan – i alla fall inte innan filmen så småningom har kommit ut. Och sådant brukar ta sin lilla tid när det kommer till film. Materialet ska klippas ihop, ljudsättas och en massa andra saker innan det blir en färdig filmsnutt att visa på TV eller bio. Ibland har man nästan hunnit glömma bort vilka produktioner man varit med innan de visas – och blir smått överraskad när folk börjar kommentera att man är med där och där. Nu räknar jag med att vara framme i Laholm framåt sjutiden och ska sedan installera mig på hotellet där jag ska bo de närmsta dagarna. Fördelen när man är statist är att det sällan är något manus som behöver pluggas in för att kunna utantill till själva inspelningen. Ibland kan man få manus i förväg mest för att man ska veta ungefär vad som kommer att hända under inspelningen – men man behöver sällan memorera något. Och det är väldigt skönt, det enda man behöver se till är att vara i tid till inspelningen och sedan göra som man blir tillsagd av regissör och/eller statistansvariga.
Så den gångna veckan har varit oerhört intensiv med väldigt lite ledighet, men det är en självvald situation då jag själv kunnat välja att tacka nej till filminspelningen exempelvis. Filmandet är i första hand en hobby, men det ger också en extrainkomst som jag gjort mig beroende av genom åren. Numera är jag van vid de extra tusenlappar som filmandet ger varje månad och skulle ha svårt att få ekonomin att gå runt utan dessa pengar. Och jag tycker om en intensiv tillvaro, jag tycker om när kalendern är fulltecknad och jag kan flänga mellan olika ställen olika dagar. I veckan har jag varit på Södermalm och filmat, den kommande veckan ska jag som sagt vara i Laholm – sedan vet jag inte vart det kommer att bära hän eftersom jag inte har fler uppdrag inbokade för tillfället. Men under det gångna året har jag flängt ganska mycket mellan olika ställen och hunnit vara i Köpenhamn, Göteborg, Lilla Edet, Borås och nu till veckan Laholm. Det blir några gånger per år jag får sticka iväg till olika ställen och det känns verkligen jättekul att få göra. När uppdrag kommer in, har jag gått börja med en fråga som jag inte tidigare behövt ställa – nämligen var i Sverige inspelningen ska äga rum. Tidigare har jag nästan bara fått inspelningar i Stockholmsområdet med ytterst få undantag, men på senare tid har jag fått flänga desto mer. Å andra sidan tycker jag om att resa och har inget emot att behöva åka iväg till andra delar av landet för att filma.
Oftast har det blivit hyrbil när jag åkt iväg, men några gånger har det också blivit tåg. Jag tog tåget de gånger jag var i Köpenhamn förra hösten liksom när jag åkte till Göteborg tidigare i år. Det är städer jag inte så gärna kör bil i, så då tar jag hellre tåget och sedan taxi till den adress där inspelningen ska vara. Däremot har jag inget emot att köra i mindre städer, så Laholm känner jag ingen stress över att köra i när jag kommer fram senare idag. Tyvärr är det dessutom ofta både billigare och smidigare att ta bilen jämfört med att ta tåget – framförallt om man ska till någon mindre ort. Till Laholm hade jag haft minst två byten enkel väg och fått betala nästan dubbelt så mycket för en tågbiljett jämfört med en hyrbil. Så då var valet ganska enkelt – detta trots att man ska tänka miljövänligt. Men kostar det flera tusen extra att vara miljövänlig, då väljer man gärna det billigare alternativet – då har man inte råd att tänka på miljön helt enkelt.
De senaste veckorna har jag fått börja blocka en lång rad nummer i telefonen igen – nummer till telefonförsäljare som återigen har börjat ringa och gjort tillvaron aningen lite surare. För en tid sedan ringde man och ville hjälpa mig att förbättra min hemsida – givetvis till en ganska dyr peng. Och nu i veckan var det så dags igen, ett göteborgsnummer har ringt flera gånger och försökt nå mig – när jag googlar på numret, framgår det att det är telefonförsäljare som försökt nå mig. Och jag blir så trött, jag har mitt nummer registrerat i NIX-registret, men lik förbaskat fortsätter detta otyg till samtal att komma. Jag har så svårt att förstå folk som frivilligt väljer att jobba som telefonförsäljare, jag kan inte för mitt liv förstå att man frivilligt vill ta ett sådant jobb. Hur tänker man när man säljer sin själ på detta vis?? Jag har som princip att aldrig köpa något av telefonförsäljare eller någon som stoppar mig på gatan – det finns helt enkelt inte på världskartan att jag gör det. Jag kanske behöver någon som hjälper mig med min hemsida, men ska jag anlita någon för det då vill jag själv läsa på, jämföra villkor och priser och sedan själv bestämma vilket företag som får uppdraget. Jag köper definitivt inte tjänsten av någon som ringer upp mig och envist försöker pracka på mig denna tjänst – inte utan att först få jämföra de företag som erbjuder dylika tjänster. Vad man ville sälja till mig via numret från Göteborg vet jag inte, eftersom jag nu blockerat numret så att de inte kan ringa upp mig igen. Detta innan man lyckats ringa igen så att jag kunnat svara.
