14 dagar kvar på eländet

Jag tyckte det kändes som en skänk från ovan när beskedet för en tid sedan kom om att de flesta restriktionerna lyfts från och med 29 september. Det har nu gått ett och ett halvt år sedan pandemieländet drog igång och man börjar bli ganska less på restriktioner, handsprit och att hålla avstånd. Må så vara att jag är en av dem som drabbat lindrigast av pandemin, så jag har full förståelse för att det finns folk som är mer less än vad jag är. Jag har ett jobb som inte är möjligt att sköta på distans, så jag jobbar i princip som vanligt – med undantaget att händerna ska tvättas med jämna mellanrum. Jag har heller inte blivit sjuk, trots att jag rört mig i samhället någorlunda som vanligt.
Det enda positiva jag kan se med pandemin, är att de årliga epidemierna av influenser och vinterkräksjukan i princip inte ägt rum överhuvudtaget. Mycket på grund av att folk varit duktiga på att hålla avstånd och att tvätta händerna – men inget ont som inte har något gott med sig, helt enkelt.

Lägenhetsbyte

Jag är faktiskt lite förvånad. På senare år har det pratats mycket om hur attraktivt och ”hippt” Bagarmossen har blivit. Många har insett att det är överkomliga resor till stan, samtidigt som man har naturen nästintill bokstavligen runt hörnet i form av Nackareservatet. Till det finns ett bra litet centrum med den allra viktigaste servicen, så man behöver inte åka in till stan för att uträtta de viktigaste ärendena. Bagarmossen är en av de stadsdelar där priserna på bostadsrätter ökat mest på senare år – på bara några år har tydligen priserna stigit med över 30 %.
Så när vi bestämde oss för att börja leta efter en större lägenhet, trodde jag att vi satt på ett ganska attraktivt bytesobjekt. Jag trodde någonstans att vi skulle ha ganska lätt att byta bort en stor tvåa med relativt låg hyra, bara ett par hundra meter från Bagarmossens centrum. Jag kanske inte såg framför mig någon anstormning av erbjudanden, men ändå att det skulle vara en viss efterfrågan på att byta till sig vår lägenhet.

Kroppens anpassning till nya rutiner

Det är märkligt vad snabbt kroppen ställer om till helt nya rutiner och vilket besvär det kan vara att komma tillbaka till något som tidigare varit en självklarhet. Under några år hade jag kontorstider, något som inte alls passade mig ur flera aspekter. Framförallt tyckte jag det var urbota jobbigt att vara uppe tidigt varje morgon, fem dagar i veckan. Visserligen gick det lättare och lättare med tiden, men jag plågades konstant av att inte få sova ut om morgnarna. Som skiftarbetare var jag visserligen uppe tidigt vissa morgnar, men aldrig fem dagar i rad. Det var sällan det rörde sig om mer än tre till fyra dagar i rad som man behövde stiga upp tidigt, något som passade mig perfekt.
Nu har jag under några månader enbart jobbat, vilket passar mig perfekt. Visst känner man att det sliter lite på kroppen och visst att man blir trött när det närmar sig morgontimmarna och man varit vaken hela natten, men det är ingenting mot den trötthet jag känner när jag stigit upp tidigt på morgnarna.
Under mina år som kontorsarbetare, var fredagskvällarna riktigt jobbiga. Jag deckade framför TV:n vid åttatiden på kvällarna och de var lögn att tro att man skulle orka göra något en fredagskväll – mer än att dega framför TV:n. Sedan jag gick tillbaka till skiftarbete, är jag generellt piggare och tycker att jag orkar – och hinner – mycket mer.

Jag har blivit kidnappad!!

