Demokrati är den värsta formen av styre – bortsett från alla andra former som man prövat tidigare

Det märks verkligen att det är valår med bara några få månader kvar till valet – det pratas ständigt politik och media gör vad man kan för att granska de politiska partierna. Det är ett komiskt spektakel som spelar upp sig och det är liksom bara att luta sig tillbaka för att följa det hela. Själv vet jag ungefär vad jag ska rösta på, jag har röstat likadant de senaste decennierna och har inga som helst planer på att ändra taktik. Själv välkomnar jag den granskning som media gör av politiska partier, varje organisation – oavsett om vi pratar företag, politiskt parti, kyrkosamfund eller något annat – ska tåla att granskas av media. Det är vad vi har svensk, oberoende media till, inte sant? Men däremot märker man en rejäl skillnad i hur granskningarna tas emot hos olika partier. Själv röstar jag vänster eller som längst till höger på sossarna, men tycker det är bra att även dessa partier granskas av media. Kanske kan det påverka hur jag röstar om något spektakulärt kommer fram om något parti, men jag opponerar mig inte emot själva granskningen. Men när till exempel SD granskas och oegentligheter kommer fram, då har vi oseriösa medier, granskningarna ifrågasätts och frågan väcks varför inte andra partier granskas. Det SD:s svans av rasister och icke demokrater glömmer, är att alla partier faktiskt granskas – ibland kommer det fram något och ibland inte. Att det för ögonblicket skrivs om SD är just för att det är just de som granskas för tillfället, nästa gång blir det V, S, M eller något annat parti. Och att det inte skrivs om vissa partier vid ett givet tillfälle, kan också helt enkelt bero på att man inte har något att avslöja om just dem just då. Däremot har vissa partier en hel del för media att grotta ner sig i – och till den skaran partier kan man lätt räkna just SD, ett parti som (tyvärr) får fler och fler röster ju mer de gör bort sig. De partier som mer normalfuntade människor röstar på, förlorar oftast röster ifall oegentligheter kommer fram i dagsljuset – men inte SD. De tycks snarare få sympatiröster istället när man media avslöjar oegentligheter.
Än mer komiskt är SD:s och dess anhängare syn på det där med yttrandefrihet. När de själva ska pumpa ut sin propaganda, då gastar man sig hesa om vikten av yttrandefrihet och det är deras rätt att få säga vad de tycker i olika frågor. Och så är det trots allt i Sverige – att hur vedervärdiga åsikter du än har, så har du rätt att yttra dem. Men får en SD:are mothugg, då kommer offerkoftan på och man anser att ens yttrandefrihet blir kränkt – och istället för att komma med vettiga motargument, så ber man sina meningsmotståndare att hålla käften, vara tysta och ofta följs det av diverse okvädningsord. Vet inte hur många gånger jag fått svar i stil med ”Håll käften jävla kommunist/idiot/stolpskott” när man försökt hålla en diskussion med en sverigedemokrat. Med andra ord – i SD:s förvridna verklighetsuppfattning råder endast yttrandefrihet för dem och inte deras meningsmotståndare. Och då kan man inte kalla sig ett demokratiskt parti, så enkelt är det bara. Så hur mycket man än försöker bevisa motsatsen, så kan man inte få mig att tro att SD är ett demokratiskt parti. För det obehagliga med yttrandefrihet är just att även dina meningsmotståndare har samma rätt att yttra sina åsikter du själv har. Hur obehagliga åsikter du än tycker att motståndarna har. Kusligt, eller hur?’

