Konsten att överleva en helt vanlig onsdag

Jobbar du kontorstider? Då har du idag avverkat drygt halva arbetsveckan! Min arbetsvecka har istället knappt börjat, eftersom jag inleder denna vecka med att vara ledig några dagar. Först imorgon bitti ringer klockan och det är dags att bege sig till Södertälje för att jobba. Men det är den dagen och den sorgen. Jag inledde veckan rätt lugnt med en sovmorgon i måndags och hade sedan ett videomöte som en del i rekryteringen för en statistroll. Jag blir ibland lite brydd när det kommer till hur man går tillväga för att rekrytera statister – ibland räcker det med en ansökan, ibland är det långa processer innan det är klart. Och det spelar numera ingen roll hur välbetald eller stor en roll är, ibland kan processerna vara superlånga vilket känns lite konstigt. Nåja, jag accepterar oftast situationen och gör vad jag blir ombedd att göra i en rekryteringsprocess. Selftapes har jag nästan slutat med dock, eftersom det är så pass sällan man får en roll efter att ha lagt ner arbete på en sådan. Det är emellanåt ett heltidsjobb att söka statistroller och sedan vara med på olika former av uttagningar för respektive roll. Jag skulle kunna lägga hur mycket tid som helst på sådant. Så därför tar jag numera nästan bara roller där processerna inte är så invecklade. Efter avslutat möte i måndags, begav jag mig till gymmet för att träna lite. Denna vecka jobbar jag inte så mycket, så jag hoppas på att få in hela tre träningspass, men det återstår att se om jag hinner och orkar.
Igår tisdag, var det dags för en halv utbildningsdag med jobbet gällande lite nya rutiner. Och som vanligt var jag helt knockad när jag kom hem efter att ha suttit och lyssnat och fört anteckningar en hel eftermiddag. Ibland funderar jag på hur man orkat med att plugga på heltid i så många år som jag har gjort – idag är man slutkörd efter en halv utbildningsdag. Till och med trots att att jag började först klockan ett och därmed hade en bra sovmorgon innan utbildningen började. Men visst är det bra att man ordnar med utbildningsdagar när det ska införas nya rutiner, så den biten säger jag ingenting om. Hur ska jag som anställd annars kunna göra ett bra jobb om jag inte vidareutbildas i rutiner och annat som är nytt? Och mycket kan man säga om Sjöfartsverket, men man är duktiga på att ge oss utbildningar, möten och i övrigt bra förutsättningar för att göra ett bra jobb. Så jag känner mig tacksam att vara hos en arbetsgivare som tar så väl hand om sina anställda. Nu ska de nya rutinerna bara införas också om ett par veckor och det ska bli spännande att se hur det går. Men jag tror att det ska gå bra med tanke på att man lagt resurser på att utbilda oss anställda så att vi verkligen vet vad som gäller.

Idag var det dags för ytterligare ett besök hos dietisten och jag hade en avtalad tid klockan elva i förmiddags. Det var inte mycket nytt som togs upp, utan fortfarande ungefär sådant som är självklart, men där jag ändå behöver en spark i arslet för att komma igång med saker och ting. Det är en hel vetenskap att hålla koll på vad och hur mycket man ska äta varje dag – och vad man ska undvika. Dietisten verkade i alla fall nöjd med att jag gått ner ett antal kilon sedan förra besöket. Jag har kämpat på med vikten under en lång tid och har nu äntligen fått mina sprutor utskrivna – vilket gjort mycket till för vikten. Nu ska jag inte bara vänja mig av med stora portioner, jag ska även vänja mig vid att äta mer frukt och grönt. Och det sistnämnda är en viss utmaning, eftersom jag tycker att sådant är så fruktansvärt tråkigt. Jag tycker om mat, men inte grönsaker – då ska det vara en bra sallad med dressing till, annars är det supertråkigt att äta grönsaker. Så det blir liksom inte av att jag gör sallad till maten. Nåja, nu är besöket hos dietisten avklarat och jag har fått ytterligare förhoppningsregler att förhålla mig till. Jag började min vana trogen med synda lite efter dietistbesöket, genom att gå förbi ett fik i närheten av dietistens mottagning för att äta lunch. Det blev visserligen inga sötsaker, utan jag höll mig till en smörgås och kaffe – men jag misstänker att dietisten haft åsikter om mitt val av lunch.
Efter avslutad lunch blev det ytterligare en sväng till gymmet innan jag åkte hem för att ta det lugnt resten av eftermiddagen och kvällen. Nu väntar två dygns arbete innan det blir helg och jag faktiskt är ledig för en gångs skull. Det är ju löningshelg, så det kommer bli dags att göra räkningarna under helgens gång. Sedan ska jag eventuellt gå ut och ta en öl med en tidigare kollega på lördagskvällen innan helgen avslutas med ytterligare ett träningspass på söndag. Så – som ni märker – är även denna vecka tämligen fullspäckad med planer i princip varje dag. Vissa saker är visserligen roligare än andra, medan andra är mer något av ett måste. Men tempot bibehålls även denna vecka med inplanerade saker mer eller mindre varje dag. Det är tur att jag har inkomster därefter också, att jag tjänar skapligt både på min anställning på Sjöfartsverket och som statist – annars hade jag inte hållit på som jag gör. Jag är inte högavlönad, men tjänar ändå tillräckligt för det ska kännas okej att jobba så mycket som jag gör. Både firman och mitt vanliga jobb tar mycket tid och energi, så det vill till att det syns i lönekuvertet också. Firman ger inte jättehöga inkomster, men ändå tillräckligt för att någorlunda bära sina egna utgifter och ge mig några kronor extra i plånboken varje månad.