Så är en intensiv vecka över, fast den här gången är det med visst vemod jag ser att veckan är slut. Grejen är att jag fyllt år och firandet har liksom inte riktigt tagit slut under den gångna veckan. Normalt sett brukar jag vara ganska blygsam när det kommer till födelsedagsfirande, men i år blev det lite annorlunda. Visserligen var en stor del av firandet inget som jag själv varit involverad i planeringen av, så det finns trots allt en förklaring till att det blev så mycket firande som det blev.
Redan i måndags fick jag den första presenten, flera dagar innan den riktiga födelsedagen. Då var det min sambo som var i farten i levererade en ”kidnappning”, det enda jag i förväg vetat om var att inte planera in något från och med måndag eftermiddag och några dagar framåt. Så jag visste förstås i förväg att något var i görningen, men inte vad. Vid tretiden på måndagseftermiddagen blir vi upphämtade av en taxi, som kör oss till Yasuragi i Nacka. Min sambo hade lyckats hålla hemligt vad vi skulle göra – och jag förstod inte förrän vi steg ur taxin vad det faktiskt var vi skulle göra. Vi har länge pratat om Yasuragi, så jag blev glatt överraskad när jag insåg vad som var inbokat några dagar framöver. Vi var inbokade för tre övernattningar med tillhörande spa, bad, mat och massage.

Handla på second hand

Vad har ni för vanor när det kommer till att köpa heminredning? Ska det vara sprillans nya saker, eller går det bra att handla på second hand? Hur mycket tid kan ni lägga på att gå i heminredningsbutiker?
Jag är verkligen något av en prylbög och samlare när det kommer till heminredning. Jag kan lägga timmar på att gå i heminredningsbutiker och det är ytterst sällan jag kommer därifrån tomhänt. Jag har med åren hittat favoritbutiker, där jag i princip alltid hittar något att lägga pengar på – liksom andra där jag mestadels går och fönstershoppar. NK kan vara ett varuhus där jag gärna går runt och tittar, men ytterst sällan köper någonting. Det är liksom inte riktigt den prisklass jag oftast vill hålla mig till när jag shoppar. Däremot finns det otroligt mycket snyggt där, såväl heminredning som kläder och en hel del annat.
Hade jag haft den ekonomin, hade jag ledigt kunnat lägga ut tusenlappar varje gång jag besöker en heminredningsbutik. Det känns som att jag alltid bor för trångt när det kommer till att inhandla heminredning, jag får liksom inte plats med alla prylar jag hittar överallt. Jag skulle inte ha några som helst problem att fylla en hel herrgård med alla fynd jag ramlar över när jag besöker den här typen av butiker.

Politiskt engagemang

Jag har varit aktiv i Vänsterpartiet ungefär sedan Alliansen vann valet 2006. Efter det valet ville jag göra vad jag kunde för att leda in politiken på den väg jag tycker är rätt. Jag ville göra någon – om än aldrig så liten – skillnad för att stävja de högervindar som dragit över Sverige och världen de senaste åren. Det parti som alltid legat mig närmast är Vänsterpartiet, så det fick bli ett medlemskap där. Till en början var jag rätt aktiv, jag deltog i demonstrationer, liksom valarbetet inför valet 2010. Jag ville helt enkelt göra vad jag kunde – förutom att rösta i valet – för undvika ytterligare en högerregering. Nu blev valutgången inte den önskade i valet 2010, utan Alliansen fick ytterligare en mandatperiod vid makten. Först valet 2014 blev det en framgång för de rödgröna, även om Vänsterpartiet varit något av ett parti i periferin. Men en socialdemokratisk regering är många gånger bättre än en moderat sådan.
Men sedan regeringskrisen tidigare i våras, har opinion vänt för Vänsterpartiet. Medlemstal och opinionssiffrorna har gått upp med flera procentenheter, vilket ju är riktigt glädjande. Politik är mycket förhandling, jämkande och kompromissande liksom en hel del spel för gallerierna. Jag trodde nog inte att min partiledning skulle ha stake nog att driva igenom en misstroendeomröstning mot regeringen i juni. Men det gjorde man och Vänsterpartiet har uppenbarligen haft mycket att tjäna på det, inte minst när det kommer till opinionen. Nu får man hoppas på fortsatt uppgång i opinionen, att Vänsterpartiet blir så starkt att man får mer politiskt inflytande än man hittills faktiskt haft.