Vi har en fantastisk, grundlagsskyddad yttrandefrihet i Sverige och den ska vi vara rädda om. Vi ska inte hålla på och klanka på varandra för att vi har olika åsikter, utan istället uppmuntra en fri och saklig debatt – oavsett vad vi tycker om varandras åsikter. Jag tycker SD:s åsikter generellt är osmakliga, men vi har också en yttrandefrihet som gör att även de åsikterna har rätt att existera. Det jag stör mig mest på är SD:s inställning till yttrandefrihet, att man verkar tycka att yttrandefrihet ska gälla enkom dem själva och inte oss som har andra åsikter. Och då är man farligt ute om man börja tycka att vissa åsikter ska censureras och inte få yttras. Vissa – inte minst på högerkanten – hävdar till dumdristighet att vi inte har fullt yttrandefrihet i Sverige i och med att man kan bli dömd för hets mot folkgrupp, olaga hot och vissa andra brott. Själv hävdar jag att det är korrekt att dessa brottsrubriceringar finns, även om det är en inskränkning i yttrandefriheten. De ska inte behövas, men uppenbarligen behövs de eftersom vissa tar sig rättigheter man inte ska ta sig. Självklart ska man inte kränka, hota, vara nedlåtande och så vidare, där går liksom en gräns. Men vissa har inte samma måttstock som de flesta av oss andra har och då får vi ta till lagstiftning istället, tyvärr är det så. I den bästa av världar finns inte brottsbalken överhuvudtaget, det borde vara självklart att man inte dödar någon, att man inte misshandlar någon – eller att man inte ska förtala eller kränka andra människor varken verbalt eller fysiskt. Men som sagt, alla håller inte med mig där uppenbarligen.
Det är mycket tack vare vår fantastiska yttrandefrihet som partier som SD kunnat växa sig stora som de gjort. Hade det inte varit för yttrandefriheten, hade meningsmotståndare tystats ganska effektivt på olika sätt – men så jobbar vi inte i Sverige. Här får man tycka vad man vill och dessutom säga det utan att råka illa ut. Man kan få mothugg, man kan bli blockad från olika privata sidor på internet, men du blir inte utsatt för några repressalier från staten. Såvida du inte går in på sådant som faktiskt är olagligt även här – som hets mot folkgrupp eller liknande dumheter. Men just sverigedemokrater har en tendens att hävda att deras yttrandefrihet kränks även när de får mothugg, vilket förstås inte är sant. Du kan inte hävda att du ska få yttra dina åsikter oemotsagd, utan du får faktiskt tåla att ibland få mothugg – inte minst ifrån meningsmotståndare. Det har ingenting med yttrandefrihet att göra, utan snarare att vi har det fria ordet i Sverige. Får du sedan mothugg är det inte ett bra motargument att be meningsmotståndaren att hålla käften, så som ofta vissa gör – försök istället komma med sakliga motargument och se vad som händer. Det blir oftast mycket roligare stämning på så vis om inte annat – och dessutom framstår du själv i bättre dager än att inte ha några motargument att komma med.

Men just på yttersta högerkanten har man svårt för det där med att ta kritik och mothugg. Det visar sig vid mediegranskningar, vid satir och när man kommer med motargument mot deras verklighetsfrånvända åsikter. SD tål inte att granskas, för då är granskningen eller den som utför den oseriös. SD tål inte att man driver med dem i vad som kallas satir, trots att de gärna själva vill driva med sina egna motståndare och tycker att det är helt okej. Så att yttrandefriheten bara ska gälla den med ”rätt” åsikter enligt SD är ganska uppenbart, det säger allt om deras syn på demokrati – och det skrämmer mig nog mer än deras åsikter. Man får ha vedervärdiga åsikter, men måste ändå kunna respektera demokratins spelregler och alla människors lika värde liksom allas rätt till sin åsikt. Men åsiktsfrihet och yttrandefrihet gäller bara SD:s sympatisörer och ingen annan – i alla fall om man frågar SD själva, vilket visar var de står någonstans i de mest elementära frågorna. Och det gör nästan mer att jag aldrig skulle rösta på dem, snarare än att jag inte håller med dem i deras hjärtefrågor. Deras åsikter i sig gör visserligen också att jag inte skulle rösta på dem, men än mer deras inställning till demokrati och yttrandefrihet gör mig riktigt rädd.
Och nu nu vill Moderaterna och andra högerpartier ge ett odemokratiskt parti med rötterna i nazismen ministerposter, vilket är riktigt skrämmande – även om jag måste säga att jag är lite kluven i frågan. För även om jag inte på något sätt sympatiserar med SD, så är det en stor del av väljarkåren som gör det – och då borde de ändå tilldelas ministerposter. Om man nu ska tänka i banor som demokrati och yttrandefrihet, som jag så ivrigt propagerar för i det här inlägget. Jag hade nog någonstans hoppats på att Sossarna och Miljöpartiet var lite smidigare och kunde tänka sig att tilldela Vänsterpartiet ministerposter också. Inte minst nu, om man vill undvika att SD hamnar i regeringsställning igen, då borde man svälja stoltheten och faktiskt bredda samarbetet med V. Om det sedan kommer bli så, det återstår att se.