Det går visserligen att låta bli att svara när det ringer ifrån okända nummer, men det är inte ett alternativ för mig som företagare. För ett okänt nummer kan vara en potentiell kund som ringer, det behöver trots allt inte vara en telefonförsäljare. Oftast är det en potentiell kund, men någon gång här och där är det en försäljare och jag blir lika irriterad varenda gång. Jag vet att nu finns ett förslag om att helt förbjuda telefonförsäljning – och jag är så för en sådan lag, det måste vara det bästa förslag som nuvarande regering har kommit med. Man pratar mycket om att övervakningskameror och liknande kränker den personliga integriteten – men är det något som kränker min integritet, så är det just samtal från försäljare. Jag har inga problem med övervakningskameror så länge de används korrekt, men jag har problem med telefonförsäljare – hur dessa samtal än används och är uppbyggda. Så jag hoppas verkligen att regeringens förslag går igenom, att det blir ett förbud emot telefonförsäljning.
Den kommande veckan kommer alltså – även den – att bli ganska hektisk på många sätt. Jag har filminspelning under fyra dagar och åker sedan hem till Stockholm torsdag kväll. Det är cirka sex timmars körning från Laholm, så jag kommer vara hemma någonstans framåt nattkvisten på torsdag kväll/natt. Sedan har jag en dag ledigt – som det ser ut just nu – innan det på lördag bär av till Sigtuna för en födelsedagsfest. På söndag bär det av tillbaka till Stockholm igen för att börja jobba på måndag morgon. Så jag kommer knappt vara hemma alls under den kommande veckan, utan vara konstant på resande fot. Men det gör ingenting eftersom det bara är roliga saker som är inplanerade. Filminspelning med vistelse på hotell under fyra dagar blir bara trevligt och efterföljande födelsedagsfest förgyller bara vardagen. Det blir intensivt, men roligt – och jag kommer inte klaga en enda gång på att vara bortrest under de kommande dagarna. Då blir det andra saker jag klagar på i så fall, möjligen, men inte på att bli lite mer berest.
Sigtuna har jag varit i några gånger tidigare, men Laholm har jag aldrig sett förut – så det ska bli kul. Sen vet jag hur det är när man är på tjänsteresa, man hinner sällan se så hemskt mycket av den stad man är i. Man ser mest hotellrum och möjligen ett antal restauranger eftersom man måste äta middag varje kväll. Så länge man inte bor på lägenhetshotell så har man inte möjlighet att själv laga middag, utan man får sonika finna sig i att gå ut och äta om kvällarna. Nu förväntar jag mig inte att Laholm är någon större nöjesmetropol, men visst är det roligt att komma till ny ställen och testa nya restauranger. Sedan älskar jag känslan av att bo på hotell, vilket är fantastiska lyxigt – och jag ser fram emot att äta hotellfrukost om morgnarna innan dagens arbete drar igång.
Jag tänker ibland på det där att jag åtar mig så mycket numera, att jag gärna flänger runt och går på inspelningar, jobbar extra och så vidare. Plötsligt har det blivit väldigt viktigt att hinna med saker, att göra saker och inte bara skjuta ”saker ”allt” på framtiden. Det är inte bara måsten jag åtar mig, utan även nöjen och andra saker som är roliga – så jag är ingen arbetsmyra i den bemärkelsen. Men sedan jag blev sjuk för elva år sedan, har jag verkligen kommit till andra insikter om livet än jag gjort tidigare. Det är faktiskt som många säger, att man får ett annat sätt att se på livet efter en cancerdiagnos. Plötsligt blir det viktigare att hinna med att leva och att inte bara skjuta saker på framtiden. Och sedan kostar det att leva, det vet de flesta av oss – så för att ha råd att göra saker, vill det till att man jobbar också. Så därför åtar jag mig extrapass när de erbjuds, liksom filminspelningar – allt för att ha råd med sådant jag trots allt vill göra. Och sedan trivs jag fantastiskt bra med tillvaron just nu, så det gör mig verkligen ingenting att jobba så pass mycket som jag trots allt gör. Jag trivs på jobbet och de extrapengar jag drar in på övertiden kan jag använda till roliga saker som resor, restaurangbesök och annat. Är det något jag lärt mig den hårda vägen, så är det verkligen hur bräckligt livet är och hur snabbt det kan vända. Det kan vara ett ögonblicks verk i form av en olycka – eller att man får en diagnos du verkligen inte drömt om. Som när jag fick min cancerdiagnos till exempel.
Sen tror jag det har lite med åldern att göra också, jag börjar sakta närma mig 50 och vet med mig att jag därmed levt drygt halva mitt liv om man ska gå på medellivslängden. Det börjar med andra ord helt enkelt bli dags att gör allt det där som man tänkt göra men av olika anledningar har skjutit på framtiden. Det finns mycket kvar som jag vill göra, många resmål som jag vill se och jag känner väl någonstans att jag långtifrån har levt färdigt – snarare tvärtom. Visst är det märkligt att man ska till något så allvarligt som en cancerdiagnos för att man ska inse det mest självklara i livet – nämligen att man ska njuta av den korta tid man trots allt har. Hur det än är så är livet ganska kort och går alldeles för fort, vilket man inser alldeles för sent i livet. Det är först när livet vänder eller man blir äldre som man börjar inse hur fort livet svischar förbi och hur bräckligt det trots allt är. Och då kan det vara försent att tillvara på saker och ting.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