Välj rätt jobb med omsorg

Somliga yrken jag ha verkligt svårt att förstå folk väljer – och inte minst att man är kvar år ut och år in på just det arbetet. Sen är det förstås bra att vi är olika, samhället skulle trots allt inte funka om alla ”drogs till” och ville ha samma yrken. Då skulle vissa företag stå helt utan personal. Att jag sedan inte skulle välja vissa yrken, betyder inte på något vis att jag ser ner på dem som har dessa yrken. Det är bara så att jag själv inte skulle göra samma val i livet.
Jag skulle till exempel inte kunna tänka mig att jobba som städare år efter år, inte heller som brevbärare. För att ingen ska missförstå mig, så har jag jobbat som både brevbärare och städare, så det är jobb jag trots allt har provat på. I båda yrkena träffade jag på folk som jobbat med det i massor av år och också verkade trivas väldigt bra med det. Inget ont i det, som sagt är det ju bra att vi är olika. Och det ligger nog i den mänskliga naturen att vi kanske inte alltid förstår varandra.

Ruljangs på vardagen igen!

Sakta men säkert börjar jag bli varm i kläderna på det nya jobbet. Det tar alltid sin tid att komma in i nya rutiner och börja känna att man kan ett jobb – och där är jag inte riktigt än. Fortfarande är det ganska mycket nytt att ta in och jag ska inte säga att jag känner mig fullärd ännu.
Nu börjar jag i alla fall hitta rutiner och vanor för att tackla att jobba konstant natt. Det har inte varit så tufft som jag först trodde att det skulle vara, snarare har det tvärtom gått över förväntan. Att återgå till någon form av skiftgång har varit ett av de bästa beslut jag tagit när det kommer till arbete, jag har verkligen saknat charmen i att arbeta på oregelbundna tider. Framförallt känner jag att jag får ut mycket mer av min tid med skiftgång jämfört med kontorstider. När jag jobbar, jobbar jag intensivt och betar av mina arbetstimmar på några få dygn, för att sedan ha flera dagar ledigt. Något som möjliggör en helt annan typ av tillvaro än när man jobbar måndag till fredag.

Potentiell bilägare

Under sommaren har jag gått i lite funderingar att eventuellt skaffa bil. Det är trots allt en lockande tanke, för det skulle vara otroligt bekvämt att vara bilburen. Det finns verkligen stora fördelar med att ha bil, det går inte att komma ifrån. Men ju mer jag räknat på det hela och insett hur dyrt det trots allt är med bil, har jag blivit alltmer tveksam. Inte för att ekonomin egentligen inte skulle tillåta det hela, utan för att jag tycker det finns så otroligt mycket roligare saker att lägga pengarna på än en bil.
När man som jag bor i en storstad, fungerar kollektivtrafiken så bra att det egentligen inte finns någon anledning till att ha bil. Framförallt inte om man – som jag – både bor och jobbar hyfsat nära stan. Det är så lite tid jag skulle tjäna på att ha bil till jobbet, att jag inte riktigt tycker att det är värt pengarna att ha en egen bil. Då lägger jag hellre pengarna på att hyra bil eller ta en taxi de gånger det helt enkelt inte funkar att åka kollektivt av någon anledning. Så som jag hittills gjort i alla år.
I dessa tider med klimatförändringar och klimatmål, känns det bara dumt att skaffa bil, med tanke på vilken miljöpåverkan en bil faktiskt har. Det känns också bra att bidra till miljöarbetet så mycket man kan – och då är utevaron av en bil ett väldigt bra steg i rätt riktning. Jag har själv en viss klimatångest och försöker tänka på det där med miljön så mycket som möjligt. Så det i kombination med det ekonomiska gör att jag tillsvidare väljer att avstå från att äga en bil.

Läser in…

Något gick fel. Ladda om sidan och/eller försök igen.


Följ min blogg

Få nytt innehåll direkt till din inkorg.

%d bloggare gillar detta: