Det är rätt få saker som jag generellt stör mig på hos andra människor. Oftast försöker jag vara öppensinnad och tolerant och tänka att varje person gör sina egna val och att det får vara bra så. Men det finns som sagt sidor hos folk som jag har svårt att känna mig tolerant inför, sidor som jag helt enkelt har svårt att förstå.
Bland annat har jag svårt förstå dem som inte har ambitioner livet. Ambitioner att komma någon vart, att göra saker med sitt liv och komma någonvart. Då tänker jag i första hand på personer som har alla möjligheter i livet att göra saker, men som väljer att inte göra det. Personer med läshuvud som väljer att inte utbilda sig, personer som har stora kunskaper inom ett område men som väljer att inte göra något med sina kunskaper. Jag har helt enkelt svårt att förstå att man inte har ambitioner att göra något vettigt med de möjligheter man trots allt har i livet.
Jag försöker tänka att det är bra att vi alla är olika, att somliga är nöjda med det enkla tillvaron trots att man kanske har alla möjligheter att göra något mer, något större. Men jag kan inte komma ifrån att jag har svårt att förstå det. Man skulle kunna få en så mycket meningsfullare tillvaro, bättre ekonomi och allt annat som medföljer att klättra lite. Sen behöver man inte bli chef eller klättra på andra sätt i hierarkin, men man kan får större ansvar och andra arbetsuppgifter som kanske är meningsfullare.
