Din tankesmedja i etern
Alla gör vi våra val i livet, val som kanske omgivningen inte alltid förstår men som är alldeles självklara för dig som gör valen ifråga. Själv har jag gjort två sådana val i livet, val där jag emellanåt blir ifrågasatt men som för mig är alldeles självklara. Det ena är det där med barn, som …
Ibland känns det som att man härstammar från stenåldern när man tänker tillbaka på hur det var när en annan var liten och gick i skolan. Vilken exceptionell skillnad det är mellan hur vi ser på saker och ting idag jämfört med hur det var när en annan var liten. Och då tycker jag ändå …
Jag brukar inte beteckna mig som särskilt gammal på något sätt, snarare tycker jag tvärtom att jag fortfarande har viss ungdom kvar. Jag har ännu inte fyllt 50 år och tycker inte att jag därmed är särskilt gammal. Jag har till och med några år kvar till 50 och kan därmed fortfarande beteckna mig som 40+ åring. Men tänker jag tillbaka på hur somliga saker var när jag växte upp, kan jag inte låta bli att känna mig lite gammal, så är det faktiskt. Så mycket har förändrats sedan jag var liten och gick i skolan, så mycket är totalt annorlunda idag mot hur det var var 35-40 år sedan. Och tänker jag tillbaka, känns det som att man vore uppvuxen på stenåldern och inte i hyfsat modern tid. Konstigt vore det visserligen annars, men i mitt perspektiv är det inte så fruktansvärt länge sen och det känns konstigt att det var så totalt annorlunda när jag var liten mot hur saker och ting är idag.
Kalmar ett sedan länge avslutat kapitel i mitt liv. Jag bodde där några år när jag pluggade, men flyttade raskt hem till Stockholm igen när studierna väl var över. Jag trivdes väl lite sisådär med att leva i en lite mindre stad, även om jag trivdes med studentlivet i sig. Det var en rolig era i livet, men jag längtar inte tillbaka och behöver inte uppleva det igen. Jag trivs bra i Stockholm och har inga som helst planer på att flytta härifrån.
Minns ni i tonåren och man inte ville något hellre än att bli äldre?! Man längtade till moppeåldern, att bli myndig, att kunna gå på Systemet. Ständigt var det något som gjorde att man ville bli äldre – och fort skulle det gå helst. Man hade liksom inte tålamod att invänta de olika åldersgränserna, utan man ville att de skulle komma illa kvickt.
Det har snart gått 24 år sedan jag under mycket turbulenta förhållanden flyttade till Stockholm från lilla Hudiksvall uppe i Hälsingland. Att det blev just Stockholm var en mycket av en slump. Jag ville bort från Hudiksvall efter ett kraschat förhållande och svallvågorna som följde efter det, men var jag hamnade var av mindre betydelse. Sen råkade det vara Stockholm där jag – mot alla odds – fick både jobb och lägenhet.
Det finns egentligen bara en sak vi vet med full säkerhet när det gäller livet – och det är att vi en dag ska dö. Vi vet inte hur, vi vet inte när – bara att det en dag kommer att ske. Det är en ganska läskig tanke på något vis, eller hur?! Döden gör verkligen ingen skillnad på folk utifrån vare sig klass, hudfärg, religion eller någonting annat, utan uppsöker oss alla förr eller senare och på ett eller annat sätt.
Jag har genom åren byggt upp två stora rädslor i livet. Bortsett från min rent extrema höjdskräck vill säga, men det är snarare en fobi. Däremot har jag insett att finns andra saker i livet som jag skyr som pesten och absolut inte vill råka ut för, kosta vad det kosta vill.
Jag tycker inte att jag är särskilt gammal egentligen. I höst fyller jag 46 år och det känns inte som en särskilt hög ålder egentligen. Ibland ser jag personer på tunnelbanan och tänker att vi nog är tämligen jämnåriga – men så börjar jag räkna och inser att jag förmodligen är runt 20 år äldre än personen ifråga.
Minns ni när man var barn och tonåring och inte vill något hellre än bara bli äldre? I alla fall jag längtade oerhört mycket efter att bli vuxen och få bestämma själv. Och vad smickrad man blev om någon sa att man såg äldre ut än vad man var, eller hur?! Allt var liksom totalt bakvänt mot hur det är i vuxen ålder. Nu vill man absolut inte bli äldre – och skulle bli rent förolämpad om någon sa att man såg äldre ut än man är.