Jag ångrar hellre de saker jag gjort än de saker jag inte gjort

När jag tänker tillbaka på det liv jag levt, är det ytterst få saker jag ångrar i livet. Det finns absolut saker jag skulle ha gjort annorlunda med facit i hand, men att säga att jag ångrar dem är lite drastiskt. Oftast tar man beslut utifrån den erfarenhet, kunskap och fakta man har just där och då – sedan vet man inte hur resultatet blir i slutändan. Ibland blir det bra, andra gånger blir det mindre bra eller rentav en katastrof, men ofta kan man inte förutspå hur saker och ting ska sluta. Jag tänker ibland på mitt val av yrkesutbildning, att jag kanske skulle valt en annan utbildning med facit i hand och alla fakta på bordet. Som många andra, hade jag nog en ganska romantiserad bild av att vara sjökapten och trodde att det var en ganska glamorös tillvaro. Jag tror att jag såg framför mig att se världen och dessutom få betalt för det, men i slutändan var det i mitt tycket väldigt tufft att vara borta så mycket som jobbet trots allt innebär. Att det innebär att vara borta mycket var ingen nyhet i sig, men det var tuffare än jag trodde att det skulle vara. Och därför har jag mer eller mindre aktivt valt att inte vara kvar på sjön efter avslutad utbildning, utan valt att göra annat. Så här i efterhand ångrar jag inte utbildningen, som givit mig bra livserfarenhet, men jag kan ibland tänka att det känns lite trist att ha utbildat sig till något som man aldrig har kommit att jobba med – att det känns som att jag ägnat fem år av mitt liv åt något som jag sen inte fått nytta av. Men om jag ångrar mig? Nej, det gör jag inte. Nu har jag testat livet till sjöss och kommit fram till att det inte är något för mig.
På senare tid har jag ändå börjat jobba inom sjönäringen, även om jag blivit kvar på landbacken – och insett att jag ändå trivs bra nära havet med fartygen som sveper förbi varje dag. Snart har jag jobbet ett och ett halvt år på Sjöfartsverket, ett jobb jag kanske inte fått om jag inte haft min utbildning i bagaget. Nu har jag fått in en fot i sjönäringen trots allt och kommer med all sannolikhet att bli kvar om jag själv får styra över min tillvaro. Om det sedan blir på den position jag har idag eller om jag byter tjänst med tiden, det är något som återstår att se. Nu får jag i alla fall lite nytta av min utbildning och jobbar med något inom samma området, vilket är jättekul. Men det är just sådant här jag tänker på när det kommer till ånger och att vilja ha saker ogjort, förmodligen hade jag med facit i hand valt en annan utbildning om jag fått välja en gång till. Men jag ångrar inte att jag hoppade på sjökaptensutbildningen för 19 år sedan och kämpade mig igenom den . med tuffa tentaperioder och långa perioder till sjöss under praktikerna.

När jag valde att söka till sjöfartshögskolan för över 20 år sedan, var sjökapten det enda jag kunde tänka mig att plugga till. Jag sökte först en gång och kom inte in, sedan sökte jag året efter – 2005 – och kom in, men då visade det sig att jag såg för dåligt för att kunna fullgöra praktiken till sjöss. Så mot att jag opererade ögonen, fick jag behålla min plats till året efter. Jag tog ett banklån för att kunna finansiera min operation och sedan bokade jag tid för en korrigering av mitt synfel. Då kändes det helt rätt, då kändes det precis som vad jag ville göra i livet. Numera är jag glad och tacksam över att få komma hem efter varje avslutat arbetspass, att jag inte är borta veckor och månader i stöten och missar allt som sker på hemmaplan. Inte minst nu, när jag har syskonbarn som jag gärna vill ha regelbunden kontakt med och se växa upp. Hade jag vetat vad jag vet idag, hade jag gjort ett annat val då för 20 år sedan – men det går inte att få ogjort och jag ångrar inte mitt lilla tilltag att bli sjökapten. Vilket är en väldig skillnad.
Kanske hade jag haft en bättre inkomst som sjökapten än vad jag har idag, men jag hade med största sannolikhet haft en tillvaro som jag inte trivts med, vilket inte är värt några som helst pengar i världen. För är det något jag lärt mig med åren, så är det att pengar är tämligen oviktigt när det ställs mot ens välbefinnande. Självklart är det viktigt med en god ekonomi, men inte till vilket pris som helst. Jag har hellre lite sämre med pengar men trivs med tillvaron än tvärtom, för att uttrycka sig lite kategoriskt. Nu har jag ett jobb jag trivs med och ändå en okej inkomst, vilket väl får vara något att vara nöjd med. Så dert blev trots allt bra i slutändan i alla fall, trots att jag kanske hade valt annorlunda om jag fått chansen på nytt.

För drygt 25 år sedan tog jag beslutet att flytta till Stockholm och lämna min hemstad Hudiksvall. Det var mycket på ren ingivelse som det blev en flytt – och faktiskt något av en slump att det blev just Stockholm jag flyttade till. Men jag ville bort från Hudiksvall av flera anledningar, inte minst på grund av mitt ex som inte ville lämna mig ifred. Sen råkade det bli Stockholm som jag först fick jobb och lägenhet i, så det fick bli en flytt till huvudstaden helt enkelt. Men efter ett par år långt ute i en förort, med långa resor, mycket övertid och långt bort ifrån familjen började det kännas fel att bo i Stockholm. Jag längtade helt enkelt tillbaka till Hudik igen och började söka mig tillbaka dit. Om ånger är rätt ord vet jag inte, men jag trivdes i alla fall inte. Med tiden fick jag dock lägenhet närmare stan här i Stockholm och merparten av min familj har även flyttat hit – så nu stortrivs jag i storstan och har inga som helst planer på att flytta härifrån. Och där kommer vi in på det där med ånger – jag tror nämligen att jag hade ångrat mig om jag hade flyttat ifrån Stockholm, allra helst om flytten gått tillbaka till Hudik. Det hade jag nog inte bara tänkt att jag gjort annorlunda utan rentav ångrat.
Nu har jag som sagt bott i Stockholm i drygt 25 år, med undantag för min studietid i Kalmar och stortrivs verkligen. under mina år i Kalmar, längtade jag konstant tillbaka till Stockholm och var fast besluten att flytta tillbaka efter min examen. Vilket jag också gjorde – och känner idag att jag nog ångrat mig djupt om jag valt att bo någon annanstans. Numera säger jag aldrig att jag åker ”hem” till Hudik, utan jag åker dit på besök – och sedan hem till Stockholm igen. Efter över 20 år i stan, är det Stockholm som är hemma och ingenting annat.

Sen finns det förstås tabbar, misstag och tillkortakommanden i livet som man vill ha ogjorda och som man faktiskt ångrar, så är det nog för alla misstänker jag. Inte heller jag är heklt okänslig, även jag kan känna ånger och inse när jag gjort bort mig. Men det är stor skillnad på att ångra saker och att tänka att man skulle ha gjort annorlunda med facit i hand. Så jag kan inte säga att det inte finns någonting som jag ångrar – för det gör det. Däremot försöker jag se skillnaden i att ångra något och att faktiskt bara ha gjort annorlunda om man fått en andra chans. Och oftast lyckas jag se skillnaden, oftast kan jag se skillnaden mellan vad jag ångrar och vad jag hade gjort annorlunda om jag ställts inför ett visst val idag. Jag hade förmodligen valt en annan utbildning idag, men jag hade inte valt bort Stockholm – och jag hade inte ens tänkt tanken att flytta härifrån om jag ställdes inför valet idag.