Fram till Spotify och liknande tjänster tog över musiklyssnandet nästan helt och hållet för ett antal år sedan, handlade jag extremt mycket skivor. Jag har i skrivande stund flera hundra CD-skivor och har faktiskt sedan länge tappat räkningen på hur många jag äger. Dock har jag superkoll på var varje skiva står i hyllorna i vardagsrummet, det är strikt bokstavsordning som gäller för att jag ska kunna ha någon som helst chans att hitta rätt skiva när det ska spelas musik hemma. Idag vet ungdomarna förmodligen inte ens vad en CD-skiva eller en CD-spelare överhuvudtaget är för något. Än mindre om man börjar prata vinyl och LP-skivor. Och jag håller med om att Spotify är en fantastiskt uppfinning, att det revolutionerat musiklyssnandet på mer än ett sätt. Även jag har köpt en Bluetoothadapter till stereon så att jag kan spela musik från mobilen, datorn eller plattan direkt i stereon. På så vis kopplar jag upp det moderna musiklyssnandet till min snart 30 år gamla stereo, men får glasklart ljud på den musik jag spelar – och behöver inte hålla på att byta skiva med jämna mellanrum. MEN, jag kan inte låta bli att inhandla en och annan skiva även idag – vissa skivor liksom jag liksom verkligen ha. Om ett par dagar kommer Lars Winnerbäck med en ny skiva – som jag som hängivet Winnerbäck-fan naturligtvis inte kunde låta bli att förboka från Ginza när jag såg att den skulle komma ut. Hos Ginza har man nämligen systemet att det går att förboka skivor som ska komma ut, sedan skickas de så att jag får skivan samma dag som den kommer ut. Så på fredag kommer skivan samt några filmer jag beställt och som jag också gärna vill ha i min filmsamling. Min filmsamling är långt ifrån lika stor som min samling av CD.-skivor, men det börjat bli några stycken även där. För jag kör fortfarande på DVD ibland när jag vill se en film, hur gammalmodigt det än må låta. Självklart tittar jag en hel del på film och serier via olika streamingtjänster och reguljär TV, men vissa filmer roliga att ha av någon anledning.
Jag har nu även beställt skivor med Bo Kaspers och Dan Berglund som bör komma under veckans gång. Ett tag handlade jag så mycket via Ginza att jag borde fått mängdrabatt där, men det fick jag aldrig. Dock tror jag att jag under många år lämnade in minst en beställning i månaden på olika skivor jag ville ha. Då var radion en stor ”input” när det kom till ny musik, sedan beställde jag skivor allteftersom jag upptäckte artister jag tyckte var bra. Numera upptäcker man artister via Spotify och köper sedan de enstaka skivor som man vill ha. Merparten av den musik jag lyssnar på är via just Spotify, det är så enkelt eftersom man alltid har telefonen med appen med sig. Men det händer faktiskt lite då och då att jag spelar skivor också. Och jag gillar brummandet från CD-växlaren när den byter skiva, jag lägger nästan alltid i fem skivor och spelar på slumpmässig uppspelning. På så vis får jag en mix av musik och behöver inte spela en artist åt gången. När jag köpte min stereo strax efter millennieskiftet, betalade jag 11.000 för CD-spelare, försärkare, kassettbandspelare och högtalare – vilket var jättemycket pengar på den tiden. Jag trodde nog inte att jag skulle ha stereon kvar nu, nästan 30 år senare – men det har jag. Och den funkar precis lika bra idag som när den var nyinköpt. På den tiden tillverkade man saker som höll helt enkelt, jag undrar vilka tekniska prylar som tillverkas idag som håller om 30 år? För min stereo är tämligen välanvänd, det är inte så att den stått och samlat damm genom åren direkt. Nu får den stå så länge den funkar, sedan får man ta ställning till om man ska köpa nytt eller ej.